En ganska kall morgon i februari tog jag och min kollega Erica tåget till Stockholm. Framme vid Stockholms centralstation gick vi till Sergels torg för att möta upp skådespelaren Niklas Falk. Sedan gick vi till Stockholms stadsteater för att utföra intervjun som totalt blev 50 minuter lång.

I Snabel-posten nr 2 2010 finns en artikel om Niklas Falk som baseras på denna intervju. Här finns intervjun i sin helhet.

Intervjun

Gud vad bra. En sån där skulle jag behöva också.

Dom är väldigt smarta dom där.

Är det en liten hårddisk i.

Ja, det är det. Jag vet inte hur mycket minne det är men det är ju digitalt så det är inget band. Det är en liten inbyggd hårddisk.

Hur länge kan man spela in då?

Det vet faktiskt inte jag. Flera timmar i alla fall innan den blir helt överfull.

Jag använde faktiskt en sån där här om dagen. För att jag ska läsa in en bok för Sveriges radio, och det är en spansk författare som heter Arriaga som har skrivit "En svag doft av död".

Det är en kille... Jag känner inte till honom. Han har skrivit en eller flera romaner. Han är känd för sina filmmanus. Det fanns en film som heter Babel som gick för ett halvår sen med Brad Pitt. Sen har han gjort en film som heter 21 gram.

Det är i alla fall den författaren jag ska läsa. Då kommer jag fram till det jag vill säga. Då hade min yngsta dotter, jag har fyra år, hon är elva år. Hon hade fått en sån här gammal Sony bandspelare med band i och det var den enda bandinspelningen jag hade. Här på teatern träffade jag en städpersonal, lokalvårdare, och han såg spansk ut och då frågade jag honom:

Talar du spanska?

Ja, det gör jag.

Var är du från?

Argentina, sa han.

Jag ville ha hjälp med uttalet för jag har inte läst spanska själv nämligen. Jag har ju hört det naturligtvis. Men i den här boken kommer det många spanska ord så jag klarade mig inte liksom så jag tog hjälp och då hade jag en sån här. Han hjälpte mig att läsa in alla spanska ord så då använda jag en sån här.

Till sidans topp

Tillbaks till Christopher

Om Niklas som skådespelare

Varför valde du att bli skådespelare?

Ja, det var inte lätt att svara på. Jag var väldigt ung när jag började med teater. Jag började egentligen direkt efter folkskolan som det hette på den tiden. Det var inte grundskola direkt. Jag var 16 år, så var jag skoltrött och då slutade jag skolan mitt i terminen och gick in till stora teatern i Göteborg, jag är från Göteborg, och frågade om det fanns något arbete där och så fick jag komma upp och tvätta penslar på målarverkstad. På det sättet kom jag in på teatern och så träffade jag en skådespelare och sångare där som hjälpte mig att läsa in till en teaterskola, Göteborgs stadsteaters teaterskola, så sökte jag in till den skolan så kom jag in på första försöket. I och med att jag var så ung så var det inte så genomtänkt egentligen utan jag råka hamna i det.

Det är väl lite mera komplicerat än så. Min pappa var målare, han målade tavlor och så, och jag är yngst på en brödraskala på sex pojkar och två eller tre av mina bröder målar också. Nu är inte alla i livet idag men på den tiden var det så. En av dom, min äldsta bror, han gjorde scenografier till teatern, alltså dekorer. Då så fick jag följa med honom när jag var i tio elvaårsåldern till teatrarna och gå in bakom som vi gör nu och träffa skådespelare och titta på repetitioner och så när jag var liten. Det var min äldsta brorsa egentligen som fick mig att bli intresserad av teater så att det var därför kanske. Och sen, i och med att jag var yngst, så min näst yngsta, min närmaste bror i ålder, Jonas heter han och är också skådespelare. I och med att han är tre år äldre än mig så började han med teater ett par år före mig och då blev det också att det låg nära till hands.

Det är nog det. Så egentligen kan jag inte säga att jag längtade efter... Det är klart man gjorde det men det är så längesen så jag har nästan glömt det.

Vilken film har varit mest betydelsefull för dig att medverka i?

Ja... Om man vänder på frågan och ställer den vilken film har blivit populärast eller setts av flest människor så är det nog en film som heter "Så som i himmelen" som gick för några år sen där jag spelade en elak präst. Det var väldigt roligt. Det var en rolig ensemble. Vi spelade in den i Luleå. Jag har många roliga minnen från den inspelningen. Därför så betyder den rätt så mycket och den blev ju också väldigt populär i Sverige och hela världen faktiskt. Den gick aldrig i Amerika. I Australien gick den och skog publikrekord. Den slog filmer som Titanic och såna där som har rekord. Den var oerhört populär i Australien. Det är den filmen som jag tänker mest på.

Sen har jag gjort många kriminalfilmer och sånt som Wallanderfilmer och Beck kommer jag ihåg. Sen är det med film. Det var därför jag nämnde "Så som i himmelen". Då vet jag att jag var så långa perioder på en plats och filmade i flera dagar i sträck. Normalt sätt när man gör film så är produktionstakten så hög så att man kanske bara går in och jobbar... Som i den sista filmen jag gjorde var Steig Larssons trilogi, sista filmen "Luftslottet som sprängdes". Den gjorde jag på sju arbetsdagar och då låg dom utspridda. jag var där en månad, kom tillbaka efter en månad, kom tillbaka senare efter en vecka och så där. Så att man upplevde det inte så att man jobbade intensivt med den utan man kom som på besök och gjorde sin insats. Därför så... Dom inspelningsperioderna som hänger ihop och man känner att man jobbar ihop en lite längre tid, det är då man kommer ihåg. Det är väldigt roligt att filma. Det är den filmen jag kommer ihåg tydligast för att den var under en sån lång period. Det är roligt framförallt när man jobbar med teater som jag har gjort i hela mitt liv och repeterat under dagarna och spelat föreställningar på kvällarna. Då är det roligt att göra det som omväxling. Det är en annan sak att springa ut i skogen och ställa upp en kamera och spela en scen i skogen, så att det är roligt med omväxling.

Vilket föredrar du: att spela in film, spela in tv-serier eller att stå på scen?

Jag kan inte föredra något före det andra för jag tycker att spela teater för en levande publik på en teater är nog det roligaste för att då känner man... Man har bara det ögonblicket att jobba med. Då känner man verkligen att man jobbar så att säga. Så det blir en helt annan sak att sätta upp kameran. Det där var inte bra, vi gör om det. Det för man aldrig tillfälle att göra på en teaterscen. Att man skulle säga till publiken: Glöm det här, nu gör vi om.

Jag kan inte svara på den frågan. Jo, jag kan svara att det är lika roligt allt sammans.

Kan du ge några exempel på teaterpjäser som du har spelat i?

För tillfället är jag med i två pjäser som går här på stadsteatern. Det är dels "Den sista dansen". Det är en film om åldringsvård egentligen på ett ålderdomshem och jag spelar en 90-årig man. Det gör vi alla i ensemblen. Det är därför jag har skägg här så jag slipper ju att måla mig mycket i ansiktet. Så gör jag en annan pjäs som handlar om skolan faktiskt där jag spelar en tillförordnad rektor och det handlar bara om lärare. Hela pjäsen utspelar sig i ett lärarrum. Det är dom två pjäserna jag gör. Sen spelar jag i en annan pjäs som heter vildanden också men det var längesen vi spelade den men den är inte nerlagd än vad jag vet. Så ska jag börja repetera en pjäs till om 14 dagar på en annan teater, en liten teater som heter Strindbergs intima teater. Där ska vi göra en pjäs som heter Dödsdansen av August Strindberg, som ett samarbete mellan stadsteatern och Strindbergs intima teater.

Hur var det att medverka i tv-serierna Tre kronor, Skilda världar och OP7?

Har jag medverkat i alla tre?

Det står så i alla fall.

Ja det har jag kanske. Tre kronor kommer jag ihåg. Det var väl med Christina Schollin?

Jag tror det men jag är väldigt dålig på namn.

Jo, nu vet jag hur det var. Det gjorde jag. Och skilda världar vet jag. Jag kommer ihåg det på grund av vilka personer jag spelar mot. I skilda världar spelade jag mot en kvinna som heter Nina Gunke. I Tre kronor spelade jag mest med en kvinna som heter Christina Schollin. OP7, det var väl en sjukhusserie?

Ja det var det.

Där var jag inte med så mycket. Jag kommer inte ihåg vad jag gjorde, om jag var en läkare eller en patient.

Det var väl en mindre roll eller en gästroll?

Ja, precis. Så var det säkert. Men det är lustigt hur såna där såpor, vilken genomslagskraft de har för en TV-publik alltså, och mycket mer kanske än en film har. När jag är ledig och är på mitt landsställe, då går man liksom inte omkring i sina vanliga stadskläder utan då går man kanske i smutsiga arbetskläder och ser ut som sjutton och då till och med i Ica-butiken... Trots att det är kanske 15 år sen det där Tre kronor gick så säger dom: Är du med i Tre kronor. Ja, det stämmer. Så folk kommer ihåg och det minns jag ju från dom där serierna. Det var kanske för att dom gick så där länge.

Dom gick väl på 90-talet?

Jag tror det.

Och en del slutade i början av 2000-talet så dom pågick ju ganska länge.

Ja. Var har du hittat det? Finns det på nätet?

Ja, det gör det faktiskt.

Vilka serier som jag har medverkat i?

Ja.

Ska jag gå in där så jag kan se vad jag har gjort?

Det är bara att söka efter ditt namn så hittar man ganska mycket. Wikipedia har ju ganska mycket information om saker och ting i överhuvudtaget. Då har jag sett en del information om dig där också. Det är en väldigt lång lista över vilka produktioner som du har medverkat i

Jaha. Jag förstår.

Till sidans topp

Tillbaks till Christopher

Medverkan i kriminalfilmer som Beck och Wallander

Då är jag nyfiken på din medverkan i Beck. Hur var det att spela domare Lagerfeldt i Beck 1 - Lockpojken?

Hette den lockpojken? Hette den inte bara Beck från början. Det var den första filmen med Peter Haber och Mikael Persbrandt.

Den hette bara Beck från början och sen böt dom namn till Beck - Lockpojken.

Just det. Jag spelade en domare som var pedofil-mördare, gräslig uppenbarelse. Han hade en... Den minns jag faktiskt ganska bra. Det var ju bara några få scener utanför den här hissen. Det var en hisscen nämligen när den där mördaren som jag spelade, Lagerfeldt tror jag att han hette, blev avslöjad av kommissarie Beck för han tryckte på stoppknappen på hissen. Så började han.. Så den tog tolv minuter den där hisscenen och det var en av de svenska längsta filmscener som har spelats in. Det var taget med handkamera hela tiden så det var full laddning hela tiden, men vi fick bryta efter åtta minuter för det fanns nämligen ett klipp där den här domaren, mördaren, skulle bli så upprörd där han tog kommissarie Beck och slängde in honom i spegeln. Då var Peter Haber lite orolig och då fick vi bryta där. Annars så hade vi tagit den scenen i en tagning så att säga men nu fick vi bryta den. Det är ju den stora scenen,  uppgörelsen, i Beck. Den var rolig att göra. Han var ju så hemsk.

Det är ju roligare att göra hemska grejer.

Det har jag hört flera personer säga.

Att vara snäll och tillbakalutad och välkammad, det är inte lika kul.

Vad skulle du då göra om du träffade Lagerfeldt på stan?

Ja du. Det beror på omständigheterna, om han var ensam eller inte.

Det måste jag säga, att jag har sett alla Beckfilmer med Peter Haber och Mikael Persbrandt.

Det är väl sexton sjutton stycken?

Det är ännu fler. Det kom ett gäng för några år sen bara. Så håller dom på med två nya produktioner nu också. Den ena filmen, I stormens öga, visades i somras (2009), och den andra ska visas nu i sommar (2010).. 26 Beckfilmer sammanlagt med Peter Haber och Mikael Persbrandt.

Det tar ju nästan två veckor att titta på.

Hur var det spela in Wallander - Innan frosten?

Den var också rolig att göra. Då fick vi åka ner till Ystad och det var roligt för att jag hade... Det var som en... Jag kommer ihåg att jag körde bil ner dit, det var så vackert. Det var mitt i sommaren och vallmon blommade så vackert kommer jag ihåg. Hela Skåne stod i blom så jag minns det av den orsaken. Sen är det kul att komma i nya miljöer.
Det var den filmen då han (min rollkaraktär) var någon religiös fanatiker. Han sprängdes i luften i slutet där. Han skulle spränga någon kyrka. Det är många kufiska roller man får göra. Det är såna hopp liksom. Det var roligt så att säga.

Hur gick det till när dom sprängde bilen?

Det är en alldeles speciell teknik. För det första så klipper man precis... Om man tänker sig att jag sitter och kör och får ett skott i pannan eller någonting, har dom för det första laddad en liten kanon med ketchup och sätter den i framsätet på bilen, så tar dom kameran precis där, så klipper dom precis när den smäller av så att säga så då byter dom vinkel och så vidare. När någonting ska hända klipper man, man lurar ögat. När man spränger bilen är det naturligtvis ingen där i. Så där gör dom. Det är en speciell teknik.

Spränger man bilen på riktigt, att bilen verkligen sprängs?

Nej, det är mera att dom laddar med sån här pyroteknik som är utvecklad väldigt mycket både för teater och film. Det är folk som bara sysslar med detta, och dom vet precis hur mycket krut och vilka ämnen man ska ha för att ha en blå explosion eller en röd explosion eller om det ska vara lite rök eller om det ska vara mycket eld. Dom är tekniskt kunniga som håller på med det. Det är egentligen regissören från filmen som bestämmer hur det ska se ut. Om man använder dynamit eller någonting annat som är riktiga sprängämnen tror jag inte att det skulle se lika bra ut. Pang så är allting borta, Dessutom är det ju farligt.

Hur kändes det rent karaktärsmässigt att spela den karaktären?

Ja, som jag sa förut så är det oftast roligt att spela lite annorlunda karaktärer som är vridna åt ena eller andra hållet som är väldigt extrema för det gör det att oftast målar dom upp en neutral fasad och då har man någonting att dölja. Sen så rispar man på ytan och då ser man vad dom egentligen är och det finns oftast större svängningar i möjligheten att spela det då så att säga. Det är det som kan göra det lite roligare att spela människor som är lite konstiga, lite sjuka.
Nej, det hänger också väldigt mycket ihop med hur manuset är gjort för att en del filmer är ju bättre kvalitetsmässigt än andra självklart och då hänger det på manuset. Är det ett bra manus är det roligare att spela än dåliga manus. Det är väl bättre att säga så kanske.

Till sidans topp

Tillbaks till Christopher

Allmänna frågor om film

Föredrar du att medverka i filmer i någon speciell genre eller är alla genrers lika intressanta?

Ja, jag tycker väl egentligen att det görs alldeles för mycket kriminalfilm i Sverige. Egentligen tycker jag att det produceras för mycket kriminalfilmer därför att man skildrar så mycket våld, så mycket brott, så jag själv är egentligen ganska trött på det. Det finns ju, man kallar det underhållningsvåld, men jag tycker att det görs nästan bara det och det är väldigt synd för att det är så dyrt att göra film och TV. Man skulle egentligen göra mycket mer historier som handlar om helt andra problem än människor. Det finns ju annat att berätta som är mycket viktigare. Många gånger så tycker jag att man berättar brottslingens uppoffring, det kan jag väl inte säga egentligen, men det bygger ju på spänning då och det är väl därför man producerar det men jag tycker att det blir lite tjatigt.

Egentligen skulle jag vilja spela roller som berättar om livet, för varje persons historia är ju unik så det finns många historier att berätta som borde få en större publik. Det är ju så som film-Sverige, och även TV i viss mån fungerar så och gör sånt som man tror fungerar, att göra en Beckfilm så säljer den som smör och man får in en massa pengar och så kan man göra mera Beckfilm och så vidare. Det är farligt egentligen. Jag skulle önska att man kunde göra film, om ni förstår mig rätt, om mer väsentliga saker och att det skulle komma folk på såna filmer istället.

Ja, och inte så mycket våldsbenägna filmer.

Nej. Jag kan inte siffrorna på det men det skulle säkert vara en 80, 90 procent som görs med utgångspunkt från våld eller brott eller så.

Jo, absolut. Om du fick möjlighet så skulle du vilja spela i andra typer av filmer.

Ja, det skulle jag vilja. Som svar på den frågan skulle jag hellre vilja spela människor i andra utsatta positioner eller situationer i livet.

Vilken rollkaraktär från film eller TV tror du att du är mest känd för?

Det vet jag inte. Det borde vara dom som gått på TV, kanske "Så som i himmelen". Eftersom den har den största publiken som film och den har ju också gått många gånger på TV. Det kan jag nog tro. Eller så är det så att Wallander då som vi pratade om därför att den har också en väldigt stora publikgrupper. Jag vet inte.

Har du spelat teater eller spelat in film tillsammans med din bror Jonas någonting?

Teater har vi jobbat väldigt mycket ihop i och med att vi nästan är jämngamla, så jobbade vi i Göteborg i nästan 20 år tillsammans. Vi var med i många pjäser tillsammans men även här i Stockholm gjorde vi det. Så det har vi gjort verkligen. På film vet jag inte. Det har varit i någon kortfilm eller så som vi har gjort tillsammans.

Finns det någon skådespelare som du skulle vilja spela tillsammans med?

Ja, jättemånga. Det är svårt att nämna någon för dom jag inte nämner vill jag också jobba med. Jag kan inte vända på frågan heller för den är lika svår. Det finns väldigt många duktiga skådespelare i Sverige tycker jag, om man ser till hur litet landet är och egentligen hur få skådespelare det är. Vad har vi... Mellan 2000 och 3000 skådespelare, eller någonstans mellan 3000 och 5000. Om man går till England som också har väldigt många skådespelare så är dom oerhört många fler.

Jag förstår om det är en svår fråga.

Ja, det är en svår fråga. Sen är det också så att man talar... om man ska se till duktiga skådespelare så finns det så oerhört många duktiga skådespelare som inte den stora publiken får se, som alltså inte får filma så mycket eller som inte får arbeta i överhuvudtaget och kanske går arbetslösa. Det är väl så som med alla andra yrken också, till exempel sjukvårdare eller vad du vill, men det är samma. Men eftersom vi talar om skådespeleri... så jag skulle vilja jobba med många.

Minns du någonting speciellt från din skådespelarkarriär?

Ja, det gör jag naturligtvis men det tar en herrens lång tid att berätta. Om det är några specifika situationer som man kan komma ihåg och berätta så här vet jag inte. En gång så höll jag på att göra mig illa i ögat, det kommer jag ihåg. Vi hade en fäktscen i den här Shakespeares "Hamlet" som vi spelade i Göteborg. Den slutar med att Hamlet och Laertes fäktas med värjor. Då hade vi övat in ett långt fäktnummer, vi kunde det väldigt bra. Vi fäktades med en värja och ett kortare svärd. På genrepet, dagen innan premiären, då hamnade jag lite snett och fick värjan på mig som kom precis bredvid ögat så det gick hål och började blöda. Det var dagen innan premiären så det minns jag. Det hade ju kunnat hänt en riktigt svår olycka så det minns jag tydligt men det är inga roliga minnen. Jag har ju så många roliga minnen.
Många säger att man blir nervösare ju äldre man blir inför en premiär och det tycker jag mig inte bli egentligen. Jag vet inte vad det beror på men jag tar det ganska lugnt faktiskt. Det beror på... ibland om någonting inte är genomarbetat då känner man sig mer osäker men man kan inte göra så mycket åt det. Man får göra så gott man kan än då. Sen är det så att vissa produktioner tycker man mindre om än andra. Dom som man inte tycker så mycket om tänker man inte så mycket på utan man gör sitt jobb så att säga.
Jag har gjort väldigt många produktioner också som jag tycker om. Det minns man vid speciella situationer. När man tänker tillbaka på sitt yrkesliv som jag har bakom mig nu, det är över 40 år som jag har jobbat, då flyter tiden ihop och produktionerna flyter ihop. Om man skulle titta på varje produktion: "Den här minns jag" och om jag tänker på den produktionen så kommer jag ihåg. Men om man sköljer i minnen så flyter dom ihop p något sätt.
Det är mera tidsepoker som jag minns så att säga, som när jag jobbade med barnteater under fyra fem år i Göteborg till exempel. Jag jobbade med förortsteater i Göteborg i åtta nio år. Den perioden kommer jag ihåg. Så att man ser det i större sjok så att säga.

Hur tycker du det är att se sig själv på film eller TV?

Det är väldigt svårt att se sig själv därför att det är en övning. Först blir man lite generad. Det gäller att vara professionell och se bort ifrån den där genansen och sen se vad det är jag gör egentligen. Det har jag också blivit bättre på,

Till sidans topp

Tillbaks till Christopher

Om Niklas som ljudboksinläsare

Kan du ge några exempel på ljudböcker som du har läst in?

Ja, det är väldigt enkelt för jag har inte läst in mer än en ljudbok. Det gjorde jag förra våren men det gick väldigt bra. Det var en bok som heter "Ängelns lek", av en spansk författare den också. Den blev faktiskt nominerad med en av sju andra böcker i Sverige till ett nyinstiftat pris som dom gjorde på biblioteksmässan i Göteborg. Den blev nominerad till "Bästa ljudboken". Sen blev det inte den som blev den bästa ljudboken men jag blev i alla fall nominerad så det tyckte jag var roligt för att jag hade egentligen inte tid att läsa in den för jag repeterade här på teatern en pjäs, jag spelade två pjäser på kvällarna plus att jag regisserade en monolog för en arbetskamrat som gjorde en egen uppsättning plus att jag filmade också. Jag gjorde den här filmen "Luftslottet som sprängdes" under tiden så det var väldigt tjockt med arbete. Det var under oktober, november, december förr förra året (2008).

Däremot har jag läst väldigt mycket på radio. Jag har läst många noveller på radio för ett program som hette Novellen. Sen har jag läst in en bok för Utbildningsradion som gick som sån här radioföljetong. Det ska jag göra ni igen faktiskt. Det var det jag inledde vårt samtal med apropå den här apparaten. Jag ska läsa in en radioföljetong igen. Då ska jag åka ner till Jönköping av alla platser och göra det. Varför man inte kan spela in den i Stockholm förstår jag inte. För sen kan man ju bara skicka den (om man skulle spela in den i Stockholm) och det ska jag spela in på tre dagar. Det är jag lite nervös för faktiskt. Jag har den boken hemma och jag övar och övar och övar. Då har jag bara två och en halv dag på mig egentligen att läsa in den på och det tycker jag är väldigt kort om tid.

Hur många timmar rör det sig om per dag?

Egentligen, när jag läste in den förra ljudboken satt jag och arbetade i tre timmar ungefär och det är ungefär vad man orkar. Man sitter ofta i ett litet bås och är jättekoncentrerad och läser och läser. Efter två tre timmar så är man helt slut. Det är vad man brukar göra. Men nu ska  jag sitta i åtta timmar och ska läsa tre gånger så mycket varje dag. Den där ljudboken som jag läste in förr förra året var alltså 21 timmar i lyssningstid så att det var en rätt lång tid. Den här boken som är lite mer än 200 sidor är bara en tredjedel så lång.

Till sidans topp

Tillbaks till Christopher

Andra frågor

Har du regisserat någonting eller har du bara medverkat som skådespelare?

Jag har mest arbetat som skådespelare men jag har regisserat ett antal gånger, pjäser kan man säga, tre pjäser eller fyra kan man säga. Så det är inte så mycket jag har gjort men jag brukar arbeta på det sättet. När jag arbetar så jobbar man ofta med mycket idéer och föreslår och så, så jag jobbar på ett regimässigt sätt kan man säga.

Arbetade du med någonting annat innan du blev skådespelare?

Nej, inte annat än att jag jobbade som dekormålare i ett år på Stora teatern när jag var riktigt ung, runt 16 17 år.

Har du någon favoritfilm?

Ja, det har jag väl kanske inte men jag minns vissa filmer men det var kanske för att dom gjorde ett sånt stort intryck på mig när man var yngre. JAg kommer ihåg en del ryska filmer på 1960- och 1970-talet som var väldigt bra minns jag. Sen finns det naturligtvis bra filmer nu för tiden också, så det är inte så jag menar. En film som "Magnolia" till exempel är en väldigt bra film. Apropå att vi pratade om att visst kan det göras bra filmer om våld också. Det finns en hemsk film som heter "No Country for Old Men". Jag vet inte om ni har sett den.

Nej det har vi inte.

Det är en av bröderna Coens filmer. Fruktansärt bra. Men det är en hemsk film det. Visst kan det göras bra filmer i den genren också, det vore ju konstigt annars. Men någon favoritfilm annars vet jag inte. Generellt sätt tycker jag mest om filmer som handlar om livet i en annan aspekt än det här vi pratade om, våld.

Vad lyssnar du helst på för musik?

Ja, det var också en svår fråga för att när jag var liten var jag kanske rätt så fattig. Jag är inte uppväxt med plattor, LP-skivor som man hade förr. Det hade inte vi. Vi hade inte pengar till att ha sån så därför är hela min uppväxttid... Det var först när jag började på teaterhögskolan som jag förstod vad musik var och vi gick aldrig på konserter eller så heller. Därför känner jag mig alltid lite utanför och har gjort det under hela mitt liv faktiskt. Jag har aldrig haft koll på vilka grupper det finns i olika genrers. Men visst lyssnar man på olika former av jazz och det som var populärmusik på min tid och även senare när man växte upp.

Så jag är inte främmande för nån form av musik naturligtvis, bara det är bra musik. Det finns ju bra musik inom alla genrers så att säga, både inom folkmusik och modern musik så att jag tycker om musik för det gör jag. Grejen är den att man har så lite tid att lyssna på musik egentligen. Det är fantastiskt och de gånger man har varit på en konsert till exempel och verkligen är där bara för att lyssna, då är det en upplevelse.

Har du något favoritgodis?

Det var värre det. Generellt sätt äter jag inte godis. Choklad tycker jag om. Jag är dålig på det också faktiskt. Det blir att man smakar på sina barns godis och då får man det som dom inte gillar.

Jag känner igen det där från min lillasyster som är fyra år.

Ja, precis.

Har du något favoritdjur?

Ja, jag tycker om hundar och katter. Jag har en hund, en boxer. Jag har haft flera boxar. Så har jag också katt. Sen tycker jag om många djur för dom är så vackra tycker jag. Det är människorna också men jag tycker att det är så fascinerande med djur därför att dom är so olika, de olika raserna och så. Att se en tiger är makalöst vackert om man ser det på film till exempel. Favoritdjur är nog svårt men jag har ju hund så jag får väl säga hund och katt. Jag är själv uppväxt med djur och vi hade både hund och katt när jag var liten och jag tror att det ger mycket. Jag har det dels för sin egen skull men framförallt för mina barns skull. Jag tror att det ger mycket möjlighet att det man kallar för empati. Jag tror att det är viktigt man ser till att man får utveckla de känslorna under hela livet. Det tror jag.

Läser du böcker ibland?

Ja, när jag hinner. Nu är det så när man jobbar som skådespelare som jag har gjort och har arbetat i nästan hela mitt liv, nu har jag haft turen att inte vara arbetslös. Då blir det så att man repeterar på dagtid från kanske halvtio halvtio halvelva till klockan tre fyra, så ska man vara tillbaka till teatern klockan sex eller så. Då har man två och en halvtimma på sig där emellan och då ska man hinna gå och hämta barn på dagis, laga mat, äta så dagen är ju fylld. På morgon så hinner man ju inte heller. Så har mitt liv sett ut så att tyvärr har jag inte hunnit att läsa så mycket litteratur som jag skulle velat ha tid att läsa. Jag kanske kan få tid om jag får leva och ha hälsan kvar när man blir äldre och pensionär fast jag vet inte om jag vill pensionera mig.

Det finns ju skådespelare som är emot 90 års ålder.

Ja visst. Jag är ju i och för sig pensionär redan.

En del spelar tills dom blir 90 år.

Men då spelar dom kanske inte varje kväll. Sen apropå din fråga vad gäller att läsa böcker så läser jag väldigt mycket i mitt arbete. Man läser pjäser, man läser böcker om den tid man arbetar med och så vidare. Det är det man hinner med att läsa.

Har du någon favoritårstid?

Vår och sommar är favorittiden för då finns det en framåtrörelse, det blir värmare. Jag tycker ju om hösten och vintern också. Alla årstider har sin tjusning.

Ja, det har dom. Det är det som är så fint här i Norden och Sverige framförallt med de fyra årstiderna, att det blir verkligen tydliga förändringar för varje årstid vilket inte förekommer i alla länder.

Nej, precis.

Vad tror du att du gör om tio år? 

Om tio år? Ja, jag tror att jag fortfarande spelar teater. Jag hoppas det.

Vad föredrar du: att åka på en kryssning eller att vara på nöjesfält?

En kryssning. Det är väl roligt att gå på nöjesfällt också för det gör man med barnen men då väljer man alltid att åka Flumeride för det påminner mig mest om en båt. Jag har seglat och är uppväxt vid havet. Jag älskar havet. Därför vill jag gärna vara på vattnet eller vid vattnet, när jag är ledig eller har möjlighet till det. Det är därför att jag är uppväxt vid havet.

Har du någon dröm som du vill uppfylla?

Att mina barn får ha hälsan och får växa upp och bli lyckliga i sina liv är den stora önskan man har. Att man får leva och ha hälsan så länge som möjligt.

Ångrar du någonting som du har gjort?

Det var svårt att svara på. Det kan vara små saker men det är inga livsavgörande saker som man ångrar egentligen, det kan jag inte säga. De saker, de felsteg i livet som jag har gjort har jag kanske lärt mig att leva med, jag vet inte.

Finns det någon stad som du skulle vilja resa till?

Ja, det skulle jag väl vilja. Jag har väl inte hunnit att resa så mycket i mitt liv därför att jag har varit bunden av teatern och sen har jag varit förälskad i att vara ledig och inte resa när jag har varit ledig. Jag är väl inte en sån där resmänniska egentligen. Jag tycker om att vara på platser som jag känner till men det är klart att dom gånger jag har varit ut och rest så har det varit intressant. Men jag har nästan aldrig rest privat. Jag har faktiskt aldrig åkt på nån semesterresa i hela mitt liv. Jag har bara åkt utomlands antingen med arbetet och vi har varit på turné eller under min skoltid. Vi var i Ryssland och Frankrike och England och Tyskland när man gick i skolan. Sen har vi varit i Sydafrika och turnerat i Ungern och runt om med pjäser. Så man har fått resa lite grann men det är väldigt lite men det är ofta arbetet man har rest. Men på din fråga om vilken stad jag skulle vilja åka till så kanske jag skulle vilja se Prag. Annars är jag inte så mycket för att åka till städer. Rom har jag inte varit i till exempel för det skulle jag naturligtvis vilja åka till. Athene och se alla dom här klassiska grejerna. Pyramiderna skulle vara kul att se. Det måste vara fascinerande. Dom är nästan uttjatade att se men i verkligheten måste det vara en speciell upplevelse. Jag vill resa egentligen och se landskap, att se jorden mer än att se städerna. Nej, jag tycker om och uppskattar naturen. Städerna är en form av natur också.

Till sidans topp

Tillbaks till Christopher