Namn: Tony Samil

 Född:  Oj, oj, oj. 1969

 Bor:     Stockholm
 

En hösteftermiddag träffade jag Tony Samil på hotell Park inn by Radisson i Uppsala efter att han haft ett föredrag åt JAG.

Om skådespeleriet

Hur kommer det sig att du blev skådespelare och hur länge har du hållit på med det?

Jag är tredje generationen kan man säga. Min farfar började som artist. Sedan jobbade min pappa som artist och senare inom teatern som pedagog, regissör och koreograf. Sedan fick jag börja jobba som skådespelare, jag var med som liten grabb. Första gången jag stod på scenen var jag fem år och då hjälpte jag till i en föreställning. Sedan så jobbade jag vidare och var med i en familjeföreställning. Jag jobbade som skådis tills jag var 15. Sedan hade jag ett break i mina ungdomsdagar. Jag ville hålla på med fotboll och träffa kompisar men från arton års ålder hade jag tur och började jobba med teater professionellt. Det var mycket resor. Jag har alltid jobbat genom freelandsuppdrag.

Vad är roligast; att spela teater eller spela in TV/film?

Teater och film, det är verkligen skilda världar. Med teater gör man en föreställning, man möter en publik. Det är det som är så fantastiskt med teatern, att det är en ny föreställning varje dag så att säga. Varje kväll man spelar föreställningen. Man lever mer i föreställningen. Film och TV, där spelar man in sina scener och sedan slänger man manus och sedan kommer man inte ihåg det. Man får se ett färdigt resultat: så här blev det.

Hur tycker du det är att turnera med föreställningarna ”Sing' du me' mej” och ”Kotte och Vera”?

Nu jobbar inte jag heltid som skådespelare eftersom jag också jobbar på brukarkooperativet JAG. Det är fantastiskt att jag kan fortsätta med teatern och den här teatern driver jag och min fru [Anna Samil] själva så att vi åker runt. Det är bara vi i familjen så att säga, vi har inga anställda längre så att det är bara vi två som åker, så att det är ganska enkelt. Det är roligt men det är mest sommartid som det är högsäsong. Det är lågsäsong på höst och våren.

Hur tyckte du det var att spela Olov Collin-Malm i Skilda världar?

Det tyckte jag var trevligt men det är så längesedan. Jag hade precis fyllt 30 år. Jag tyckte det var en bra period i mitt liv. TV har ju en sådan genomslagskraft och jag förstod att ”nu får man inte vara folkskygg här” och ”nu måste jag ta media och ta att bli sedd”. Jag tyckte att jag var i en period i mitt liv då jag kände att jag kunde ta det. Det var väldigt intressant att spela in TV för att jag kom ju ifrån teatern där man använder stora gester och rörelser, så regissören hade ett jobb med mig där i början med att man måste minska spelet hela tiden. Jag drog ju på: ”Nu ska vi se här vad som händer” och regissören sa: ”Du får minska med spelet”. De tyckte inte att jag gjorde någonting men det var det som var bra. Det handlar ju om att när man spelar in film och TV så hamnar man i ett speciellt tillstånd, precis som när man sitter och snackar så här som vi gör nu, men när man har tre kameror precis i ansiktet så är det ganska svårt. Man blir nervös och när en kamera kommer fram börjar man fundera hur man ska se ut och inte se ut. Det var mycket intressant att spela i Skilda världar. Det var en bra skola och ett väldigt bra gäng och det var lärorikt, väldigt lärorikt.

Kom du bra överrens med resten av skådespelargänget?

Ja, det gjorde jag absolut. Jag hade ju min bäste kompis Matti Berenett och vi umgicks otroligt mycket.

Har du varit med TV i andra sammanhang än Skilda världar?

Jag var barnskådespelare då jag var med i flera produktioner. Inga stora roller men lite småroller men det var Skilda världar som har setts av flest.

Apropå det, hur kom det sig att just du fick en roll där med tanke på att du inte haft så mycket TV-kändisskap sedan tidigare?

Ja, det kan man fråga sig. Det var en bra fråga. Nej men det kan jag ju svara på.
Jeanette Klintberg heter hon som castade. Hon hade sett mig i flera uppsättningar. Hon har sett mig på teaterscenen och sedan så gjorde jag en audition, en casting, så att jag lurade henne där så jag fick den där rollen.

Tillbaks till sidans topp
Tillbaks till Christopher

Om musiken

Hur kommer det sig att du började med musik?

Det har alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag är egentligen trumpetare från början. Sedan började jag spela gitarr på lite ”äldre dar”. Jag är ingen musiker av rang men kan spela och hantera många olika instrument så det har funnits i familjen hela tiden. Min pappa spelar ju mycket musik.

När började du spela i coverbandet Blåställ?

Ja, det har jag spelat i länge tillsammans med Pontus Varg, Bert-Åke Vargs grabb. Vi har spelat i många olika band. Det är bara en konstellation som vi har.

Vilka slags coverlåtar spelar ni?

Vi spelar pop och rock och dansband. Det är liksom allt möjligt.

Om arbetet på JAG

Vad är det du gör inom JAG?

Jag jobbar med brukarkooperativet JAG som är en ideell förening som jobbar med folk med funktionsnedsättningar. Vi jobbar med den gruppen som har flerfunktionsnedsättningar och då är det så att vi jobbar mycket intressepolitiskt. Vi är rädda om den personliga assistansen bland annat och nu jobbar jag med en kurs som vi precis har satt igång och den heter ”Min assistans” där både medlemmar och sin assistans ska delta som en workshop att byta erfarenheter.

Varför väljer du att arbeta kring assistans och funktionshinder?

Ja varför jag väljer att göra det? Första gången jag kom i kontakt med folk med funktionsnedsättningar var ju många år sedan, det är tjugo år sedan tror jag, då spelade jag och ett band faktiskt för JAG på deras årsmöten. Jag kom i kontakt med många trevliga människor där och jag kände att jag skulle jättegärna vilja jobba mer med det här och sedan började jag jobba på JAG med kultur. Vi spelade musik med medlemmar med funktionsnedsättningar och sedan teater då vi gjorde teaterpjäser och sådana saker. Sedan har man blivit mer insatt i det där och nu brinner jag för det här och jag jobbar mycket intressepolitiskt.

Är du någon typ av ledsagare eller kontaktperson till folk också som du träffar lite närmare?

Jag jobbar inte som personlig assistent. Vi jobbar med personliga assistenter. Det betyder att medlemmen som är med i JAG anställer sina egna personliga assistenter, man är med och väljer. Det är de som är med och bestämmer sin personliga assistans så det är ingen ledsagare på det sättet.

Tillbaks till sidans topp
Tillbaks till Christopher

Övrigt:

Hur länge har ni hållit på med Samils nöjen och hur kom idén till att starta sidan?

Ja, vi har hållit på med det i stort sett hela vårt liv men det var när vi började göra hemsida som vi tänkte att det måste ha ett namn. När man gör föreställningar måste man ha ett produktionsbolag och det har vi haft omkring fem år.

Den ser bra ut.

Ja, vad roligt. Det ska jag säga till frugan. Då blir hon glad.

Vad tycker du är roligast av de saker du sysslar med?

Det roligaste, det är att jag kan göra alla saker, att jag har möjligheten att få jobba med det jag gör och att jag kan jobba med kulturen vid sidan om, att jag får göra båda delarna.

Har du något favoritgodis?

Ja och då ska jag säga vad det är då! Jag har flera, jag älskar godis. Ahlgrens Bilar: jag kan slänga i mig en påse bilar vid ett rödlyse, de klassiska, originalet.

Vilken är din högsta dröm?

Det är att mina nära och kära får vara friska och leva och ha ett bra liv.

Brukar folk känna igen dig när du är runt på stan?

Inte så mycket nu för tiden, inte som jag märker i alla fall, det har lagt sig. Det var det jag menade när jag började med Skilda världar, att det var en bra ålder, jag visste att det här inte kommer hålla i sig hela livet, det hade jag räknat med redan från början och det var tryggheten. Många människor hamnar i rampljuset som väldigt unga men sedan när det är slut är det väldigt svårt att hantera det. Det är ett speciellt liv, det är lite ”röda mattan”, det är framdukat för en hela tiden.

Har du några idoler eller favoriter bland skådespelare eller musiker?

När jag var liten tyckte jag väldigt mycket om filmerna ”Röde piraten” och ”Höken och pilen” och de gamla gangsterfilmerna. Då hade jag en favoritskådespelare som jag tyckte, han var en artistakrobat, Burt Lancaster hette han. Han var inte med så mycket men hans spel gillade jag som ungdom. Sedan på äldre dar så finns det så många så jag har faktiskt svårt att säga någon. Det finns så väldigt många som är bra. På senare år har jag faktiskt fastnat för Loa Falkman för jag tycker han är en väldigt bra allsidig person, han har humor. Han tycker jag om.

Hur många språk kan du tala?

Jag ligger väl inne med sju åtta språk. Nej, skämt o sido. Det är svenska och knagglig engelska. Sedan kan jag lite fylletyska och fylledanska.

Har du något favoritlag i fotboll eller ishockey?

Oj oj oj, det finns bara ett. Hammarby så klart. Det är Hammarby i fotboll och sedan för familjefridens skull så håller jag på Modo i ishockey för min fru är ifrån Övik. Det är ju två luserlag.