Namn: Bert-Åke Varg

Född:  1932

Yrke: Pensionär (skoj). Jag jobbar som skådespelare, jag jobbar till och med nu, nu var det premiär på Glada hälsningar från Missångerträsk.
 

Om skådespelaryrket

Hur kommer det sig att du blev skådespelare?
Jag började som ung, när jag var 13 år redan så vann jag en tävling som anordnades av SF och Västerbottens folkblad och där vann jag som sagt var och fick åka till Stockholm då och vara med i Barbro Svinhufvuds program som var lika stort som Hylands hörna på sin tid, och sedan spelade jag in –journalfilm och turnerade runt på somrarna och sjöng som gossopran. Sedan började jag efter lumpen på Calle Flygare för att jag spelade lite skolteater och det var roligt, jag har alltid gillat det.

Vilken form av skådespeleri tycker du är roligast: film och TV eller teater?
Som är bäst totalt? Nej, jag skojade bara. Det spelar ingen roll tycker jag, alla jobb är roliga.

Vilken teaterföreställning tycker du har varit roligast att medverka i?
Största teatersuccén jag har varit med om det är The Phantom of the Opera, där spelade jag över 1100 gånger, sex år. Ja det är klart, Rederiet var ju väldigt roligt, det höll ju bara på i tio år.

Hur var det att spela teaterdirektören Firmin i The Phantom of the Opera på Oscarsteatern?
Det var en succé och det var inga problem med det utan jag fick mycket beröm för den där rollen så det var ju lätt att spela, men samtidigt så var man tvungen att vara väldigt alert när man spelade så många gånger.

Vilken revy har varit roligast att medverka i?
Jag spelade mycket revyer, många revyer var ju väldigt roliga för att jag hade förmånen att spela med Carl-Gustaf Lindstedt och Arne Källerud och alla de här fina gamla märkena, de var jätteroligt naturligtvis.

Vilken TV-produktion tycker du har varit roligast att medverka i?
Det är nog Rederiet och Grabbarna i 57:an tycker jag också för där fick jag spela mot en av mina favoriter Arne Källerud, där var ju Sune Mangs gamla kompisar. De flesta är ju döda som var med på den tiden. Det var en rolig ensemble, John Harryson och framförallt Pontus Gustafsson. Det var kul. Sedan, en som jag också tyckte var rolig att spela, det var muraren i Söderkåkar, där spelade jag ju själv egentligen. Det var en rolig pjäs.

Hur var det att spela ugglan Helge i Från A till Ö?
Ja det var jättefint och vilsamt. Man satt på taket. Det var bara att lära sig repliker och att rapa. Då vi skulle ta sista scenen, det var ute på Arlanda, då var Birgitta Andersson och jag där och jag satt utklädd som uggla och då kommer det fram två poliser, stora, men vi fick resonera. Polisen: Är det du, jaha. Jag: Vad är det frågan om? Polisen: Ja du det, de sprängde västtyska ambassaden igår. Jag: Jaha så ni pratar om flyg från ugglor då? De blev rätt generade. Jag har haft väldigt tur. Jag har haft förmån att få spela alla sorts roller, fars, komedi och jobbat väl mycket faktiskt.

Vilken typ av rollkaraktär tycker du är roligast att gestalta?
Det spelar ingen roll, huvudsaken är att det är i ett sammanhang och att man har bra kollegor omkring sig för det är A och O när man håller på med teater. Det är jätteviktigt. Det går inte att vara bra om man inte har bra kompisar att spela med. Det finns ingen som kan vara bra då.

Hur var det att spela maskinisten Gustav Sjögren i Rederiet?
Ja det var bra. Han är väldigt lik mig som person, värderingar fast jag är gladare. Jag är galen i Gustav.

Jag gillade honom, han var en av mina favoriter.
Ja vad trevligt. Sedan var det bra besatt. Alla roller var bra besatta. De som gjorde castingen där jobbade väldigt bra.

Fick du gå någon maskinutbildning innan du åtog dig rollen som Gustav?
Nej vad fan, det har man ju gjort förr (Skratt). Nej det behövde man inte. Att hamra och hålla på med mekanik det har väl de flesta, de vet hur en skiftnyckel ska hållas.

Har du några minnen från Rederiet med tanke på att serien pågick så länge?
Jag har bara goda minnen av den serien för alla försökte vara på topp och inget slarv i motsats till er (skratt). Det var väldigt professionellt.

Tycker du om att fiska så mycket som du gjorde i serien?
Det är bara roligt att fiska när man får fisk. Jag har lagt av nu.

Hur var det att medverka i filmen Glada hälsningar från Missångerträsk?
Det var ju kallt som in åt vassen. Det var mycket resor för vi jobbade uppe i Jokkmokk. De sista scenerna tog vi i Södertälje, jag åkte baklänges där med rullstolen. De frågade: Vågar du det? Jag: Ja för fan. De hade ett släp som de sedan stoppade så man var inte utan vind för våg så att säga, det gick jäkligt fort bakåt. De andra skådespelarna var jättefina att jobba med och bra regissör Lisa Siwe och Martina Haag och Ola Rapace, de här slipade skådespelarna, så det var inga större problem. Det enda var att det var jävligt kallt. Du vet, jag satt i den här permobilen vet du och den var lite svår att handskas med, det var en liten joystick men jag är ganska bra på sådant där men ändå. Så var det snö och man kom inte iväg, jag trampade på och drog i spakarna, den började gräva ganska kvickt om man inte höll fart. Man måste även hålla farten för att de har också handkamera så då går de och då måste man hålla i deras tempo, så är det ju. Man beundrar sådana som fotograferna som står ute där i kylan.

De är duktiga som orkar hålla ut.
Ja du vet. Sedan att vara inne i ett av husen, det var så jävla kallt, utkylt sedan hundra år tillbaka. Det var så jävla kallt så det var inte sant men det tillhörde det där, film är ofta strapatser och väntan, men kul hade vi.

Har du läst boken med samma namn?
Ja det gjorde jag direkt när de frågade, i dagens läge är det så mycket provfilm, det handlar om så mycket pengar idag så att det är så många som ska vara med gaffla va. Förr i tiden när man var med i TV sa de: Har du tid? Ja. Men nu måste man ha audition, sedan är det producenter och regissörer och en massa. När man gör film idag är det så många inblandade och då måste de vara överrens: Vi tar den här gubben eller vi tar den har damen, och se till att det stämmer. Det är en lång väg många gånger innan man får en roll. Man provfilmar flera gånger, kanske ett par tre gånger.

Det låter som det tar väldigt mycket tid och pengar.
Ja det gör ju det. Film är dyrt och det är därför de måste vara väldigt noga och försöka få den bästa starten.

Hur är det att se dig själv på TV?
Man vänjer sig som småningom, det är aldrig roligt. När man var yngre då tittade man när det var uppspelningar, då tittade man bara på sig själv, det var lika bra att titta två gånger för att se vad de andra gjorde också. Nu har man ju, man vet att det blir ju inte bättre än så här. Det värsta tyckte jag när man började det var att höra sin egen röst alltså, det stämmer liksom inte.
Men apropå roliga saker som jag har gjort så har vi gjort, så är vi i Europa i alla fall, de mesta Tintin-plattorna. Där har jag regisserat och gjort roll alltså, det var på 70- och 80-talet som vi gjorde de flesta. Vi har gjort 21 stycken. Belgarna, alltså den mest kända belgaren i världen det är Tintin, och de hade gjort åtta och vi har gjort 21. Där var min hund med och gjorde Milou hela vägen och min papegoja, en grå jako, skulle också göra en roll där men det var för mänskliga röster så att jag fick åka och göra den jävla papegojan själv. Det är så längesedan, vi började på 1970-talet.

Vilken rollkaraktär tror du att folk mest förknippar dig med?
Det går efter ålder. Det är många 40- och 50-åriongar som tycker att ”Gud jag var rädd för dig när jag var liten” för att de trodde att jag var ugglan. De andra tyckte att det var roligt men många som var rädda, de var små då. Den har ju följt med. Fint som snus med Eva Bysing var ju också en succé vi hade, och Rederiet naturligtvis.

Har du något speciellt minne från din karriär?
Ja att jag har överlevt (Skratt, skratt) Det är en hård bransch och man får vara glad att man har överlevt. Nej, det bästa är att jag har haft tur att ha haft bra kamrater, mina kamrater tycker jag är det bästa minnet. Sedan har jag träffat många fantastiska människor att jobba med, det är ett minne jag har av den så kallade karriären jag håller på med. Just det där med bra kompisar är ovärderligt, för nu börjar man bli så gammal att snart har man inga kompisar kvar, de är döda hela högen.
Det är tråkigt.
Det är det trista med att bli gammal, att leden tunnas ut så mycket av ens gamla kompisar som man har haft väldigt kul med.

Hur tycker du det är att dubba film?
Det är jätteroligt. Jag tillhör en av de första, redan på 60-talet. Jag tror att jag har dubbat mest i Sverige. Nu blir det mindre. Nu använder man… filmar man nu för tiden är det många gånger så mycket barn med, och sedan är det ju det att när man blir äldre, de som sitter och sköter spakarna vill ju ha med sina kompisar, det är ingenting att säga om det men man kan inte tro att man kan… men jag tillhör också de snabbaste i alla fall fast jag är så jävla gammal och bara det är att vara tacksam för. Att överhuvudtaget kunna föra ett samtal vid min ålder, det är många som har svårt för det vid 60, 70.

Vilken film har varit roligast att dubba?
Ja, det kommer jag inte ihåg. Vi gjorde någonting som heter Starsingers som blev väldigt populärt på sin tid, som handlade om rymden, det var väldigt roligt. Sedan Fablernas värld, det var också en form, det var också väldigt stort och varmt, men det gick så till att då dubbade vi inte, alla tror att vi har dubbat den men då använde man sig av samma teknik som amerikanarna gjorde med Walt Disney's Djungelboken. Då läste vi bara in och sedan skickades det ner och sedan gjorde de läppsynkarna i Holland, de hade ett spelbord som var enormt stort. Så for de omkring under där och glappar och käftar så att det blev perfekta läppsynkar. Det var roligt.

Tycker du det är lätt eller svårt att vara röstskådespelare?
Nej jag har inte haft några problem med det, det kan vara lätt tycker jag, och man vänjer sig. Alltså när man dubbar krävs det en viss känsla. Man har ju bilden och så har man tiden, men nu går det så snabbt, nu har de sådan modern teknik, nu klipper de hur fan som helst. Förr, i början så hade man biografmaskin som då filmen låg på så då hade man inget skivband, separat hjul, då fick man täcka det, man blev jävligt duktig på att spåna så när man skulle stoppa den där på A1 på TV då gick ju filmen av alltså som regel så jag levde nog mycket på att jag kunde täcka det där och fick inte komma av mig. Det var bra.

Då måste du ha blivit väldigt skärpt och koncentrerad.
Jo det var full koncentration. Det måste man göra med allt man gör på scen, det är som i vanliga livet, jag menar, man måste göra rätt för sig var man än är.

Tillbaks till sidans topp
Tillbaks till Christopher

Lite andra grejer

Hur kommer det sig att du blev sångare?
Det vet inte jag. Det följde väl med. Jag var den enda som sjöng opera som inte var operasångare, de andra var operasångare hela högen. Jag var den enda som aldrig hade problem med rösten.

Apropå operor, har du sjungit operaarior annars?
Nej, nej.

Efter att du slog igenom med Kökspolkan 1956, har det givits ut flera skivor sedan dess?
Jag har varit med på några barnskivor och sedan har jag gjort lite olika. Stenkakor gjorde jag en tio elva stycken, det var ju 78-varvare.

Nu har ju tekniken gått väldigt mycket framåt, från stenkakor till band, från cd-skivor till digitala tjänster. Det händer ju väldigt mycket där.
Ja det är helt otroligt. Vi gjorde ju band och sedan klippte vi i banden och limmade, ibland måste man ha ett M någonstans ifrån och då tog man ju bandet här borta någonstans: vi har ett M här borta, vi måste flytta över det, det behövs här. Det är ju stenåldern för ungdomar idag, de undrar hur det gick till.

Det är mycket för att tekniken har gått så fort framåt, det är som en kurva som gick sakta, sakta och som senaste decennierna har ökat.

Ja visst, när jag var med i TV i början då kom de första datorerna. En dator då fyllde ett helt rum och idag har man dem i bakfickan.

Ja det är ju så men jag fattar inte hur de har lyckats fått ihop det så.

Inte jag heller. Jag fattar inte ens hur flygplanen lyfter. Jo jag vet hur det kommer luft.

Hur var det att medverka i musikalen Lorden från gränden?
Jo det var ju bra. Jag gjorde samma sak som Poppe gjorde i filmen, jag fick den rollen av honom, han ville inte göra den själv på turné och då fick jag den. Jag fick också hans koreograf, det var en väldigt bra skola också.

Jag har också läst att du lärde dig att steppa på 16 dagar, stämmer det?
Nja, det tog nog lite mer. Vi satt upp den där Blåjackor på 16 dagar och då fick man lära sig både Pasodoble och stora valser. Längden på repetitionstider var det inte så noga, det var från 10 på morgonen till 12 på kvällen.

Uppträder du fortfarande?
Ja jag ska berätta lite om mitt liv på en författarafton, men jag har haft kärlkramp så jag har inte gjort någonting på ett par år men nu ska jag komma igång ordentligt så vi får väl se, men att stå på scen varje kväll gör jag inte. Man måste vara… Jag har fått erbjudande men jag har tackat nej till att stå på scen. Nu är det lättare, nu spelar man inte så mycket, men om det blir succé kan det bli sex sju föreställningar i veckan och det orkar inte jag med. Det är roligare med ett socialt liv, det försvinner när man håller på med teater. Så som det har varit i mitt liv, då har man varit uppe på morgonen och har jobbat på TV och så har man jobbat med andra saker, dubbning exempelvis på kvällarna, och sedan att hinna med familjen också och den här fritiden och att leva i nuet har blivit ett större behov tycker jag. Det är klart man lever i nuet också när man jobbar, det är klart att det är nuet nu. När man blir äldre så räknas nuet på ett annat vis.

Brukar folk komma fram till dig när du är på stan?
Ja det händer. Det är nog mer när man är på landsorten än i stan, men det är klart att det händer. Jag har inga problem med det för folk är så vänliga och trevliga.

Vad är det bästa med julen?
Att jag slipper den. När jag var barn, då var julen något fint, det fanns traditioner. Nu är det borta allting. Förr, hemma där jag bodde gick man i julotta. Nu har ju alla affärer öppna dygnet jul Jag menar, mammor som står och jobbar i de här olika matvaruaffärerna. Vad fan, folk kan inte handla hem så de har mat för ett par dagar. Realisationen börjar dagen efter julafton. Fan, det är fullständigt värdelöst.

Ja och bara massa stress i onödan.
Det är ju det, framförallt när man tänker på alla damer som ska hålla rätt på en hel familj plus att de jobbar. Det är förskräckligt. Då är det roligare i Ungern för där firar man inte på julafton. Där kanske de jobbar men där är det inget firande förrän på juldagen och då är alla lediga. Då hinner mamman och pappan ta det lugnt och fira den här julen. De firar inte på samma vis som oss men jag har varit med där nere och tittat. Jag tycker att det är förskräckligt att se folk jobba till klockan tre på julafton och så ska de hem och laga mat till hungriga ungar som bara väntar på julklappar och sedan skiter dem i det. Det är ju så. Det är ju bara en stor business och då är det inte kul tycker jag, då åker jag hellre utomlands.

Vad hade du velat bli om du inte hade blivit skådespelare?
Ja jag gick en folkhögskola så sökte jag för att bli lärare men det sprack tack och lov för sedan fick jag göra vad jag ville. Jag hade varit en bra lärare. Nej men jag menar då hade det inte suttit några mikrofoner eller mössor på huvudet eller så där… Nej nu skojar jag lite, men tack och lov att inte det gick vägen. Det är ett väldigt ansvarsfullt jobb att vara lärare. Tänk så viktigt det är. En av mina grabbar gick NO-linjen, han hade svårt för matematik. Då kom det en skogshuggare som hade skolat om sig till lärare. NO-matten är svår. På tre lektioner kunde han matematik, tänk vilken fröjd att ha en sådan lärare, vilken tillgång. Han kanske inte var behörig, det vet jag inte men han kunde lära ut, där ligger konst. Det är ett så ansvarfullt jobb. Tyvärr har man tagit ifrån vissa rättigheter. Folk tänker inte rationellt när det gäller sina barn, de har inte tid med dem idag. Jag menar, när jag kom hem, när jag var grabb exempelvis, och sa att någon hade slagit mig. De svarade: Du har väl varit dum. Jag: Ja det kan hända. Men det var inget snack om gå till läraren och bråka med honom. Idag när någon gör något är de direkt på.

Åtar du dig något jobb ibland nuförtiden eller är du heltidspensionär?
Ja det är klart om det kommer någon som vill ha med mig. Tack och lov är jag i hygglig form så det är klart men inga långa… inte att stå på scen, det får vara, men jag kan komma ut och göra vad som helst egentligen, underhållare. Jag har jobbat mycket med min yngre son men nu har jag blivit för lat, nu steppar jag inte längre, men nu blir det lite mera stand up fast lite bredare. Sådant kan man göra.

Åker du med kryssningsfartyg ibland?
Ja de gör jag.

Blir du påmind om serien ibland när du åker?
Jag har fått varit med och tittat överallt så det är bra. Sista kryssningen jag gjorde, då åkte jag med från Santiago, runt Kap Horn upp till Buenos Aires. Det var en trevlig resa, det var för några år sedan. Jag har rest väldigt mycket. Man måste ha kul för de slantar som blir över.

Vilken är din högsta önskan?
Ja, att jag får fortsätta vara någorlunda frisk. Det är det ena som betyder något. Att man har ett bra förhållande till sin familj. Mer behöver man inte.

Har du ätit sushi någon gång?
Det är lika bra att de förbjuder hajfenorna. Det är vansinne. Det finns ju mycket inom matkulturen som är vansinnigt, det är fusk överallt. Nej jag är inte mycket för sushi. Jag gillar svensk husmanskost. Om jag får välja mellan fläskfilé och bruna bönor så tar jag bruna bönor, jätteenkelt.

Jag är också mycket för svensk husmanskost.
Det är kanon. Så träffar man utlänningar så säger de: Gud vilket käk ni har i Sverige, och svenskar tycker det är så jävla fint med några dillkvistar. Den mesta maten görs ju inte idag på restaurang, det kommer ju för fan med lastbil. Det där alltihop är fullständigt värdelöst. Jag har ju en kock, min fru, hon slår ju alla de här kockarna i smaksättning, fan hon kan smaksätta en spik tror jag, det är mycket bra. Svensk husmanskost de står sig väldig bra i världen. Det är klart, det handlar ju också om att man blir ju van med det, då man är uppfödd med det. Det kommer tillbaka. Rotmos och fläsk och bara en vanlig fläskkotlett är underbart.