Under hela mänsklighetens historia har samhället och politiken gradvis förändrats, på både gott och ont. Från bondesamhälle och lantliv till industrialisering och storstadsliv, förändringar av sociala beteenden från artighet till nonchalans, värderingar av kulturer och normer, acceptans eller ickeacceptans för olika samhällsgrupper samt uppfinningsrikedom som å ena sidan förenklar vardagen för många men som å andra sidan kan stjälpa människor. Likaså tas politiska beslut som får hårt motstånd från antingen andra politiker eller en större mängd människor. Det finns hur mycket som helst som talar för att samhället är extremt.

Är extremismen i samhället verkligen en ny företeelse? Svaret är nog både Ja och Nej. Oavsett om det gäller dåtid eller nutid så har samhället alltid varit extremt, eller som jag vill säga ”extremistiskt”, dock med gradvisa förändringar som har lett till det som är dagens extremistiska samhälle. Ju mer majoriteten accepterat eller till och med föredragit förändringar av olika slag, desto hårdare har motståndet från minoriteten blivit.

Historiskt sett så har samhället varit extremistiskt genom att allting varit så strängt och med strikta regler som skulle följas, normer som absolut inte fick brytas, krav på att följa kristendomen och gå obligatoriskt i kyrkan för annars var man enligt Gud inte en god människa. De som inte följde reglerna blev hårt straffade och brottslingar fick extremt hårda straff. Till och med djur kunde bli straffade. Barn skulle lyda och hade ingen talan förrän de blev ”vuxna”, egentligen tonåringar, men då fick de börja arbeta. Kungar hade extrem makt och vissa av dem uppfattades som härskare.

Å ena sidan var en del av dåtidens samhälle för extremt, på grund av ovan nämnda orsaker, och tillät under inga omständigheter som helst oliktänkande och det fanns ingen förståelse och acceptans för exempelvis funktionshindrade personer. Å andra sidan ledde dåtidens stränga och strikta regler till att de flesta människorna var lydiga vilket gjorde att samhället trots allt hårt och jobbigt flöt på, med undantag för att de svaga inte fick rätt hjälp. Eftersom reglerna var så strikta, kombinerat med att alla levde i småsamhällen, fungerade vardagen för de allra flesta. Det fanns inga uppbyggda system som kunde påverka vardagen eftersom alla familjer var självförsörjare och inte behövde inblandning av dessa.

Även om det historiskt sett alltid har skett gradvisa förändringar, har de största förändringarna skett sedan 1900-talet och än snabbare sedan slutet av århundradet och nu under 2000-talet.

I nutid ser samhället annorlunda ut, men det är fortfarande av extremistisk karaktär. Vi befinner oss mer eller mindre i en bostadskris, trots att det aldrig har byggts så mycket bostäder som de senaste åren. Vi har massproduktion som i många fall gör att det lätt leder till överkonsumtion. Man utnyttjar uppfinningsrikedomen till det allra högsta då det ibland blir riktigt tokigt, exempelvis när det gäller användning av mobiltelefoner då det sociala flyttar till en digital värld som gör att folk blir asociala och får problem att närvara med andra människor ute i samhället. Folk utnyttjar tjänster och olika system till max bara för att de har rättigheter eller tror sig ha rättigheter till att få göra det. Eftersom systemen i sig fungerar dåligt och många som är i verkligt behov av stöd från dessa inte får stödet för att vi idag lever i ett byråkratiskt samhälle. Administrativa arbeten har ökat men resurserna, som var på väg att börja fungera riktigt bra, fungerar trots pappersarbetet nästan sämre nu.

Likaså fungerar det rent politiskt dåligt, oavsett orsak, vilket leder till motsättningar. Såväl politiker som hjälporganisationer vill hjälpa utsatta människor världen över men både motsättningar och svårigheter i att ge rätt hjälp förekommer. Andra politiska åtaganden, om exempelvis ändringar av färdtjänst och andra frågor som rör svaga, sjuka och funktionshindrade personer, slår väldigt fel och tolkas av mig som en del av det extremistiska samhället.

Extrema åsikter är en stor del i det extremistiska samhället, som vissa har med politiska beslut att göra, andra om andra saker som samhällsstrukturer, normer, traditionellt inom religion och kultur kontra religionsfrihet och mångkultur, huruvida vi bör eller inte bör ha invandring där ena gruppen är extremt mycket för och andra extremt emot. Även om vissa individer kan se objektivt på dessa frågor, tycks majoriteten inte kunna göra det, varpå extremismen mellan klyftorna ökar.

Det mesta folk tycker om saker och ting upplever jag som extremism eftersom det sällan finns en balans. Perfektionism skulle jag vilja säga är en typ av extremism för perfektionister kräver att allting ska vara helt perfekt, även om detta enligt antiperfektionisterna inte är nödvändigt eftersom saker och ting fungerar utmärkt även utan att vara helt perfekta. Individualiseringen är en typ av extremism eftersom många bara tänker på sig själva, att de ska ha det bra och struntar således i hur sin omgivning har det. Dessa människor har därmed inget civilkurage vilket innebär att när de ser människor i fara så agerar de inte eller bryr sig inte.

Faktum är att vi både har högerextremister, exempelvis Anders Behring Breivik, och historiskt sett Adolf Hitler, och terrorister, exempelvis gruppen al-Qaida, som gör terrordåd i flera länder. Dessa sidor är motståndare men ingen är bra, utan bara extremistiska.

Både de senaste årens terrorism och historiska kulturella värderingar om nationalism har bidragit till de senaste årens främlingsfientlighet, rasism och i viss mån nynazism. Det extrema innehållet, oavsett part, har bidragit till det extremistiska samhället där vi å ena sidan har sju riksdagspartier som är emot främlingsfientlighet men ändå inte lyckats få bukt med den, och där vi å andra sidan har de kritiska Sverigedemokraterna, som är det enda motståndarpartiet vilket får övriga partier att tolka dem som främlingsfientliga.

Ja, det finns egentligen hur mycket som helst som talar för att såväl människor som samhället och politiken är extrem, oavsett vilken sida man står på. Jag vill dock snabbt säga att inte alla individer tillhör det extremistiska samhället, eller utnyttjar saker till fullo så det blir negativa resultat.

Olika typer av extremism

Extremism innebär att en åsikt eller tanke dras till sin yttersta spets utan utrymme för kompromisser eller pragmatism.

Högerextremism beskriver en politisk grupp eller åskådning långt till höger om genomsnittet på höger-vänster-skalan. Denna grupp är emot mångkultur, religionsfrihet, invandring av ickeetniska grupper med mera.

Vänsterextremism är en benämning för politiska åsikter och värderingar, som befinner sig långt till vänster på den politiska skalan. Denna extremism uppfattas som mer ovanlig jämfört med högerextremism.

Religiös extremism används om religiösa grupper som tolkar sin tro bokstavstroget och strävar efter att tillämpa religiösa texter ordagrant.

Politisk extremism förekommer från både höger- och vänsterorienterade partier.

Terrorism anses av vissa som en slags extremism, i synnerhet baserat på de terrordåd och attacker som gjorts mot USA och Europa de senaste åren, exempelvis 11 september-attacken mot World Trade Center.

”Samhällsextremism” är vad jag vill kalla ämnet som behandlas i denna artikel, där allting är av extremistisk karaktär.

”Asocialbeteendeextremism” är olika sociala eller asociala beteenden av extrem karaktär, exempelvis asocialbeteendeextremism.

Fördjupning i socialbeteendeextremism

Jag upplever främst två typer av extrema sociala beteenden, som också oftast krockar med varandra. Det ena utgörs av en grupp asociala personer med brist på samarbetsvilja, den andra av är bittra och allmänt gnälliga individer som direkt gnäller för att någon gör ett enda litet fel. Som en tredje grupp finns alla de personer som kanske inte gör något större väsen av sig men som ändå aldrig bryr sig i när det händer något. Dessa tre grupper utgör tillsammans denna socialbeteendeextremism där balansen och stabiliteten mellan olika sociala grupper saknas.

Ett exempel på ett sådant beteende är när folk på fullsatta bussar undviker kontakt med andra människor och saknar samarbetsvilja för att förenkla för resten av folkmassan. Dessa människor vill knappt flytta på sig och erbjuda äldre och svaga människor sittplats, eller hjälpas åt att göra plats åt nypåstigna passagerare. I dessa situationer slutar det oftast pinsamt genom att busschauffören måste uppmana passagerarna att fortsätta bakåt i bussen och tränga ihop sig för att göra plats.

Detsamma gäller vid exempelvis olyckor eller andra rådande situationer där individer utsätts för fara, då asociala människor runt omkring inte har civilkurage, det vill säga att de inte agerar fast de ser vad som händer. Likaså pratar denna typ av människor så lite som möjligt med främmande personer eller använder så få ord som möjligt. De är ofta mindre artiga och verken bjuder på sig själva eller strävar efter samarbetsvilja. De uppfattas ofta som att de är alldeles för mycket inom sig själva. Gissningsvis kretsar deras vilja mestadels kring dem själva och att det är bra så länge saker och ting gynnar dem.

Den andra extrema sociala gruppen är de personer som uppfattas som griniga och faktiskt i princip endast yttrar sig mot de främmande människor som de ser gör det lilla minsta fel. Då är de inte heller artiga mot alla andra som inte har gjort något fel överhuvudtaget. Det är oftast servicepersonal och chaufförer samt i vissa fall kunder eller passagerare som upplevs på detta sura sätt. Personer med detta beteende ingår i denna extremistiska grupp, av det faktum att de är extrema i att gnälla och påpeka folks dåliga sidor men sällan eller aldrig vara muntra och påpeka folks bra sidor.

Egna reflektioner samt vad jag tycker man bör göra

Oavsett vad som behandlas, är många saker idag av extrem karaktär, i synnerhet när det gäller politik, religion och kultur. Det är extremismens fel att vi har så pass mycket främlingsfientlighet, rasism, nazism, religionshat, och avsky för mångkultur. Att hatet och motståndet har blivit hårdare de senaste decennierna påverkas av att samhället i allmänhet har förändrats. Främlingsfientliga personer ser exempelvis olika grupper som problem och som bidragande orsak till exempelvis kriminalitet, istället för att döma enskilda individer.

Personligen tycker jag att de extremistiska dragen är både fel och orättvisa, oavsett inriktning. Jag vill få bort all extremism och istället ta reda på de riktiga problemen och lösa dem med på rättvisa sätt. Visst, invandring är en risk, en generös vård likaså, att hjälpa hemlösa och fattiga samt syssla med välgörenhet är också en risk. Färdtjänsten, som den såg ut under 1990-talet, var generös men kunde också ses som en risk, likaså att ge bidrag till sjuka och funktionshindrade. Faktum är att det gå ratt fuska med allting, men man får inte döma alla för fusk när det faktiskt endast är vissa individer som fuskar. Oavsett om det gäller invandring, vård och omsorg, bidrag, eller något annat, så tycker jag att vi måste ta de risker som extremisterna säger att man inte ska ta.

I övrigt tror jag att vi människor måste bli bättre på att samarbeta, något som också skulle minska extremismen eftersom alla grupper av människor per automatik skulle integreras i samhället. Oavsett om det gäller invandring, problematiska människor, vanliga arbetare, funktionshindrade och sjuka, så ska alla få hjälp men de människor som har kapacitet och faktiskt klarar av samhällets krav, borde tillsammans arbeta för att få ett bättre och säkrare samhälle. Då kan de individer som är i behov av stöd och hjälp faktiskt få det.

Med dessa ord avslutar jag min länga artikel och dessa reflektioner!