Startsida Snabelposten Blogg Arbetsplatsen Produkter Länkar  
 

KULTUR & NÖJE

Skådespelerska
& sångerska

Intervju med Tina Leijonberg

Text: Christopher Lundgren
Foto:  Erica Westerlund

Navigera i intervjun

Teater och skådespel
Musiken
Programledarrollen
Övrigt

Tillbaks till sidans topp
Tillbaks till Christopher
 

  Namn: Tina Leijonberg  
Född: 1962
Bor: Hägersten
Jobb just nu:

Å gud. Just nu så… Jag gör så många olika saker. Jag är med i ABBA-kören. Då har Björn Ulvaeus tillsammans med Abba-museet, nytt museum på Djurgården och om man gillar Abba så ska man gå dit och titta. De har satt ihop en kör och vi är 50 pers så att det håller jag på med, vi har gjort lite konserter. Sedan så jobbar jag med lite smågrejer. Sedan så ska jag jobba i Eskilstuna på travet tillsammans med en kompis som heter Stefan som jobbar som en marknadschef där. Man ser när de springer runt på travbanan och sedan är det middag och sådant, så jag gör lite smågrejer. Sedan vet jag inte vad det blir nästa år men det är väldigt så där hit och dit liksom, lite olika.


Eftersom jag dels kollade mycket på TV-serien Tre kronor på 1990-talet, där Tina Leijonberg medverkade under några år, och har sett henne i några andra sammanhang, ville jag intervjua henne till tidningen. En dag åkte Erica och jag till Stockholm för att träffa henne och sedan gjorde vi intervjun vid ett av stationens caféer.

Frågor om teater och skådespel

·      Hur fick du intresse för sång och teater?

Jag är dansare i grund och botten. Min mamma var ju operasångerska nämligen så att jag har aldrig varit intresserad av sång så jag försökte hålla mig borta från sången. Men sedan så började jag på balettakademin i Göteborg och då hade vi sång där och då skolkade jag från alla sånglektioner för jag ville inte sjunga och då sa rektorn till mig att ”nu måste du komma till sånglektionerna, annars för du inte gå kvar.” och då hade jag aldrig sjungit och då sa jag ”okej då”. Då började jag sjunga och då märkte jag att jag kunde sjunga. Jag hade ingen teknik eller någonting sådant där men jag hade en röst så jag behövde aldrig träna upp min röst för den hade jag, så fick jag träna upp tekniken som småningom. Sedan hade vi teatern när jag gick i tvåan på akademin. Sedan blev det mer och mer. Jag jobbade som dansare i några år och sedan så blev det mer och mer teater och sång, och så har det blivit musikaler och en massa sådana saker så jag har på något sätt glidit in i det kan man säga. Jag har liksom inte valt det utan det har nästan valt mig på något vis. Det låter kanske lite knäppt men man kan säga att det har valt mig.

·      Apropå det här med Balettakademin, dansar du än idag?

Ja, om jag måste. Bjuder du upp eller? (skratt).
Jag kan säga så här, om jag är med i någon föreställning, som till exempel jag gjorde en revy förra året i Skåne och då var det dans, och då var jag tvungen att dansa och det klarade jag liksom för att jag kan ju dansa fortfarande, men jag skulle liksom inte kunna dansa så som jag gjorde för femton år sedan, då hade jag fått träna jättemycket. Det orkar jag inte, då känns det som om benen har gått av eller något sådant men jag kan ju dansa. Det som behövs kan jag dansa, det klarar jag av om man säger så. Det är inte alltid det behövs i en föreställning, men jag skulle klara av att dansa, det skulle jag.

·      Hur tyckte du det var att spela Pilla i Tre kronor?

Det var jättekul och det var mycket för att jag fick göra det så länge. Jag gjorde det jättelånge, jag gjorde det i tre och ett halvt år. Det var ju fantastiskt kul och det som var kul var att samtidigt som jag fick förfrågan om den här rollen som Pilla så fick jag förfrågan om en roll i Rederiet. Tre kronor var helt nytt och Rederiet hade gått i flera år. Jag valde Tre kronor för jag hade bara en känsla att det här skulle bli jättebra för att man hade med alla slags människor och så blev det så jättestort. Det är nog det roligaste jag har gjort, kan jag säga, för att det var så länge och vi var ett sådant fantastiskt gäng och alla tyckte om varandra och det var aldrig något bråk och ingen snackade skit om varandra utan vi var bara kompisar, alla blev vänner liksom så att det var en jättehärlig stämning, det var toppen. Tyvärr är det ovanligt i min bransch att man är så goda vänner, men vi var det.

·      Har du något speciellt minne från inspelningen eller något specifikt?

Ja, jag har två minnen som jag minns väldigt specifikt. Det ena är när jag får en sådan här förlossningsdepression och jag blir lite knäpp efter att jag fått ett barn och då finns det en scen där jag står och sminkar mig, sminkar läppstift och sminkar utanför, jag står så här helt galet. Den minns jag för att jag stod och tänkte ”hur fan ska jag få bort det här sedan”. Sedan har jag ett minne med Per Ragnar, som spelade Sten Frisk och som är jättehemsk. Han har förföljt mig och jag är gravid och sedan förföljer han mig och så ramlar jag utanför huset och sedan står han och sparkar mig i magen. Jag hade en kudde på magen som skulle se ut som att jag var gravid, en tjock kudde då, så jag sa till Per att sparka hårt nu och ta i ordentligt så att det ser rätt bra ut, och han sparka och sparka. Det blev en väldigt bra scen, den är ju hemsk alltså, den är fruktansvärd. De två scenerna minns jag extra mycket. Sedan är han så underbar som person.

·      Förresten, såg du de sista avsnitten där du inte var med?

Ja det gjorde jag. Jag såg inte alla avsnitt men jag såg ganska många och så såg jag ju sista då han sprängde skiten i bitar liksom, det såg jag. Jag måste ju ärligt säga att jag tyckte det blev sämre, nu blev det inte sämre för att just jag slutade, det låter ju jätte kaxigt men det blev sämre, det var precis som om de inte kunde komma på lite mer vanliga saker utan de var tvungna att liksom vrida till det, tyckte jag, och nu är jag jätteärlig när jag säger det så. Jag tycker ändå att den höll hela vägen, jag tycker det var en väldigt, väldigt, väldigt bra serie.

·      Har du medverkat något på film eller TV de senaste åren?

Jag har gjort mest engångsgrejer. Jag har en systerdotter som har Downsyndrom. Hon var med i det här programmet Malou Efter tio. Ida heter hon, min systerdotter, det kan ni kolla på nätet. Sedan har jag gjort lite smågrejer, inte något större, inte något längre, det kommer säkert, man vet aldrig.

Eller hur, det är ju intressant, det där ska jag kolla upp.

För det är ganska kul att se det. Jag är lite involverad i Downsyndromföreningen.

·      Kan du ge några exempel på teateruppsättningar som du har medverkat i?

Oj, nu ska vi se här. Jag har jobbat på stadsteatern, då har jag gjort några stycken olika, bland annat en, det finns en svensk författare som heter Per-Anders Fogelström, som har skrivit mycket om Stockholm och då gjorde jag en föreställning som heter Mina drömmars stad. Sedan har jag gjort en annan föreställning på stadsteatern som handlar om Greta Garbo och sedan har jag gjort en massa musikaler, Söderkåkar, ett gammalt folklustspel som gick på TV för många år sedan med Monica Zetterlund. Den roll hon gjorde, gjorde jag på Boulevardteatern. Jag har gjort så mycket… och förra året… ni vet, jag har gjort We will rock you och massa sådant.

Förra året spelade jag en komedi med Linus Wahlgren och Thomas Petersson som hette ”Älskling, jag är visst gift”. De heter alltid så knäppa saker. Jag skulle kunna räkna upp massor. Fame och Grease har jag gjort och Evita, Annie och en musikal som heter Sol, vind och vatten som byggde på Ted Gärdestads låtar. Gud, vad har jag mer gjort? Sune, musikalen om Sune, ni vet Sune. Där spelade jag Sunes mamma och Sune spelades av Benjamin Wahlgren, som är med i Let's Dance.

·      Finns det någon skådespelare du skulle vilja spela tillsammans med?

Jag kan säga faktiskt att om det är någon jag skulle vilja spela tillsammans med igen så är det Per Ragnar. Jag tycker att Per är en av världens bästa skådespelare, alltså inte Sveriges utan världens. Han vet om att jag tycker det också och jag kan säga så här att om han hade kommit från Amerika så hade han varit världsberömd. Men nu kommer han från Sverige, lilla lilla Sverige och han är 71 år men han är en av världens bästa skådespelare, tycker jag, så honom jobbar jag gärna med igen. Sedan så är det klart att man skulle vilja jobba med Meryl Streep. Jag skulle vilja jobba med Bradley Cooper. Det finns så många, man skulle kunna räkna upp hur många som helst. Meryl Streep skulle jag vilja spela mot för att hon är så... hon kan göra allting, jag tycker hon är helt fantastisk.

·      Du har ju både spelat i musikaler, teaterpjäser, farser och haft krogshower. Vilket är roligast?

Jag brukar tycka att allting är kul, alltså det man gör för tillfället. Jag är lite knäpp så där för att om man gör till exempel ett folklustspel eller en fars, det är jättekul att spela fars men jag skulle aldrig gå och titta på det. Nej, jag tycker att det är för fjantigt men det är jättekul att spela. Nu var den komedin jag spelade i höstas med Linus Wahlgren, där hade jag en jättekul roll. Den var jätterolig för folk skrattade hela tiden och då blev man så här ”Yes” och det är jättekul liksom. Jag tycker att allting är kul, oftast det man gör för tillfället är jättekul. Sedan är det ju kul att få kombinera sång och teater.

·      Hur tycker du det är att se dig själv på TV?

Ibland när det är intervjuer och sådant, som när man sitter hos Malou, då kan jag tycka att det är skitjobbigt att se mig själv. Å vad jag ser konstig ut, eller vad jag pratar konstigt. Oftast tycker jag att det är helt okej, jag har ju gjort det.

Jag sitter inte och… till exempel så googlar jag aldrig mig själv, jag googlar mig aldrig, jag vill inte se.
Jag har ingen blogg, jag har inget Instagram och jag är inte med på Facebook, jag har aldrig varit och kommer aldrig att gå med där heller, för att jag är alldeles för privat. Folk sabbar så mycket för varandra där. Trolljägarna med Robert Aschberg, titta på det. Där skriver folk som är anonyma då, de skriver om andra människor och skriver så fruktansvärda hemska saker. I programmet använder de sig av IP-adresser och får reda på vem som har skrivit alla de här grejerna: ”Du har skrivit det här” och då säger de oftast att ”nej det har jag inte gjort”. Jo men vi har bevis här att det är du som har skrivit, ”nej nej, vaddå” och till sist blir det så här ”vad fasen, jag skulle vara anonym”, säger de då och då erkänner de direkt. Jag är lite emot hela det här. Internet är jättebra och fantastiskt men just Facebook där man kan skriva så mycket skit, det är fegisar som sitter och skriver en massa skit om andra människor.

Tillbaks till sidans topp
Tillbaks till Christopher

Om musiken

·      Du har ju varit med i Melodifestivalen två gånger, 1993 och 1995,
vad minns du ifrån tävlingarna?

Gud, första gången, 1993, då sjöng jag ju ensam, och då spelade vi Fame samtidigt på Chinateatern här i Stockholm. Det var på den tiden då det var en tävling och det var band och orkester så att det är inte alls som idag med många deltävlingar. Jag tittar ju, ska jag säga, det gör jag faktiskt för att jag tycker det är kul för att allting som är med musik är kul. Det var lite mer, man var nere i sex dagar, det var mycket jobb och det var mycket journalister. Jag var inte så nervös då utan jag var rätt lugn.

Däremot andra gången, 1995 när jag sjöng med Monica Silverstrand, jag vet inte varför men då var jag nervös. Vi bestämde att vi inte skulle ha några skor på oss när vi sjöng så vi var barfota och det var jättekul också. Alla trodde att vi skulle gå vidare till de här fem men så gjorde vi inte det, och jag kommer ihåg att Monica blev skitförbannad och jag bara skrattade för att jag var så här ”asch skitsamma, vi har haft jättekul och vi kommer ju ändå inte att vinna. Det gjorde Jan Johansen med Se på mig och jag visste det från början att han kommer att vinna. Det kändes bara skitsamma om vi går vidare, vi kommer inte vinna ändå, det var kul att vara med liksom. Sedan är jag ingen tävlingsmänniska. De tror att vi kommer komma trea och jag ”vad fan” sa jag, ”ska man komma trea? Ska man göra något så ska man vinna”. Det spelar väl ingen roll att man inte gick vidare liksom, det var bara en jättekul grej att vara med. Monica blev skitförbannad. Det var faktiskt kul och jag bara satt och skratta och då blev hon ju ännu mer förbannad för att jag skratta, för att jag bryr mig inte om det, jag är som sagt ingen tävlingsmänniska så att jag bara kände att ja, det finns viktigare saker i livet.

·      Skulle du kunna tänka dig att delta i Melodifestivalen igen?

Jaja mensam Christer Björkman, det skulle jag jättegärna göra. Jag skulle tycka det var skitkul, om jag fick en jättebra låt. Det är lite så här att om man är kvinna och är i min ålder, så nej, men om man är man och är över sextio, då går det bra.

·      Hur tyckte du det var att medverka på världsturné med Dr Alban?

Ja, det var spännande. Vi var bland annat i Ryssland, Thailand, Frankrike och Tyskland. Giggen var väl inte så kul, men det är alltid kul att få resa och det är alltid kul att få sjunga. Det var skoj, det är liksom en sådan grej som man får göra en gång i livet, tror jag. För sedan får man nog inte göra det något mer, jag tror inte det i alla fall, och nu har jag gjort det.

·      Du har ju haft en av huvudrollern i musikalen ”We Will Rock You” och fick på premiären sjunga med Brian May från Queen, hur kändes det?

Å herre gud, du vet, det är en av mina idoler så att det var helt fantastiskt. Det var det största ögonblicket i mitt liv, det var fullständigt fantastiskt.
Vi hade en konsert med Abba-kören i våras. Det var 40 år sedan Abba vann med Waterloo i Brighton, så att de har firat detta och Benny Andersson kompade mig på piano när jag sjöng solo, och det var också en sådan grej som när jag träffade och fick sjunga med Brian May, det var också en idol för mig, så att nu har jag fått gjort det med de två.

·      Finns det någon artist du skulle vilja göra en duett med?

Oj oj oj, Paul McCartney, för han är helt fantastisk, och sedan Tommy Körberg. Det är mer troligt att jag får sjunga med Tommy Körberg än Paul McCartney. Jag skulle tycka att det var jättekul att sjunga med Tommy Körberg för att jag tycker att han är så bra. Sedan så finns det en till som jag jättegärna skulle vilja sjunga med och det är Björn Skifs, han är så bra, helt fantastisk.

Tillbaks till sidans topp
Tillbaks till Christopher

Om programledarrollen

·      Hur tyckte du det var att vara programledare för Söndagsöppet?

Jättekul, det var super superkul. Innan jag blev programledare fick jag pröva på att göra olika låtsasintervjuer och sådant där för att man skulle se hur man gjorde engelska intervjuer, när det var internationella gäster och så där, och det var superkul och det var kul att jobba med Ulf Larsson och hela det gänget.

·      Har du varit programledare för andra program än Söndagsöppet?

Jag hade ett program som hette ”En gång till” på tv4 som bara gick en säsong tyvärr. Jag hade precis fått barn och då fick jag förfrågan om det här programmet. Det var jag, Staffan Ling och Martin Timell. Det var två lag med kändisar. Martin var lagledare för det ena laget och Staffan för det andra laget. Man fick frågor, vi hade ett band och så skulle man gissa på de här frågorna, och det var jättekul också faktiskt. Det är inte så mycket levande musik längre, tyvärr. Det är skittråkigt, jag tycker det är så synd. Det är Bingolotto, de har ett band som spelar och ibland så är det på morgon-TV, på tv4 har de levande musik, annars är det inte så många program som har det. Under Melodifestivalen, det är så tråkigt med bakgrundsmusik. Man saknar det här med band och orkester. Istället för att ha fyra deltävlingar så kan de väl ha en tävling och en jätteorkester, så som det var då. Mer levande musik i TV skulle vara kul. 

·      Vad är roligaste: att vara programledare, sångerska eller skådespelare?

Allting, allt är roligast.

Tillbaks till sidans topp
Tillbaks till Christopher


Tina är överrörlig i lederna. Hon är så vig.

Övrigt

·      Hur länge har du stickat?

Det har jag hållit på med hur länge som helst. Man lärde ju sig sticka i skolan och jag tyckte att det var kul redan då, och sedan så har jag stickat till och från så jag har långa uppehåll emellan liksom, och sedan så stickar jag igen ett gäng, och sedan uppehåll, och nu har jag precis börjat igen. Att sticka har jag hållit på med sedan jag var 12 så att det är länge så att jag känner att jag kan göra det nu i alla fall, jag klarar det.

·      Får du många beställningar på halsdukarna under ditt varumärke Linse & Frånk?

Ja alltså, jag är så dum för jag ger ju bort det mesta så att jag är så där att jag har ju sålt mycket, det har jag gjort, men sedan ger jag bort väldigt mycket så jag har nog gett bort en 100 stycken halsdukar till exempel. Jag vet inte. Jag tycker att det är kul att se om det kommer någon på stan som har min halsduk så jag tycker det är kul. Jag såg ett program från USA och då kommer det en tjej, en fotomodell, och hon hade en av mina halsdukar. Hon var från New York. Jag känner så väl igen dem, jag kan direkt se att det är min. Sedan var det någon som hade gett Jennifer Aniston en av mina halsdukar och jag vet inte om hon har använt den men hon har fått den.
Det är ju lite kul. De är lite knäppa. De är lite ojämna och en massa olika färger och en massa olika typer av garn och så där.

Har du något favoritgodis?

Oh god. Jag tycker om choklad men jag tycker mer om… jag äter bakelser och sådant. Bullar, bakelser och tårta, jag äter jättemycket sådant. Jag tycker det är så jäkla gått alltså, men just kakor och bullar och bakelser och sådant, det gillar jag, men sedan äter jag godis också, men det är mest choklad.

Har du något favoritland som du har varit till?

Jag älskar Thailand, för nu ska jag åka till Thailand och jag tycker det är så härligt och det är mycket för att det är så fint, det är så fina människor som är så snälla, det är världens snällaste människor. Sedan är jag rätt så förtjust i Sverige, måste jag säga. Jag tycker att vi har det bra här. Vi har det bra jämfört med Thailand för det är så fattigt där, som i Bulgarien, Ungern och Albanien.

Vad föredrar du: sushi eller tacos?

Tacos, jag gillar tacos. Jag gillar ju sushi också men inte lika mycket som tacos. Jag älskar tacos.

Har du någon dold talang?

Nu ska vi se om jag har någon dold talang. Jag är vig, väldigt väldigt vig är jag. Ska jag visa (Hon visar sin vighet genom att lyfta upp benet rakt upp i luften). Jag är mycket vigare än vad som är bra. Jag tränar upp kroppen så att jag är stark och muskulös och så där.  Sedan är jag en jävel på att vissla men det syns ju inte på bild.

Vad är det finaste någon sagt till dig?

Att röka är det dummaste man kan göra, jag tycker det är så korkat, och jag slutade röka för nio år sedan ungefär. Jag hade varit i Karlshamn och jobbat och gjort en stor grej. Då var min son åtta år och han kom fram till mig och så säger han ”Mamma, du kan dö” och så säger han ”och dör du så har jag ingen mamma”, och det är det finaste någon har sagt till mig. Vet ni vad jag gjorde då? Då fimpade jag min cigarett, så gick jag ut och sköljde den, slängde den, sluta röka på en sekund. Jag har inte hållit i en cigarett sedan dess.

Bra kämpat

Det var bara så här, för när han sa det till mig blev jag så här, gud han har ju rätt, ska jag ta livet av mig så att han inte får en mamma liksom. Det var så fantastiskt fint sagt liksom och någonstans… han var åtta år och fattade nog inte hur bra det var att han sa det. Sedan dess var det bara stopp, aldrig mer. Jag har alltså inte hållit i en cigarett, en otänd cigarett ens.

Spelar du något instrument?

Jag försöker spela lite piano. Jag har en man som är jättebra gitarrist. Jag har en son som sjunger skitbra och spelar gitarr och bas jättebra. Jag skulle inte kunna sätta mig någonstans och plinka och sjunga och så, det skulle jag inte, så nej, jag kan inte säga att jag gör det, triangel möjligtvis, det känns som något bra instrument att spela. Nej men annars så… nej, nej… Det är en lathet att jag aldrig har lärt mig tyvärr.

Brukar folk känna igen dig på stan?

Ja, alltså, grejen är så här att här i Stockholm så är folk så vana att se kändisar, folk bryr sig inte, men om jag kommer till Uppsala, då kollar dem. Folk som bor i Stockholm kollar inte så mycket, men sedan finns det turister och de kollar.

Har du något husdjur?

Jag har en orm. I senaste numret av Se och Hör är jag med då de var hemma hos mig och fotade den.

 

Bilder på Tinas dockor
som hon skapar själv

Tinas egna husdjur, en orm.
 

    Foton från Se och Hör

Tillbaks till sidans topp
Tillbaks till Christopher

 


© Snabel-Posten - Arbete&Bostad - Uppsala kommun - Catharina Jakobsson - 018-727 16 55