Namn: AnneLee Vikner

    Född:   1965

    Bor:    Uppsala och Almunge

    Arbete: Skådespelare och producent
 

Om skådespelaryrket

Hur kommer det sig att du blev intresserad för skådespeleri?

Jag har alltid varit det, enda sedan jag var liten faktiskt. Då brukade jag uppträda hemma för familjen, vänner och så där. Jag vet inte varför, jag tror att jag gillade film redan då. Jag var imponerad av filmstjärnor. Du vet sådana här små, alla filmstjärnor som fanns. Jag lekte med dem och så ville jag vara som dem. Jag gillar att sjunga och uppträda från det att jag var fyra år tror jag.

Har du gått någon teaterutbildning, i så fall vilken?

Jag har gått sex veckors intensivkurs i Beverly Hills och det var ett ganska saftigt program där på ett ställe som heter Hollywood Actors Studio. Så har jag gått kurser för Steven Rapaport i Stockholm. Sedan har jag gått Meisner-utbildning för Emilie Nyman i Stockholm. Så har jag gjort några clown-workshops för Rupesh Tillu. Jag började spela för publik 1999, mitt första uppdrag, så då har jag lärt mig… Det mesta har jag lärt mig av att stå på scen och spelat föreställningar och lära sig av det så att säga.

I vilka teateruppsättningar har du medverkat i?

Jag har medverkat själv i flera av mina egna pjäser som jag själv har skrivit och producerat som heter bland annat Du är min klocka, som spelades på Ekocaféet 2005,jag har spelat i en film som heter Trappan som är egenproducerad och jag har medverkat i Löftet, också den på Ekocaféet och Mose backe i Stockholm. Min första pjäs var Björnen i country och westerntappning på Nalen i Stockholm. Sedan har jag spelat på Uppsala stadsteater i två föreställningar, Dödsdansen och Taube, och på Gottsunda teater i Katitzi och Jagar Alice. Sedan har jag spelat i Den jäktade på Hallwylska palatset i Stockholm. Sedan har jag gjort en massa fler föreställningar. Jag kan inte rabbla upp allt.

Vad för typ av föreställningar tycker du är roligast att medverka i?

Komedi och vår utomhusteater, jag spelar barnteater ute vid tornet i Almunge, vår egen grupp. Det är fantastiskt roligt att vara i naturen och spela teater som är nyskriven och att vara ute i skogen och ha djur med i föreställningen, det tycker jag nog är det roligaste tror jag.

Vilken är din största tabbe på scen?

Oj, vänta nu. Jag vet att det finns en. Jag fick en groda i halsen på stora scenen på Uppsala stadsteater helt plötsligt när jag skulle sjunga tillsammans med Aksel Morisse i ett litet, litet nummer. Jag hade väldigt höga krav på mig själv att det skulle låta bra, för det var så lite och på något sätt blir det svårare när man ska gå in och göra en liten grej för då krävs det så mycket av en och man har ingen chans att reparera det sedan. Då hade jag en liten roll som en amerikansk nymf, så jag kommer in och jag har precis sprungit naken på stora scenen och ska springa in och sjunga med honom och så bara helt plötsligt skär sig rösten, jag skulle sjunga ”Här i Europa är man mer mondän” och den där ”mondän” det var alltid en sådan där not för mig som egentligen är det inte så där jättehögt men för mig, jag fick någon psykologisk noja att det var jättehögt, att jag inte skulle klara av det. Jag klarade av det de flesta gångerna men just den här dagen så blev det någon psykologisk låsning där och det lät för hemskt, och jag såg hur min medspelare bara kollade på mig så där. Ljudkillen som jobbade där, Jonas heter han tror jag, han frågade mig efteråt: vad var det som hände, fick du en groda i halsen eller? Ja, jag fick verkligen det, jag vet inte vad som hände. Det blev ett totalt släpp så jag var ju tvungen att, jag kunde ju inte bara låta det passera utan jag var tvungen att skruva till det lite som om jag var en jättedålg sångerska liksom så jag skruvade till det lite efteråt och larvade mig lite efter också så att de skulle fatta att jag skojade. Det var en riktig ångest.

Fast en ganska rolig grej kan jag tänka mig.

Ja det var nog det värsta.

Brukar du bli nervös inför en föreställning?

Ja, vansinnigt nervös, jag blir så nervös att jag blir sjuk, speciellt när det är vuxenteater. Med barnteater blir jag inte lika nervös, jag vet inte varför men vuxenteater, då blir jag väldigt nervös, speciellt om det är några jag känner i publiken. Jag måste springa på toan några gånger och det går nästan inte att prata med mig.

Så det är så pass.

Mm, det kan vara så. Det är olika faktiskt.

Men brukar du klara av föreställningar än då trots den nervositeten?

Jo det gör man ju faktiskt, ja det gör jag. Ibland så kan man känna kanske att, aj nervositeten tog över handen. Det har hänt, tyvärr, men det är sådant man får lära sig och också hantera och oftast brukar det gå över när man har kommit in och varit inne på scenen ett tag.

Har du spelat teater tillsammans med någon känd skådespelare?

Jag har spelat med Tommy Andersson, som tyvärr har gått bort inte för så länge sedan.

Tråkigt.

Ja, jättesorgligt. Han är väl känd i Stockholm och på film och så. Robert Jelinek har jag också spelat tillsammans med, i samma föreställning. Han är lite känd i Gottsunda också. Han har regisserat många pjäser. Han regisserade min senaste pjäs också.

Sedan har jag spelat i samma film som Rolf Lassgård, i Den fördömde del 2 i första säsongen från 2010 där jag blev mördad i början av filmen. Så det var Rolf Lassgård och Tomas Laustiola och Pia Green.

Har du varit med i andra sammanhang på film och TV?

TV och film, vad har jag gjort.? Jag var med i någon reklam där Richard Olsson, från Bingolotto. Han var liksom i TV-rutan så det var inte att jag spelade med honom. Jag ska se… Nej jag har faktiskt mest spelat teater måste jag säga. Jag har varit med i någon reklamfilm med Gustaf Hammarsten men den visades i Norge. Gustaf Hammarsten hade huvudrollen där och jag var någon statist eller någonting då. Så det är väl det.

Har du åkt runt med föreställningar någonting eller har du mest varit i Uppsala?

Jag har turnerat med en kollega som heter Ulrika, på anstalter i Sverige, kvinnoanstalter och mansanstalter. Vi har spelat en pjäs och haft jämställdhetsdiskussioner efteråt. Vi har haft två uppdrag också i kriminalvården, ett som heter Utsatta kvinnor och ett som heter Prostitution. Vi skulle alltså genom drama workshops ta reda på hur många kvinnor som var prostituerade, inte peka ut någon men att i undersökande syfte skulle vi hålla några slags inspirationsdagar och kreativa dagar för tjejerna med teater. Så att då turnerade vi runt på teater. Sedan har vi spelat på alla mansanstalter i Region Mitt med pjäsen Kvinnofilten.

Sedan har jag turnerat runt med barnteater i många år med Tio fötter här ifrån Uppsala.            

Vad för arbete gör du på GDT?

Här är jag någon slags assistent som gör allt möjligt. Jag är både assistent åt producenten och i produktioner så jag jobbar som publikvärd, rekvisitör, administration och lite tekniska saker också.

Men du utövar inte din skådespelaregenskap här någonting då?

Nej det gör jag inte. Här är jag bara runt på allt annat utom det.

Hinner du jobba som skådespelerska parallellt fast på andra ställen?

Nej det hinner jag faktiskt inte. En dag gjorde jag ett litet filmjobb, då fick jag ledigt. Det var för Uppsala stadsteater. Jag jobbar ju heltid här så jag kommer inte hinna göra någonting alls här innan sommaren kan man säga. Jag jobbar här till 31 maj så att innan dess kommer det nog inte att hinnas med. Det är så mycket att göra här på teatern, det är fullt upp.

Okej, men kommer du att fortsätta med skådespelandet efter din tid på GDT?

Ja det kommer jag att göra.

Hur tyckte du det var att dras med oss i ungefär en månad med ”Se oss”?

Jag tycker att det har varit superkul. Dels så hade jag ju två kompisar från början här i gruppen men nu känns det som jag har fått väldigt bra vänner i hela gruppen, det känns väldigt bra, jag är stolt över att få jobba med Se oss för att jag tycker att pjäsen är jättebra, skådisarna är superbra och jag tycker att det är ett jättestarkt och bra ämne och jag trivs väldigt bra. Jag har själv faktiskt tagit på mig, jag hade säkert blivit tilldelad det ändå, jag har själv tagit på mig att vara publikvärd också. Jag har liksom tagit det för givet för jag ser gärna den här pjäsen varje dag som jag kan.

Du blir inte trött på den eller på oss?

Nej jag hittar nya grejer varje dag.

Är du bara skådespelare eller arbetar du även som producent eller regissör?

Producent är jag till våran egen teatergrupp och det är jag alltid till de föreställningar som vi gör ute i skogen. Sedan så skriver jag en del manus också åt min egen grupp, åt mig själv. Om jag vill göra en pjäs så skriver jag, producerar och skådespelar.

Det är bra, en kvinna med många bollar i luften.

Jo, precis. Det kan bli lite mycket ibland men jag har svårt att dessutom att skriva något eller få en idé och sedan inte göra någonting av det. Så att om jag känner att jag får en idé som jag inte är säker på att jag kommer att göra, då lägger jag undan den. Jag skriver bara när jag vet att jag kommer att göra någonting. Jag har några små halvidéer som ligger men det är inte många utan jag skriver med ett syfte, att få en färdig föreställning.

Jag tänker att en del kan vara så att de skriver manus men spelar aldrig själva men de jobbar med att skriva manus eller regissera andra.

Ja precis. Jag skulle nog inte tycka det var kul att bara skriva, jag har aldrig gått någon skrivarkurs eller så, så jag har en del brister i mitt skrivande men jag har alltid jobbat med att tagit in regissörer som är duktiga på det så att jag har alltid fått hjälp med manusbearbetning. Jag har väldigt svårt att skriva slutet på manus så det brukar vi ofta göra tillsammans. Jag kan inte avsluta men det är ganska spännande att jobba så, det betyder att hela gruppen är med i den processen att avsluta pjäsen, vad är slutknorren?

Hur känd eller okänd som skådespelare är du?

Oj, jag är nog lite halvkänd i Uppsala, det är jag nog. Ska man säga… inte jättekänd men lite känd i Uppsala är jag nog ändå. Inom branschen i alla fall vet folk nog vem jag är.

Vad är roligast, att spela teater eller att titta på teater?

Oj, det är nog roligast att spela själv men det kan vara fasligt skönt att sitta och titta också men jag blir alltid sugen på att själv gå upp på scenen om jag ser en bra teater så jag kan lätt bli avundsjuk också om jag ser någon spelar i en väldigt bra pjäs, då blir jag så där ”jag vill också, jag vill också”.

Tillbaks till sidans topp
Tillbaks till Christopher

Lite annat – hon är verkligen en djurvän och människovän

Jag vet att du även har arbetat som kontaktperson, hur tycker du om det yrket?

Jag tycker det är ett väldigt viktigt jobb och det är roligt. Man ska vara inställd på att det kräver mycket energi och engagemang. Jag hade ju turen att det var en tjej som frågade mig. Jag hade aldrig tänkt själv på att man kunde vara det. Det var en tjej som frågade mig och jag var det åt henne i många år. Hon är med i gruppen förresten, hon var med i Se oss. Men jag fick sparken av henne efter några år för att jag inte hade tid men vi hade det väldigt bra och vi är ju livstidsvänner kan man säga och jag hoppas att hon känner att hon alltid kan ringa mig om det är någonting. Jag kan inte alltid svara i telefon men jag finns där för henne. Vi hade det väldigt roligt under den tiden som vi jobbade tillsammans. Under tiden som jag var hennes kontaktperson träffades vi väldigt mycket. Vi reste, vi åkte till USA bland annat. Det har varit väldigt roligt. Tidsbristen gjorde att det inte gick helt enkelt och hon behövde någon som var mera där liksom. Man ska nog ha mycket tid för att vara kontaktperson, man ska känna att man har tiden.

Vad gör egentligen en kontaktperson med sin kund (den man är kontaktperson för)?

Det är ju upplagt så att, eller kontaktperson den sort som jag var, så var det så att man skulle vara egentligen en kompis, umgås, fika eller göra någonting kul, en sysselsättning. Hon som jag jobbade med så att säga, hon och jag gick och tränade tillsammans, fikade ganska länge och pratade, vi pratade mycket. Jag tror att man faktiskt måste anpassa det lite individuellt efter personerna. Är det en person som kanske behöver prata, då gör vi det. Andra vill kanske göra något annat. Kanske någon vill bara göra sportgrejer, då gör vi det, någon kanske vill gå på bio jämt men att man samtidigt som kontaktperson också har egna önskningar och så tror jag att vi hade, att jag styrde också en del, att nu vill jag göra det här. Samtidigt som det var hon som liksom bestämde ofta vad hon ville göra, så kunde också jag säga men kan vi inte göra det här istället, att det får fungera så, att det blev roligt för bägge.

Att man ibland måste kompromissa.

Ja men precis för man kanske inte har samma intressen och då liksom på ett sätt kan det vara bra att lära sig ett nytt intresse. Har man samma intressen från början då är det ju väldigt lätt så att säga.

Det kan jag tänka mig.

Man kan berika varandra, det är inte bara kontaktpersonen som är till för den som behöver kontaktperson utan jag tror att man som kontaktperson också får, man får ju mycket och man kan berikas av att vara det vilket i för sig är en självklarhet men att man liksom ger och tar.

Vad är skillnaden mellan kontaktperson och ledsagare?

Oj, jag tror nog att det är det där att kontaktperson har man då vissa timmar. Jag är lite osäker men en ledsagare är nog mer någon som är med hela tiden, som kan hjälpa till med det praktiska, rent praktiska göromål, som att gå och handla kanske eller hjälpa till vid toalettbesök, laga mat.

Lite mer som en assistent ungefär, lite åt det hållet?

Jag tror det, jag tror att det är så. Om jag har fattat det rätt så är det så. En kontaktperson är mer ett sällskap.

Men man behöver inte så mycket praktisk hjälp, man behöver inte så mycket att leta upp bussar eller ringa taxi?

Nej precis, utan det är mer att bestämma träff och hänga.

Är du fortfarande kontaktperson, parallellt med allt annat du gör?

Nej, jag är inte det. Jag har en, eller min man och jag, vi jobbar med familjehem så vi har en tonåring som bor hos oss. Vi har ofta barn och tonåringar som bor hemma hos oss så att det finns liksom ingen tid för att vara kontaktperson längre.

Vad känner du till om LSS, undrar i och med ditt yrke som kontaktperson?

Vad jag känner till efter erfarenheter är ju att det finns vissa regler och föreskrifter som ska fungera och att personer som lyder under LSS ska ha tillgång till saker och så. Vad jag har märkt är att det inte riktigt fungerar jämt. Man har setat med Soc på möten och för att personer man har hjälpt då eller varit med, som har haft en önskan eller ett problem, och det är så fyrkantigt att helt plötsligt då gäller den lagen och den lagen och den lagen och den lagen gäller och då får inte personen det stöd den behöver vilket gör att det kan bli situationer som går överstyr och som man hade kunnat avhjälpa med en förebyggande insats. Jag vet inte, det är en… Jag vet inte vad jag ska säga, jag bara ser det som är runt omkring liksom, hur det fungerar och hur det inte fungerar. Det är bra att det finns men man ska nog titta lite mer på individuellt plan för att alla är ju olika, alla har olika behov.

Ja, självklart, absolut. Men en annan relativt närliggande fråga som rör samma målgrupp, känner du till någonting om Daglig verksamhet?

Ja det är ungefär som Konstbruket till exempel. Det känner jag till för att jag har varit kontaktperson. Jag har varit på lite utställningar så jag känner till Konstbruket. Sedan så är jag inte så himla bevandrad i vart alla de olika dagliga verksamheterna finns så att jag är lite dålig på det faktiskt men jag vet att det finns i alla fall.

Jag kan ju säga att daglig verksamhet finns i både kommunal regi och privat regi så att säga. Majoriteten är ju egentligen kommunalt. Tidningen som jag representerar nu, Snabel-Posten, är en del av det arbetet.

Okej.

Sedan finns det kaféer. Det finns lite grupper där personer kan hjälpa företag. Polishuset har två grupper till exempel, den ena är Kafé Lyktan där det är personer med LSS-beslut som hjälper till med kaféverksamhet helt enkelt för att hjälpa polisen. Den andra är Blanka bilar eller Blanka bilvård där folk hjälper till att tvätta polisbildarna.

Jaha men gud vad roligt.

Då kan man ju använda sig av arbetskraft på det sättet så folk med LSS-beslut, som inte kommer in på öppna arbetsmarknaden, ändå får någonting att göra samtidigt som de hjälper till i samhället.

Ja det är ju jättebra.

Det finns alla möjliga grupper beroende av vilken typ av funktionsnedsättning folk har. Har man grövre funktionsnedsättning kan man mer behöva stimulans eller lättare typer av arbetsuppgifter, så det finns alla möjliga sorters grupper.

Jag tror att jag har varit i en second hand-affär. Vänta nu, vart var det någonstans? Inte Myrornas utan...

Jag känner till en second hand-affär som är en daglig verksamhet, Bäckar små.

Ja, den brukar jag handla på.

Där uppe på vårdcentralen i Svartbäcken finns ett café. Min mamma brukar gå dit och fika.

Café Idun.

Idun heter det, just det. 

Vad roligt, då känner du till en del i alla fall.

Tillbaks till sidans topp
Tillbaks till Christopher

Övriga frågor – Lite smått och gott

Vilken är din favoritårstid?

Hösten.

Vilken är din högsta önskan?

Jag önskade att människor fick en annan syn på djur och djurhållning.

Intressant, hur tänker du då?

Jag tycker det är hemskt med den industrin som vi har där man liksom föder upp djur för att vi ska äta och att vi plågar djur för djurförsök för olika läkemedel. Jag är emot allt det. Jag önskar men tror inte på… jag är lite cynisk så jag har svårt att se att det någonsin skulle kunna bli en förändring men om jag fick önska mig det så skulle jag önska att alla djur fick sluta att plågas helt enkelt.

Är du vegetarian apropå din syn på djur?

Ja, jag är vegetarian.

Vilken är din favoritmat?

Åh det är indisk mat och jag kan till och med säga en rätt. Det är extra stark cheese butter masala.

Vad trevligt, vad innehåller den bland annat?

Det är indisk ost, den är nästan lite gummiliknande vit. Sedan är det en stark röd sås i. Sedan vill jag gärna ha ris med saffran och lite nötter och russin och sådant i.

Vad gör du helst en varm sommardag när du inte jobbar?

Åh vad gör jag då? Jag jobbar nog ute på gården i Almunge och blandar det med att ligga och sola mig men jag vill gärna ha tillgång till vatten då så att man kan bada. A jag måste nog bada för att jag gillar egentligen inte varme, extrem varme. Jag har mer och mer, ju äldre jag blir, desto mer tycker jag om att ligga i solen faktiskt.

Vad tror du att du gör om tio år?

Oj, jag tror att jag håller nog fortfarande på med teater då och jag sitter nog i ett ganska nyinköpt fast det är gammalt och där sitter jag med min man Anders och har precis börjat fundera hur vi ska fördriva tiden för vårat liv har då förändrats om tio år. Jag har börjat skriva mer pjäser och regisserar nog mer då också. Sedan har jag kanske någon anka eller en liten gris. Jag ser nästan att jag är pensionär om tio år men jag tror inte att jag kommer att vara det.

Men det är den känslan.

Det är lite den känslan, då vet jag att då kan vi börja koppla av. Vi kanske bor i Norrland eller… jag vet inte.

Har du något favoritdjur?

Det finns så många gulliga djur men åsnor, får och koltrastar. Vi säger det idag men det finns så många. Jag älskar grisar och jag tycker om alla djur, giraffer, elefanter, apor, det är svårt. Jag älskar kor, jag älskar hästar, hundar så att det är jättesvårt.

Du är en riktig djurvän helt enkelt.

Ja, jag är nog det ja. Jag blir väldigt lycklig när jag träffar djur.

Vad roligt, men tänk om du skulle få träffa en dinosaurie.

Oj, då skulle jag nog vilja gosa med den och klia den bakom örat och hoppas att den inte skulle käka upp mig.

Har du några egna djur nu?

Nej, Anders har en hund och en katt så jag räknar väl de till mina djur också men jag har inget eget djur som jag själv har skaffat.

Är du bra på datorer?

Jag är ganska bra på enkla saker men jag skulle nog aldrig kunna programmera om en dator eller sådana saker men däremot är jag ganska bra på det här vanliga det här vardagliga.

Som att surfa på internet, skriva dokument, hantera foton kanske.

Jo precis, det är jag ganska duktig på men inte något svårare än så.