Namn: Lars Gunnar Åberg

Född:   5 maj 1940

Bor:    i Bålsta, där ni just nu är

Yrke: Min enda formella yrkesutbildning, det är grafisk formgivare, har en magisterexamen från konstfack
 

Film och TV

Hur kommer det sig att du började intressera dig för film, TV, teater, konst och musik?

Livet består oftast av slump. Att jag kom in på TV, det beror på att jag träffade en man som heter Ardy Strüwer, och vi började leka med varandra och garva lite och så där. Sedan fick han jobba på TV och var med i några produktioner, och då ville han att jag skulle vara med också. Så kom jag in på TV. Sedan så fortsatte jag där och jag gjorde en massa program med honom. Som småningom gjorde jag barnprogram med Klasse Möllberg här, och sedan hade en kille som heter Bosse Jonsson sett några av dem och då frågade han mig ”Kan inte vi göra långfilm?” och ”visst” sa jag, så kom jag in på den biten då. Men jag har hela tiden jobbat parallellt som tecknare och grafisk formgivare. Sedan så träffade jag en man som heter Janne Schaffer och som gjorde lite musik till våra grejer. Sedan så började vi med bananbandet.

Vilket är roligast med film och teater, att skådespela, regissera eller skriva manus?

Att skriva manus. Det andra är rätt så jobbigt, då är jag både framför och bakom kameran och arbetsledare för 50 personer, så det är rätt betungande för mig, men skriva manus och efterarbetet är kul också. Att klippa ihop filmen och välja musik och sådant där, det är jätteroligt.

I vilka teateruppsättningar har du medverkat?

Det enda som jag har gjort för teater, det är att vi gjorde en musikal för Malmöoperan som heter Banankontakt, och sedan så har den också blivit en nedkokad version för Riksteatern. Det är den enda teatern jag har gjort.

På TV har jag varit med i lite egendomliga saker som färs (TV-pjäs) som heter Räkan från Maxim och jag har varit med i en mycket mystisk produktion som heter Snövit och de sju dvärgarna, där jag var dvärg, en väldigt lång dvärg ska jag säga, Prosit 190 cm lång.

Hur tycker du det är att vara programledare i TV?

Det har inte varit så mycket, men det var väldigt roligt att göra de här barnprogrammen, och då hade jag med mig Klasse Möllberg som sidekick. Vi hade det väldigt trevligt och vi spelade och sjöng och gjorde små sketcher och härjade. Det är kul.

Vilken av de TV-produktioner som du medverkat i har varit den roligaste?

Det som har tagit mest plats, det är nog Trazan Apansson, de här julprogrammen som vi gjorde på 70-talet och i början på 80-talet. Sedan har jag gjort en serie som heter ”Svampen” och sedan har jag gjort en serie som heter ”Hur bär du dig åt människa” som också var väldigt roligt att göra, men jag tror att dom har inte setts av lika mycket människor som Trazan har setts på.

Hur var det att vara med i TV-programmet Gitarren tillsammans med Ardy Strüwer?

Har ni snokat upp det? Då var jag inte så avspänd, kan jag säga. Det var nog det första TV-programmet jag var med i, så jag var väl asnervös tror jag.

Har du några minnen från det programmet?

Jag var nog för blockerad så jag förträngde det programmet.

Hur var det att vara programledare för Disneytajm (programmet från 1987)?

Det var kul. Då fick jag plocka ut godbitarna ur Disneyproduktioner och visa dem, och jag var rätt hård där, jag ville bara ha med det absolut bästa tidigaste från början, filmerna där. Det var väldigt trevligt.

Hur kom idén till att göra Sällskapsresan och efterföljande Stig Helmer-filmer?

Det var en diskussion som jag hade med min producent, Bosse Jonsson, där vi sa att den så kallade breda filmen som gjordes då, hade väldigt mycket buskis. Jag har själv varit med i en egendomlig film som heter ”47:an Löken blåser på”, spelar där en fantastisk roll som heter general Painriche. Den var ju rätt korkad, så tänkte jag att det ska kunna gå att göra en film som många kan titta på, som är lite mer en igenkänningskomedi, att jag visar upp en del av Sverige som finns. Hur folk gör när de åker på sällskapsresa, hur folk gör när de spelar golf, vad de gör när de åker skidor, hur de beter sig. Då att hålla upp en skrattspegel så att folk får se sig själva. Eller hur.

Hur var det att spela in dessa filmer och har du några intressanta minnen ifrån dem?

Jag kommer ju ihåg, inte bara filmen utan jag kommer också ihåg bakomarbetet, arbetet med filmen och det har varit så omväxlande för att en film är ju nere på Kanarieöarna där vi var en period, och en film var vi nere i Alperna och det är ju en väldig skillnad. En film var vi i Stockholms skärgård. Sedan var vi i Scotland. Jag kommer ihåg alla de här filmerna med ett visst välbehag. Det är kul att vara på lite olika platser och filma.

Tycker du bättre om någon av filmerna eller är alla lika bra?

Jag är nog… Det är klart, den första filmen har blivit min Mona-Lisa, kan man säga. Det är ju den som folk refererar till när de pratar om mina filmer, så är det första Sällskapsresan. Jag gjorde en film innan dess som heter Repmånad, och den är också rätt poppis så där men inte alls som första Sällskapsresan. Det finns de som har räknat ut att den har haft över 30 miljoner visningstillfällen, vilket är väldigt mycket i ett litet land.

Har du någon kontakt med Jon Skolmen utanför arbetet med Stig Helmer-filmerna?

Nej inte så mycket. Han bor i Oslo. Jag ringde honom häromdagen och vi skulle ha gjort en grej för TV men då kunde han inte.

Har filmerna gjort någon skillnad i din kändiskarriär?

Jag tror att verken plus eller minus, för att tack vare barnprogrammen var jag nog relativt känd. Det kanske var de som gjorde att filmerna gick att sågs.

Kan det bli en eventuell fortsättning på Stig Helmer Olsson i framtiden?

Jag har inga 10-årsplaner så där, det handlar mer om jag tycker jag får en kul idé som jag vill göra, för att det är väldigt arbetsamt att göra en film, så det måste vara någonting som man verkligen tror på. Ibland snurrar det lite idéer i huvudet men så känner jag att ”nej det här orkar jag inte jobba med” så struntar man i det.

Vad tycker du om att Sällskapsresan ska bli musikal?

Mannen som skrev musiken till Sällskapsresorna, de tre första, heter Bengt Palmers, och han och en kille som heter Jakob Skarin ville pröva att göra en musikal utav första sällskapsresan och den kommer att ha premiär då nästa höst, nere i Malmö. Enligt utsago då så, det är kul musik och folk tycker manuset är kul, det är baserat på filmen då. Sedan ska några av figurerna då vara med. Sven Melander ska spela sig själv till exempel, han som ska gå och leta efter Pepes Bodega.

Hur känns det att se Stig-Helmer spelas av någon annan?

Det vet jag inte än för jag har inte sett någonting. Det är en jättekul kille som heter Anders ”Ankan” Johansson som ska göra Stig-Helmer och han passar rätt så bra som Stig-Helmer. Han är lite lagom förvirrad så där, så han kan nog göra det där väldigt bra. Jag har ju sett mig i den här ”Banankontakt” som gjordes för Malmöoperan så var det en kille som spelade Trazan och det tog bara en minut så var man övertygad om att det var Trazan. Man får använda sin fantasi där, så det brukar gå bra.

I The Stig-Helmer Story var det en annan skådespelare som spelade Stig-Helmer som ung, men du lånade ju ut din röst till honom ändå.

Ja det stämmer, det gjorde jag och det var jättekul. Det blev en egendomlig effekt.

Apropå The Stig-Helmer story, var det någon skillnad att arbeta med den filmen jämfört med de andra filmerna?

Ja, den var lite mera sad, lite sorgsnare på ett sätt. De andra filmerna har varit mer fysiska, Golfaren och skidåkningen och seglingen var ju väldigt fysiska filmer, men i The Stig-Helmer story ville jag göra lite mera en återblickar och lite mera nostalgi. Man var nästan lite ledsen på vissa ställen, men det tyckte jag var väldigt kul att göra. Jag vill inte göra en till sådan här Sällskapsresan kan jag säga.

Du pratade om filmen Repmånad tidigare, hur kommer det sig att du inte satsade på en fortsättning på den istället för att göra Stig-Helmer?

Det var en slump. Vi tyckte väl då, både Bosse och jag, producenten, han hette ju Helge Jonsson och det var också ett sådant där litet privat filmskämt därför att Bosses pappa hette Helge och han hette Jonsson. Men då tänkte vi att han hade inte tillräckligt nördklang så att i första manuset till Sällskapsresan så hette figuren då, som lika gärna kunnat heta Helge Jonsson där också, han hette Stig-Harald. Men så tänkte vi att det har inte heller tillräcklig nördklang, och då kom jag på att min morbror hette Stig-Helmer och då lånade vi hans namn.

Tillbaks till Christopher
Till sidans topp

Musik och konst

Hur kommer det sig att du, Janne Schaffer och Klasse Möllberg bildade Electric Banana Band?

I första serien som vi gjorde köpte vi in musik utav olika rock- och popgrupper men sedan fick vi göra en till serie och då tänkte vi att då kan vi lika gärna starta ett eget band och så slipper vi köpa in en massa annan musik och då startade vi Electric Banana Band. På den vägen är det och det är 40 år sedan.

Tiden går.

Ja, det kan man säga.

Hur kom ni på namnet Electric Banana Band?

Det finns ju Electric Light Orchestra, och det fanns några andra band som var väldigt populära då, supergrupper, så då gjorde jag någon blandning av det vi höll på med i programmet, vi lånade lite… Electric där var ju lite… Janne spelar ju elgitarr så det var inte konstigare än så. Electric Boys fanns det något som hette också.

Har du sysslat någonting med musik innan Electric Banana Band?

Ja, pappa tog hem en gitarr när jag var 18 år och sedan började jag spela på den. Sedan var jag med i olika konstellationer, jag spelade skiffle med en grupp, och lirade lite trubadur och så där. Spelade på gårdarna gjorde jag ett tag, när jag gick på konstfack. Det har ju accelererat tack vare bananbandet. Nu har vi hållit på med väldigt mycket musik.

Hur kom idén till att starta Åbergs museum?

Jag träffade en man som heter Sture Hegerfors, som är journalist nere i Göteborg, och han hade fått och samlat på serieoriginal, alltså teckningarna som olika serieskapare har gjort, och jag hade på min kant samlat på konst som hade serieanknytning. Då beslöt vi oss för att slå ihop de där två samlingarna och visa dem. Det började då nere i Malmö på Malmö konsthall och sedan har den vandrat runt den där utställningen på 40 olika länsmuseer och konsthallar, men så tänkte jag att det vore kul om den här samlingen fick ett eget hem och då kom vi på det här att vi skulle bygga det här museet.

Är det mycket att tänka på att driva ett museum? 

Jag är ju guschelov inte den som driver det för jag har mycket annat att göra utan det är svärdottern Carina som är chef här och sköter det. Sedan har vi arrenderat ut restaurangen här så jag kan hålla på med det jag kan.

Hur fick du intresset för konst?

Jag tecknade enda sedan jag kunde hålla i en penna tror jag. Sedan sökte jag in på Konstfack och har alltid varit intresserad av bild, så att det fick jag med modersmjölken.

Har du något speciellt förhållande till Musse Pigg eftersom han återkommer i dina verk?

Ja, när jag gick på Konstfack så kom det en konstriktning, ett stort skifte i 1900-taletas konstliv som hette popkonst, och popkonstens mantra, alltså mening, var att man kunde ta vad som helst och rita av. Man behövde inte gå ut och leta efter något som var vackert eller så där, man kunde ta en seriefigur eller man kunde ta en ölburk eller man kunde ta vad som helst och teckna av och påstå att det här tycker jag är konst. Då valde jag den här lilla råttan då och började samla på Mussar som jag tecknade av, så att det var en slags avknoppning av popkonsten. Jag tycker fortfarande att popen var ett fantastiskt skifte i 1900-talets konstliv.

Vad tycker du är speciellt intressant med 1950- och 60-talet?

Därför att det var en så bedårande period och jag var i min mest receptiva ålder, alltså jag var mottaglig för allting, jag var i tonåren, och det kommer ni också märka när ni blir lite äldre att saker som ni har omkring er nu kommer att få en speciell lyster om tjugo trettio år så där, då kommer n att säga ”å kommer du ihåg internet”. Kanske inte just det.

Fast det var lite speciellt, jag kommer ihåg när internet startade 1994 och 1995 fick jag se internet för första gången, då var jag nio tio år och det var fascinerande på den tiden.

Tillbaks till Christopher
Till sidans topp

Övriga frågor - sådant för nyfikna personer

Vad gör du helst en ledig dag?

Då vräker jag mig ner i min fåtölj eller sätter mig och ritar faktiskt och lyssnar på musik. Det tycker jag bäst om att göra. Läsa, rita och lyssna på musik. Eventuellt spela tennis eller cykla.

Favorithögtid?

Jag gillar julen mest. Då samlas vi i familjen och då käkar man lite gott och känner att nu är det snart slut på det här året.

Har du någon dold talang?

Jag är en djävel på köttfärssås faktiskt.

Då ska man anlita dig.

Ja det ska man göra absolut.

Lagar du mycket mat?

Ja varje dag med min fru.

Istället för att köpa halvfabrikat så gör ni allt från grunden.

Ja vi är väldigt roade av matlagning.

Vilken är din högsta önskan?

Det är klart, det har väl alla människor, men nu handlar det mest om att, man är ju rätt så gammal och nu vill jag gärna vara med ett tag till. Det är min högsta önskan jag har.

Det förstår jag, men jämför man med en 95-åring så är du rätt så ung fortfarande, då har du några år kvar.

Jaa… tack!

Det beror på vad man jämför med.

Precis.

Vad hade du helst arbetat med om du inte hade arbetat med det du gör idag?

Ja… något kreativt i alla fall, kanske typ arkitekt eller någonting som jag inte har gjort. Annars har jag ju prövat på både musik och litteratur och konst.

Har du något favoritdjur?

Jag är väldigt förtjust i vår katt Karlsson. Det är klart, hon är ju medlem av familjen så att det är klart att hon är en favorit.

Är du duktig på golf med tanke på din golfinsats som Stig-Helmer?

Nej men jag har faktiskt gjort två Hole-in-one, är en av de sämsta i Sverige som har gjort två Hole-in-one.

Vad tycker du om Konsum i Ljugarn?

Ha ha, den är bra. Konsum i Ljugarn är ju alldeles utmärkt. Där brukar vi handla våra gröpe när vi är på ön. Det är jättekul.