Namn: Per Ragnar

Född: Jag är född i Kalmar 1941 så det är några år sedan

Bor: På Söder i Stockholm

Yrke: Skådespelare, TV-producent, författare och föreläsare
är mina viktigaste jobb

Produktioner i urval: Tre kronor, Psalm 21, Röda rummet, Gomorron Sverige

Fritidssysslor: Jag har en dotter som är elva år och vi gör jättemycket saker ihop.

Favoritefterrätt: Tiramisu

Favoritämnen i skolan: Svenska

Är du duktig på datorer: Urusel. Min dotter hjälper mig med allting.
 

En regnig höstdagsmorgon åkte jag tillsammans med kollegorna Ida Grejsgård och Christer Arvidsson till Stockholm för att intervjua Per Ragnar. Vi satt på ett kafé vid Kungsträdgården och fick en trevlig pratstund tillsammans.

TV-produktioner, filmer och teaterpjäser

Intresset för skådespeleri och teater fick Per Ragnar som liten, då han bodde i Lund. Eftersom det var nära till Malmö, tog föräldrarna med honom till Malmö stadsteater, där han fick träffa Ingmar Bergman med sina skådespelare, vilket väckte hans intresse. Han avgudade till en början Bergman, och tyckte att han var helt fantastisk. Mellan åren 1962 och 1965 studerade han på Dramatens elevskola, då Bergman var chef för Dramaten. Efter några år fick han bli hans regiassistent då han satte upp pjäsen ”Rannsakningen”. En fantastisk skola! Med tiden lärde han sig om Bergman, att tyckte man inte exakt som han kunde man lätt hamna i onåd.
”Antingen är du för mig, eller emot mig” var hans budskap. Så efter två är lämnade Per Ragnar Dramaten. Han uppskattar dock Bergmans arbete, och säger att han var en genial konstnär inom film, även om många filmer på något vis var lika varandra.

Sedan 1960-talet har han hunnit medverka i ett stort antal produktioner, i såväl teaterföreställningar, filmer och TV-program.

Vad han tycker är roligast är omväxlingen, men han betonar att filminspelning egentligen inte är så roligt, då han till exempel i ”Låt den rätte komma in” spelade in på nätterna i Norrland i 33 minusgraders kyla.

”Sedan är det skönt att jobba i lugn och ro med en teaterpjäs, och möta en publik och möta deras reaktioner” fortsätter han.

Bland de TV-produktioner han tyckt bäst om att medverka i är dels Röda rummet från 1970, i regi av Bengt Lagerkvist, som baserades på August Strindbergs roman med samma namn. Han hade huvudrollen som Arvid Falk och spelade tillsammans med Allan Edwall, Keve Hjelm och Sif Ruud, som är några av hans idoler.

”Det var fantastiskt. Då filmade man på ett sätt som man inte gör idag, man filmade hela Stockholm” berättar han.

Dels tyckte han det var roligt att spela den religiöse, men ack så sjuke och elake Sten Frisk i såpoperan Tre kronor.

Under 1970-talet var han TV-producent och gjorde bland annat barnprogram tillsammans med Gösta Ekman. Dessutom var han både TV-producent och programledare för Gomorron Sverige några år senare, vilket han tyckte var ett fantastiskt arbete.

”Otroligt eftersom det var det enda programmet som gick på morgonen. Varje dag fick jag 100 brev, 100 samtal från människor. Man fick tips på en massa okända artister” berättar han.

Eftersom det var det enda programmet som sändes på morgnarna var det ingen konkurrens och tittarsiffrorna var upp till 4 miljoner tittare. Programmet innehöll tävlingar, barn- och Disneyfilmer och tog emot gäster, däribland politiker.

På scen tycker Per Ragnar att monologen om Adolf Hitler är det bästa han gjort. ”Det tog mig tre år att jobba fram den. Det var tufft men det blev en sådan enorm succé” säger han och påpekar att det var meningsfullt eftersom det var så mycket prat om invandrarfientlighet som han ville motarbeta.

Författarskap, ljudboksinläsning och föreläsningar

När Per Ragnar kom in på Dramaten pratades ingenting om motion, meditation och kost, vilket gav upphovet till att Per Ragnar började föreläsa om det. Dessutom föreläste han om religion och om nazitiden.

Han har också skrivit ett flertal böcker som behandlar samma ämnen som föreläsningarna.

”Jag har ju skrivit 24 böcker, men jag känner mig ändå inte som författare, utan jag känner mig mer som en nyfiken journalist”, säger han. ”Ibland är jag nyfiken på det och ibland är jag nyfiken på det, så har jag fått förmån att ge ut böckerna”.

Den boken han är mest nöjd med är ”Hitler och hans folk”.

På 1970-talet hade Per Ragnar läst sig till att det gjorts ljudboksinläsningar i USA och han läste in sin första ljudbok. Sedan har han fått förfrågningar från olika förlag då han tackat ja och läst in ljudböcker på CD till försäljning. Utöver kommersiella ljudboksinläsningar har han också utan betalning, och till förmån för de grupper människor som inte kan läsa vanliga böcker, läst in ljudböcker som finns tillgängliga på bibliotek.  

Övrigt:

Per Ragnar har på sistone förknippats med skräckfilm, då han bland annat medverkat i ”Psalm 21” och ”Den röde Vargen” samt tidigare i ”Tre kronor”. Faktum är dock att endast ett tiotal av hans ungefär hundra roller har varit av sådan karaktär. Däremot tycker han att det har varit roligt att få spela elak även om han nu har börjat tröttna på det.

Han har också medverkat i en reklamfilm för teleoperatören Halebop, något han blev förvånad över att jag hade koll på, eftersom den insatsen inte är så väsentlig i hans karriär.

Eftersom jag läst att Per Ragnar har varit politiskt engagerad frågade jag honom om det och hans svar är att allting är politik. ”Är man inte intresserad av politik är man inte intresserad av sig själv eller sina medmänniskor”, säger han och tar presidentvalet i USA som ett exempel på hur hela världen faktiskt påverkas.
Däremot är han inte engagerad eller verksam i något specifikt parti, eftersom det är så mycket man måste tänka på vad gäller vilka frågor partiet driver, vad partiet anser ska ändras. ”Jag skulle aldrig kunna bli politiker och underordna mig i ett parti” säger han.

Tillbaks till sidans topp
Tillbaks till Christopher

Extrafrågor

Frågor om Tre kronor 

Hur kommer det sig att du fick rollen som Sten Frisk i Tre kronor och hur var det att spela honom?

Ja det vet jag för det var efter att jag gjorde en sådan enorm succé med Adolf Hitler. Sten Frisk var ju lite… om inte annat var han Adolf Hitlers barnbarn, en charmerande psykopat som då lurade inte minst unga människor. Honom tyckte jag om att spela för att avslöja både sådana religiösa hycklare och andra människor som lurar andra människor.

Jag vet inte om du minns hela slutscenen där jag [Sten Frisk] sprängde hela kyrkan i luften. Dels hände det rent praktiskt i USA och idag så är det dagligen självmordsbombare på olika sätt som tycker att deras saker är det rätta och så smäller de av oskyldiga människor och sig själva. För mig var den inte bara en serie utan en djävligt viktig både roll och framförallt sista årets avsnitt där.

Vad minns du mest från inspelningen av programmet?

Jag gillade alla ungdomarna som var med i serien. De var otroligt schyssta och fina. De var mellan 14 och 18 år. Det är ofta så där att man tänker inte på det, jag var ju 50 år äldre än dem men man tänker inte på det när man jobbar ihop. Det är som du när du intervjuar mig så sitter man inte och tänker på ålder och det är samma när man jobbar så där. Jag gillade inspelningen och de var roliga och ville mycket så här. Det var skojigt.

Andra frågor

Hur tycker du det är att se dig själv på TV?

Ja du, i början var man ju väldigt nyfiken på att titta på sig själv men man blir ganska mätt och jag vet så oerhört väl efter en inspelning hur det fungerar och hur resultatet blir men sedan också en film då kan de ju klippa bort scener, där har man ingen aning. Det är sällan jag ser en film på premiären utan jag ser det hellre några år efteråt när jag har lite distans till det. Det som var i början när man blev intervjuad i tidningar var spännande men nu har man intervjuats ett par tusen gånger.

Hur tyckte du det var att medverka i en reklamfilm för Halebop?

Å herre gud vilken koll du har! Där var det väl bara ljud, var det inte det?

Det stämmer at det bara var med ljud.

Jo, det var en där jag skulle prata fort som fan, om det var den?

Ja visst, den handlade om förmåner om att få fria SMS

Ja, precis Det skulle vara under trettio sekunder. Jag minns att man fick pressa ihop men ändå vara tydlig. Det skulle gå fort som fan. Det skulle låta lite… det skulle vara hög ton.
Det var en utmaning, det var kämpigt. Hur har du kommit ihåg det?

När jag gjorde lite research på ditt arbete så tänkte jag att det kan vara kul att ha kull innan så att jag vet vad jag ska fråga om. Om en del saker kände jag till sedan tidigare och en del kände jag att jag var tvungen att kolla upp. Det var av en slump att jag hittade på den reklamfilmen så jag tänkte att det kan vara intressant att fråga om.

Hur ser du på välgörenhet och har du själv bidragit till välgörenhet någon gång?

Ja du. Vi startade på 80-talet här i Stockholm en förening som heter NVN och vi hade 1000 missbrukare och vi ordnade kafé och studiecirklar.  Var med och startade något som heter KRUM för fångar för att hjälpa dem. Jag vill inte kalla det välgörenhet utan det är människor man bryr sig om. Under en massa jular har jag jobbat något som heter Fatimeunionen så man har hjälpt hemlösa och ordnat bra jular åt dem.

Välgörenhet är ett ord jag inte tycker om för det är lite: här har du min lille vän, en krona där. Man ska hjälpa sitt bästa, så gott det går, så gott man kan, det är det viktiga.

Det är som för några år sedan när Carola var gift med Runar, då ordnade dem ett gippo där de sjöng. Sedan stod Runar efteråt och delade ut någon CD-skiva till de hemlösa. Vad ska de spela den skivan? Du har inget hem. Du har ingen stereo. Du har ingenting. Det är så kallad välgörenhet, överklassens idioti.

Det är fel. Man hjälper inte dem på det sättet.

Man kan ge dem var och en 40 spänn, eller vad den kostar, 140 spänn i så fall, så de kan gå ut och köpa en bulle åtminstone.

Kanske så här: hellre ge saker än att ge pengar eller att kunna bidra mer praktiskt.

Det är så olika du vet. Ibland samlar man in dockor till barnhem i Polen för att det behövs just där, att det finns ett mål för det man gör och att man gör det av hjärtat och att man vill.

Tillbaks till sidans topp
Tillbaks till Christopher

Fler nyfikna frågor

Vilken skådespelare skulle du vilja spela tillsammans med?

Jag skulle gärna spela mot min gamle idol Robert de Niro. Vår film Låt den rätte komma in fick dessutom det stora priset på hans Tribecka Film Festival i New York!

Hur var din 70-års dag?

Det kommer jag inte ens ihåg att jag har haft. Många i min släkt har blivit nästan 100 år så jag har så svårt för det där med ålder.

Tittar du på nya TV-produktioner ibland?

Min dotter ser ganska mycket, hon ser framförallt på datorn, men hon ser X Factor och vissa serier. Sedan kollar hon väldigt mycket på Youtube och visar mig. Jag kan inte påstå att jag själv direkt följer serier. Jag är mätt på det mesta. Jag tycker inte att det är så spännande, men X Factor kan man följa för jag tycker det är rätt roligt med tävlingar och att se unga och begåvade människor.

Vilken är din högsta önskan?

Den dagen då min dotter blir färdig med ett jobb som hon själv vill ha och får ett jobb. Det är en tuff arbetsmarknad där ute så det är med en tio till femton års förhoppning när hon ringer hem och säger: Pappa, jag har fått ett jobb nu, jag är färdigutbildad.

Vill du lära dig något?

Den dagen man inte vill lära sig någonting, då är det bara att lägga av. Problemet är att det jag vill lära mig kinesiska och inte kommer jag att kunna göra det. Det kanske kan bli i nästa liv.
Jag har hållit på sedan ett år att lära mig kettlebells. Det är ett ryskt träningsredskap, som ser ut som en gammaldags kanonkula med handtag på. Den finns i olika vikter, mina är 12,16 och 25 kilo. Man lyfter och svänger och stöter den på olika sätt, ett fantastiskt träningsredskap när man behärskar den.

Finns det något du är stolt över?

Ja, det är i år 50 år sedan jag kom in på Dramatens elevskola, att jag i 50 år har fått hålla på oavbrutet med att få skapa konst och teater och att jag faktiskt aldrig behöver be om jobb.
Din morfars far, någonting sådant där, såg mig i det här första ”Röda rummet”. Sedan har man nästa generation som såg mig i ”Gomorron Sverige”. Nästa generation som såg mig i ”Tre kronor” och ”Låt den rätte komma in”. Alla olika svenskar i olika åldrar har en sorts relation till mig eller har hört mig föreläsa eller så där, och det är jag ganska stolt över, eller tacksam.

Har du dubbat film?