Christopher Lundgrens webbsida
Den klassiska musikens historia - Tidsperioder
Obs! Detta är min egen information om vad jag känner till från musikens historia. För mer informell fakta hänvisar jag till böcker, uppslagsverk eller Internet. Lite musikhistoria finns dock på raderna nedanför från ett personligt perspektiv.
Musik har funnits i flera årtusenden och av den musik man har hittat noter och spelat har man funnit att musiken har låtit ganska olika genom tiden. Det finns noter, eller notskrifter från åtminstone 1100-talet. I synnerhet har musik funnits ännu längre tillbaka, dock att det inte finns bevarad notskrift vilket gör det omöjligt att veta hur musiken lät då.
Det började alltså med medeltiden runt 1100-talet och fortsatte med renässansen vid 1400-talet, den tidens musik kallar man mer för tidig musik. Vid 1600-talet tog barocken över och från den tiden fram till 1900-talet komponerades musik som vi idag kallar klassisk musik. Uppsättningar av instrument har vuxit och förändrats under alla århundraden och musikgenrers har kommit och gått.
Medeltiden 1100-1400
Under 1100- och 1200-talen, medeltiden, var det så gott som
enbart vokalister som
sjöng till enkelt ackompanjemang av stråkinstrumentet fiddla, ett instrument som
troligen kom från Orienten till Europa omkring 700-talet.
Exempel på kompositörer som levde under medeltiden är Pérotin som
levde omkring 1200-talet och Guillaume de Machaut som levde ungefär mellan 1300
och 1377. Hildegard av
Bingen lär dock vara den enda kvinnliga kompositör som levde under 1100-talet.
Hon levde nämligen mellan 1098 och 1179.
Personligen lyssnar jag inte så mycket på den tidens musik, den känns för enkel och tråkig samt att jag föredrar instrumentalmusik. Dock har jag hört inspelningar av 1300-talsdanser som jag faktiskt tycker är intressanta. Det var dock ovanligt med instrumentalmusik under denna tid.
Det var musik med fyra röster eller stämmor, fem eller ibland flera stämmor. Det var inte så vanligt med musikinstrument under medeltiden av vad jag har hört. Men det som vissa använde sig av var instrumentet fiddla som är ett stråkinstrument som troligen kom från Orienten till Europa under 700-talet. Fiddlan som sedan ersattes av tidiga fioler.
Renässansen 1400-1600
Under renässansen kom flerstämmigheten och fler instrument utvecklades och användes, bland annat blockflöjten som ackompanjemang till sångsolisterna. Fiddlan var fortfarande ett användbart instrument men under senare delen av renässansen, under 1500-talet, tog fiolen över mer och mer. Instrumentalmusik var dock fortfarande ovanlig, förutom viss dansmusik. Madrigaler och mässor var nya genrers som tillkom. Fyr- och femstämmig vokalmusik blev mycket vanligt under denna tid men Thomas Tallis komponerade motetten Spem in alium för fyrtio stämmor, egentligen för fem körer med åtta stämmor vardera som sjöng tillsammans.
I övrigt är Giovanni
Pierluigi da Palestrina, som föddes omkring 1525 och dog 1594 en av renässansens
storheter. Han komponerade såväl madrigaler som mässor och magnificat, musik som
jag inte brukar lyssna på mer än om den råkar spelas på radion. Dock tyckte jag
ett stycke för två blockflöjter, musik som var arrangerad från något vokalt verk
av honom.
Andra kompositörer som levde under den tidsepoken var Orlande de Lassus
(1532-1594) och Josquin Desprez (circa 1440-1521).
Övergångsperioden mellan renässansen och barocken
Vissa kompositörer var i gränssnittet mellan renässansen och barocken, eller levde i slutet av renässansen men var musikaliskt sätt på väg in i barocken. Nedan följer några exempel på sådana kompositörer.
William Byrd (1543 - 1623), räknas enligt webbsidan Classical archives som en renässanskompositör
Jan Pieterszoon Sweelinck (1562 - 1621),
räknas enligt webbsidan Classical
archives som en barockkompositör
John Dowland (1563 - 1626),
räknas enligt webbsidan Classical
archives som en renässanskompositör
Andrea Cima (ca. 1575 - 1625),
räknas enligt webbsidan Classical
archives som en
barockkompositör
Det var också de gränsöverskridande kompositörerna som utvecklade tonspråket så att det blev fullständiga dur- och molltonarter. Under denna tid började det bli mer vanligt att komponera instrumentalmusik. Sonater blev vanliga samt danser för luta.
Barocken 1600-1750
Sedan kom barockens stora kompositörer och det är på den tidens musik jag mest lyssnar på och fram till 1800-talet. Barocken som hade sin storhetstid från sent 1500-tal och tidigt 1600-tal fram till omkring 1750 då Johann Sebastian Bach avled bar på många kända kompositörer. Många av dessa känner jag till, många fler än under tidigare epoker. På tal om Bach så var han en av mina första favoriter bland barockens kompositörer.
Bach liksom Vivaldi och Händel uppskattade jag mycket från början, likaså vår egen Johan Helmich Roman, även om andra kompositörer har tillkommit på senare tid. Kompositörer som jag dock inte har lyssnat på så mycket är tidiga barockmästare som Heinrich Schütz (1585-1672) och Claudio Monteverdi (1567-1643). Monteverdi var också den första kompositör att komponera en opera, något som jag dock tycker är intressant även om jag sällan lyssnar på operor.
Jan Pieterszoon Sweelinck, som också kan ses som en barockkompositör, komponerade mycket vokalmusik och en del verk för orgel, ett instrument som faktiskt uppfanns redan 250 år f.k men som började användas mer efter medeltiden och än mer under barocken. Apropå orgelmusik så komponerade Johann Sebastian Bach en mängd verk för instrumentet, framförallt preludier och fugor men också andra sonater, konserter och en del andra verk.
Förutom orgelmusik komponerade Bach även vokalmusik
och kammarmusik. Samtida kompositörer som Vivaldi utvecklade konsertformen
och sonatformen utvecklades som småningom, bland annat av vår svenske
emigrerande kompositör Johan Agrell (1701 - 1765). Egentligen har det kommit nya begrepp hela tiden men
under barocken tillkom nya genrers och det började bli alltvanligare att
komponera instrumentalmusik.
Det som
växte under senbarocken och dess generations kompositörer är det som tilltalar
mig mest, i synnerhet konserter och sinfonior. Antonio Vivaldi, Georg Phlipp
Telemann och Jean-Philippe Rameau är några av mina favoriter bland
kompositörerna.
Övergångsperioden mellan barocken och wienklassicism
Det första
steget var "Den galanta stilen" som pågick ungefär mellan 1720 och 1780. Man kan
också kalla den tiden för rokoko, vilket är en vanligare benämning och som
kanske omfattar flera stilriktningar under 1700-talet än den galanta stilen.
Redan hos ett flertal kompositörer från senbarocken som Antonio Vivaldi, Georg
Philipp Telemann och Jean-Philippe Rameau märks musikaliska förändringar, främst
i deras senare verk.
Kompositioner av nästkommande generation kompositörer var mer utvecklande och
hade stilmässigt mindre drag av barocken. Exempel på kompositörer som skrev i
galant stil visas nedan.
Johann Gottlieb Graun (1703 - 1771)
Baldassare
Galuppi (1706 - 1785)
Thomas Arne (1710 - 1778)
Wilhelm Friedemann Bach (1710-1784)
John Stanley (1712 - 1786)
Nästa steg var
Sturm und Drang, vilket egentligen var en senare del av "Den galanta stilen" och
som också var den sista delen av resan mellan barocken och wienklassicism. Carl
Philipp Emanuel Bach sägs vara en av de viktigaste kompositörerna för musikens
utveckling från denna tid. Såväl Joseph Haydn som Wolfgang Amadeus Mozart har
nämnt att Carl Philipp Emanuel Bach var läraren och att Haydn och Mozart själva var pojkarna som
lärde sig av honom. Carl Philipp Emanuels yngre bror Johann Christian Bach (1735
- 1782) var också av stor betydelse samt inspirationskälla för senare
generationens kompositörer.
Kompositörer som komponerades i stilen Sturm und Drang var relativt nära
wienklassicism och nämns i regel som klassiska kompositörer. Tidigare kompositioner av Joseph Haydn tillhör denna stil medan
de senare kompositionerna tog honom till det slutliga målet, wienklassicism.
Nedan följer exempel på kompositörer som tillhör Sturm und Drang, eller
komponerade under senare hälften av 1700-talet.
Carl Friedrich Abel (1723 - 1787)
Carl Philipp
Emanuel Bach (1714 - 1778))
Johann Christian Bach (1735 - 1782)
Luigi Boccherini (1743 - 1805)
Wienklassicism 1750-1825
Efter barocken och rokokon tog wienklassicism över och man brukar säga att denna period var mellan 1750 och 1825 men de renodlade wienklassiska kompositionerna började dock ta vid ett par decennier senare och kompositörer som Joseph Haydn, Wolfgang Amadeus Mozart och Ludvig van Beethoven komponerade för fullt.
Haydn kallas för symfonins fader därför att han gav den fyrsatsiga symfonin den standard den erhöll under hela den klassiska eran. I början var instrumentbesättningen dock inte så stor som den skulle bli under 1800-talet. Senare symfonier skulle bli mer kraftfulla än de tidigare symfonierna.
Under 1700-talets senare hälft skrevs också stråkkvartetter och sedan stråkkvintetter. Just stråkkvartetter har jag inte lyssnat på så mycket, men en stråkkvartett i d Moll (Opus 76 nr 2) av Haydn uppskattar jag.
Stråkkvartetten är egentligen en fortsättning på barockens triosonater. En triosonat kan till exempel ha två violiner samt generalbas vilket antingen bestod av violoncell och cembalo, eller gamba och cembalo. Stråkkvartetten har då två violiner, violoncell och viola som ersätter cembalon.
Carl Philipp Emanuel Bach skrev tre kvartetter år 1788 för klaverinstrument, flöjt, gamba och violoncell, i vissa fall utesluts cello, då han förmodligen hade inspirerats av de yngre tonsättarna.
Kvartetter, trior och kvintetter är väl egentligen i samma grupp förutom antalet instrument. Trior, kvartetter och kvintetter skrevs också för andra instrumentationer, exempelvis för blåsensemble eller för piano och stråkar eller annat soloinstrument och stråkensemble.
Romantiken 1825-1900
Beethoven, Frans Schubert med flera utvecklade exempelvis symfonisk musik till det lite större och mäktigare. De var i romantikens tecken, även fast de levde i slutet av Wienklassicism. Däremot var vår svenske Franz Barvald plus storheter som Hector Berlioz, Franz list och Felix Mendelsohn så kallade romantiker. Dessa levde och samverkade under romantiken.
Bland sena romantiska kompositörer kan nämnas Johannes Brahms, Max Bruch, Max Reger med flera. Andra sena romantiker var Edverd Grieg och Antonin Dvorak. Vissa levde in på den moderna tiden, däribland Richard Strauss som nästan levde halva 1900-talet även fast han var född i romantiken.
Romantiken 1825-1900
Observera att det inte har lagts till någon text till detta avsnitt. Sidan kommer att uppdateras med mer information under våren.
Modern 1900-1945
Sedan kommer vi in på den moderna tiden då exempelvis Richard Strauss fortfarande levde. Andra kompositörer som tillhör 1900-talets första hälft är Belá Bartók, Bohuslav Martinuo, Arnald Schönberg, Anton von Webern plus många fler.
I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet började det gamla tonspråket att bytas ut mot nyare, mer avancerat tonspråk. Arnold Schönberg var den första att kompo-nera i tolvtonsteknik som många yngre tonsättare började ta efter.
Francis Poulenc är dock ett undantag då han skrev några kompositioner i molltonarter, även fast övrig musik var ganska modern. Poulencs musik är dock inte lika modern som senare kompositörer, exempelvis de som levde på senare delen av 1900-talet eller de som lever än idag. I Sverige fanns Lars-Erik Larson som tillhör den moderna musiken, lika så Dag Wirén.
Det fanns också moderna tonsättare som var någerlunda gammalmodiga i sitt musikskrivande, vissa på grund av politiska själ. En av dessa är Dmitrij Sjostakovitj som började komponera under 1900-talets mitt. Han baserade sina verk med tonarter även fast det förekom tolvtons-teknik.
Liksom Bach skrev Sjostakovitj 24 preludier och fugor, en för varje tonart. Det är ju inte så många som har skrivit i samtliga tonarter, så det är förvånande för mig att en 1900-talskompositör gjorde det.
Vidare 1945
Dmitrij Sjostakovitj skulle likaväl kunna tillhöra det som enligt det tyska nätverket kallat The Classical Music Home page skulle säga "Since". Kompositörer som inkluderar senare 1900-talsmusik är John Cage, Luigi Nono och Witold Lutoslawski. Deras musik kan man kalla för konstmusik men inte riktigt säga att det är klassisk musik.
Från och med mitten av 1900-talet har fler kompositörer utanför kända familjer studerat musik för att sedan skriva exempelvis stora symfonier, storslagen filmmusik för symfoniorkester eller annan musik. Vissa kompositörer har dessutom blandat in populärmusik i den klassiska musiken.
Vissa har dessutom använt sig av ljudband eller annan elektronik för att utöka kompositionens ljudkänsla. Det kan vara ljudband tillsammans med ett soloinstrument eller orkester.
Ännu nyare musik kan man kalla för experiment eller nutida. Många etablerade kompositörer nu förtiden är med i radio för att prata om sin musik, berätta hur de experimenterar med olika geners eller bara berättar om vad musiken skildrar. Även fast populärmusiken är en konkurrent så kör de på med nya verk, uruppföranden och så vidare.
Så finns det den lilla gruppen kompositörer som bevarar det klassiska i sin musik. Dessa är dock inte så kända med tanke på alla kompositörer som skriver fritonalmusik har dykt upp den senaste tiden. I radio har jag aldrig hört nutida kompositörer som har komponerat musik i gammal stil bortsett från sviter med delvis gammal klang. Det är på Internet som jag har hört några nya kompositioner i gammal stil.
Egna jämförelser
Jag har gjort en jämförelse mellan Richard Strauss och Jan Pieterszoon Sweelinck då de båda levde mellan två epoker. Sweelinck var lite
före sin tid och levde i slutet av renässansen, Strauss var lite efter. Annars
har de inga likheter med varandra.
Andra jämförelser är exempelvis Carl Philipp Emanuel Bach och Arnold Schönberg.
Båda utvecklade musiken från respektive period. Bach var grunden för sturm und
drang och det som sedan
skulle bli den klassiska eran och Schönberg utvecklade tolvtonstekniken och det
som var grunden för exempelvis modernare kompositörer som Béla Bartók och Anton
Webern.
Uppdaterat: 2011-05-04