En vinterdag tog Erica och jag tåget till Stockholm och åkte vidare med tunnelbanan till Bromma för att intervjua Maria Lundqvist. Vi träffade henne vid Scandic hotell, i närheten av Bromma station. Det blev en lång, trevlig och innehållsrik intervju.

Hur kommer det sig att du ville bli skådespelare och hur länge har du varit det?

Nu ska jag tillägga att jag är våg för jag är ju född den 14 oktober och vågen är en människa som ofta vill balansera och jag tror också att vågar kan vara ganska nyfikna och vilja balansera sig in i olika sammanhang och jag tror att det var den där längtan som jag hade när jag var liten flicka. När jag var fyra år så jag till mamma att ville jag bli skådespelare. Då sprang jag hemma hos mamma och pappa och lekte teater och lekte olika roller och så fick jag bli det. De sa att det ska du bli. Så när jag var liten önskade jag att få bli skådespelare och jag vet inte varför. Jag tror att det var det här att jag ville leka och att man ville prova på att vara olika karaktärer, olika människor, som gjorde att jag blev skådespelare.

Vad är det bästa med att vara skådespelare?

Det är att träffa människor som har sett det man har gjort och i bästa fall har de blivit påverkade utav det jag har skådespelat. Jag har ju jobbat i många år men i och med att jag har gjort så många olika produktioner, på både film, jag har gjort TV och jag har gjort teater, jag har gjort föreläsningar, jag har gjort barnprogram, och då är det så många som på något sätt har lite koll på vem man är och då händer det väldigt ofta att människor kommer fram och säger ”Det där såg jag” och ”det där påverkade mitt liv”. Det är det finaste. Det är det finaste med mitt yrke när någon säger ”Det har påverkat mitt liv”.

Kommer du alltid att vilja jobba som skådespelare?

Ja jag tror faktiskt det. Jag kommer alltid vilja åtminstone vilja vara med i den här processen utav att hitta på sätt att beröra människor på. Sedan om jag blir regissör kanske eller om jag skriver på filmmanus, det kan vara lite olika, men skådespeleriet får vara hela tiden som min… det är min stora passion, jag älskar mitt jobb, jag gör verkligen det.

Vad är roligast, att vara med på film eller teater?

Det är svårt att svara på. I och med att jag gör både och så vet jag att det är två olika sätt att spela på. Jag skulle nog inte vilja säga att det ena är roligare än det andra. De är roliga för att jag får ha lov att ha båda två. Jag tycker att på teatern kan jag själv bestämma vilken tajming jag har med publiken för det är ingen som filmar av mig och klipper mellan bilderna, om du förstår vad jag menar. På film kan jag göra en scen helt fantastiskt bra och säga mina repliker snyggt och spela ut med känslan helt rätt men sedan är det inspelat på band och så sätter de sig med banden hos en klippare, en kille eller tjej som ska klippa mitt ansikte och det jag säger mot någon annan som ska svara och då kanske han klipper bort det som jag tyckte var bra och så blir det en scen och så känner jag inte riktigt igen mig, men på teater då kan jag göra allting och folk kommer bara… det är ingen som klipper bort mig på teatern och därför tycker jag… och dessutom får jag direkt respons på publiken, skrattar de, kan jag fortsätta, är de tysta så vet jag varför, jag kan styra mitt spel, men på film ör det ingen publik, det är en regissör som sitter och tittar på en liten TV-skärm så här ”Ja då har vi fått allt, det är bra” men ute i publiken hör jag i andning, suckar, skratt, i tårar, i allting, så bli det som det blir. Det blir som att vara i en väldigt nära situation med någon man tycker om. Det är som att älska nästan, det är som att vara väldigt… som att pussa på någon, nu pussas jag, nu pussas den, det är som en kärleksakt, att vara på teatern.

Hur många föreställningar har du varit med i?

Oj… ska jag räkna? Jag har jobbat som skådespelare sedan 1986. I trettio år har jag varit skådespelare och alla åren har jag inte varit med i en teaterpjäs men jag har varit i hur många teaterpjäser som helst, i säkert kanske fyrtio olika, kanske trettio olika teaterpjäser, så har jag kanske gjort tjugo olika filmer och sedan har jag gjort en massa föreläsningar och gjort egna föreställningar och så har jag spelat in en massa andra saker runt omkring men jag har i alla fall hållit på som skådespelare i trettio år och haft alldeles för mycket att göra hela tiden.

Vilken är din bästa föreställning som du har varit med i?

En utav de bästa - det är alltid svårt att plocka ut det bästa, det vet ju ni också, vilken är den bästa maten, det är jättesvårt, det finns alltid två tre olika bästa mat eller två tre olika bästa klädesval – men en utav de bästa filmerna som jag var med i, den heter Den bästa av mödrar, och det är en film som troligtvis inte ni har sett men om ni har lust att se en bra film så får ni gärna titta på den för då kommer ni att förstå får då kommer ni att förstå vilken bredd det är som skådespelare som jag får lov ha med där. Den bästa av mödrar handlar om ett finskt krigsbarn som kom till Sverige och jag spelar en mamma som tar hand om det här barnet men hon har en jättedjup sorg som hon håller på att bär på. Jag ska inte berätta mer om ni ska titta på den. Att göra den filmen, det var så otroligt många människor som har varit finska krigsbarn som kom hit under andra världskriget och som blev… En del blev kvar, många föräldrar dog i Finland, barnen blev kvar här. En del svenska föräldrar lämnade inte ifrån de finska krigsbarnen tillbaka till Sverige och en del krigsbarn åkte hem till sina föräldrar, de hade kommit hit när de var två år och åkte tillbaka till Finland när de var sex, hade glömt sina finska föräldrar och det var ett jätteuppbrott, jättemycket ensamkommande barn skulle man kunna säga som har mått jättedåligt. Idag är de lika gamla som jag, de är liksom från 50 upp till 60 år men när jag gjorde den filmen så var det så otroligt många människor som blev sedda, så jag kände att det här är en film om mitt liv och det var fantastiskt att få vara med om. Sedan det jag gör nu, det ni har sett på Göta Lejon, Förklädet, då betalar ju folk ganska mycket pengar för att titta och folk skrattar och tycker det är roligt, och det är kombinationen utav att göra bara kul än att få göra Den bästa av mödrar, som var en sådan stark påminnelse om det här livet som vi lever, där människor inte alltid mår bra och där vi både måste vara rädda om varandra och ta hand om varandra. De filmerna och de sammanhangen är oftast det jag bär med mig längst, som jag tycker mest om att vara i.

Vad brukar du göra innan du går upp på scenen?

Jag brukar röra mig lite. Jag brukar varma upp och sträcka upp. Ska jag sjunga, ska jag göra musikal, då sjunger och så rör jag mig, tränar min kropp och sjunger upp och så brukar jag alltid borsta tänderna så man är fräsch, och sedan brukar jag alltid förstås sminka mig och rulla upp håret och ha på peruk och allt det där, och hela den… att sätta sig ner, vara tvättad, ren, fräsch, borsta tänderna, ta på sig sminket, peruken, gör att man kommer in i den andra karaktären som jag ska spela också och det är jätteviktigt. Jag älskar att vara på teatern i god tid och göra mig i ordning innan. Det är väldigt kul.

Har du råkat göra bort dig på scen någon gång?

(Skratt) Ja, det beror lite grann på vad som är att göra bort sig. Om jag till exempel glömmer en replik och säger någonting annat eller börjar, som hände mig ganska mycket i Förklädet som ni såg, jag dricker så mycket vatten hela tiden som ska vara drinkar för Förklädet hon blir ju full, då spottar jag så mycket, när jag pratar så syns mitt spott så mycket och det tycker jag är jobbigt när jag sjunger den här sången ni vet, så kan det ibland komma jättemycket spott och det tycker jag är jobbigt, och antingen får man då bara tänka att ”ja det blir så, man gör bort sig lite grann” för ibland kommer det även mycket spott på oss vanliga människor men det syns inte för ni har inget ljus på er så starkt, men då gäller det när man gör bort sig lite grann att man kan göra någonting utav det så då brukar jag spotta ännu mer och då skrattar folk och så säger jag någonting ”ja så här kan det se ut, oj vad jag spottar” och så blir det kul. Det bästa med att göra bort sig på scen, det är att oftast kan man göra om det och folk garvar med en. Men de här riktigt jobbiga att göra bort sig, det är att man verkligen helt kommer av sig och får en blackout men det har jag aldrig fått faktiskt, eller att man kommer in och får på sig så fel kläder i en allvarlig scen så att det blir bara (tokigt) men det har jag inte heller gjort. Oftast när man gör bort sig som mig, snubblar jag, ramlar på scenen, spottar får mycket, glömmer bort replikerna och då kan man oftast göra någonting åt det så att folk skrattar, så kan man gå vidare.

Hur är det att vara med i en musikal?

Jag älskar att göra musikal, jag verkligen älskar det. Det är som mannen i fåtöljen säger, att i musikaler så sjunger man ju hela tiden problemen. Faktum är att när man står där precis innan ridån ska gå upp och föreställningen börjar och ouvertyren börjar, förspelet på musiken, då blir jag helt varm i kroppen. Det är så fantastiskt, och så vet jag att folk har klätt sig fina, betalat mycket av sin lön, köpt biljetter, de kanske till och med har ätit lite gott innan eller så ska de äta efteråt, de umgås kanske med vänner, det är lite fest att jobba med musikal, just för att man får en sådan hjälp utav musiken, det blir en sådan skön stämning på alltihopa, så jag älskar verkligen att göra musikal. Den som ni såg är ju väldigt enkel. För mig som skådespelare är den mer rolig än vad den är allvarlig men jag gjorde en musikal – man kan göra musikaler på olika sätt – jag gjorde en annan musikal som heter Sunset Boulevard som är en allvarlig musikal där jag sjöng nästan hela tiden, som handlar om en kvinna. Hon mådde inte bra. På slutet blir hon helt galen och hon skjuter ihjäl en person. Det är en väldigt sorglig musikal men det var likadant varje kväll, musiken och musikerna, det är verkligen så här oh… det är jättehäftigt med musikal.

Hur tyckte du det var att vara med i musikalen Förklädet?

Ja men det är kul. Framförallt är det roligt för att vi är så många sköna personer på jobbet. Alla är glada. Man tycker om det man gör. På privatteatern som faktiskt Göta lejon är så är det inte så att man har en ensemble skådespelare som går in och gör allting utan man blir liksom plockad ”Du ska vara med i det här, du ska vara med” så ofta möter man väldigt mycket nya människor som man lär känna, och så går alla de här människorna ihop och så tänker man ”Nu gör vi det bästa någonsin vi kan göra”, så det är väldigt mycket kraft på en privatteater, för nästa gång har du inte chansen att vara med, då är det några andra som ska komma in, så det blir väldigt mycket ”Nu jäklar” så jag tycker väldigt mycket om att vara på Göta Lejon, jag tycker att det är jättekul.

Vad tyckte du var roligast i eran musikal Förklädet?

Det roligaste är det jag gör förstås, tycker jag, men det är för att jag tycker det. Den största utmaningen för mig i Förklädet, det är min sång som Förklädet sjunger för att jag är ingen sångare, jag är ju skådespelare som kan dansa lite, som kan sjunga lite men jag har utbildat till att bli skådespelare så skådespeleriet känner jag att jag kan fixa ganska bra men sången är ganska svår så det är det roligaste, det svåraste är det roligaste. Det är som när du gör pärlplattor Christopher, det är roligt för att det är svårt och när man övervinner det här svåra och känner att ”jag klarar det”, då är det så jäkla kul, eller hur?

Ja det håller jag med om.

Så är det med min… när jag lyckas sätta sången och får med mig berättandet och sätter in bra toner och kanske får lite vibrato så det låter lite bra, då känner jag efteråt ”det här var bra”.

Har du någon kontakt privat med dem som du spelar ihop med i musikalen?

Ja det har jag, inte så att vi går och fikar ihop men vi har en… några av dem känner jag sedan förut faktiskt men jag hinner inte umgås med dem kan jag säga för alla har så mycket omkring sig men vi är väldigt nära när vi är på jobbet och sedan har vi varandra på Facebook och lite på Twitter, men tyvärr är det inte så att någon av dem… att jag går och fikar med de, jag jobbar så mycket med dem. I vissa perioder är jag mer med dem än vad jag hinner umgås med mina barn för att jag är på jobbet så många timmar, och i Förklädet har vi ganska många pauser också där vi kan sitta och snacka, både innan och mitt i, och det är väldigt mysigt. Då kan man sitta och dricka te och ”hur gick det nu och så” och ”vad ska du göra nu?” och på lördagar har vi dubbla föreställningar så då har vi alltid en paus mittemellan föreställningarna och då har vi också tid att sitta och äta mat tillsammans, så att vi har tid att umgås där.

Brukar du själv gå på musikaler?

Ja det gör jag. Jag går ofta på musikal men jag skulle nog vilja gå ännu oftare. Titta, jag har Förklädets nagellack på mig idag, fortfarande. Jag gjorde sista föreställningen igår för veckan, jag glömde att ta bort det. Jag skulle nog önska att jag gick mer på både musikal och teater för att jag tycker att det är så kul men jag hinner inte heller. När man jobbar så här torsdag, fredag, lördag, söndag. Måndagar är det ingen teater, så är det tisdag, onsdag, då känner jag att då vill jag vara hemma. Då vill jag vara med mina barn. Det är viktigt att de får kvällar med mig, eller så vill jag bara vara hemma, det är skönt när man är borta så mycket, hela lördagen är jag borta, men jag tycker jättemycket om att se musikal och teater. Jag tycker det är skitkul.

Tillbaks till sidans topp

Tillbaks till Erica

Fortsättning

Hur var det att spela Sally?

Har du sett Sally Erica?

Erica: Nej.

Har du sett Sally [Christopher]?

Christopher: Det blev aldrig av att jag kollade.

Det gick för längesedan. Hur gammal är du?

Christopher: Jag är född 1985 så att jag är 30.

Du är 30.

Erica: Jag är 33.

Ni borde ha sett det med era föräldrar när ni var små.

Erica: Kanske, jag minns inte.

Christopher: Jag kan ha förträngt det, eller inte så men man glömmer.

Det är klart, det är väldigt längesedan. Sally var väldigt kul men då är det svårt att prata om det för det är roligare att prata om Förklädet för det har ni ju sett, men det var jättekul att spela Sally, jätte jätteroligt. Det var ju så många år sedan. På TV har jag inte gjort den efter det. Det här… min dotter är född 1997 och jag gjorde Sally 1998, det är alltså 18 år sedan. Det är jätte längesedan.

Christopher: Ja vad tiden går.

Ja men vad som är roligt med det är att jag fortfarande gör den när jag gör mycket föreställningar. Nästa vecka ska jag åka till Arberg, till Umeå och Skövde, till lite olika ställen, och då gör jag en föreställning som heter Om att våga flyga där jag sjunger, har en kille på piano, så har jag olika texter och går in och ut i olika roller, och rätt som det är så börjar jag klä av mig kläder på scenen, så tar jag på mig andra kläder, nämligen Sallys kläder, och då brukar det oftast höras i publiken, när jag drar på mig en röd kjol, för att hon hade väldigt speciella kläder på sig, då brukar jag höra ”Sally, det är Sally, det är Sally”. Många känner igen Sally och då gör jag fota en kul grej med publiken och gör en balett tillsammans med dem där Sally styr och ställer, och hon är gränslös liksom, hon verkligen drar på ordentligt så att fortfarande har jag väldigt roligt själv med Sally men jag gör ingen TV med henne.

Erica: Är det många som känner igen dig?

Ja det är jätte många. De som är i eran ålder och uppåt. En del yngre också men det är nog framförallt för att deras föräldrar har sagt att titta på det här.

Hur var det att spela in 30 grader i februari?

Ja det var kul. Vi gjorde första omgången som vi spelade in för tre år sedan [2013]. Har ni sett 30 grader i februari?

Erica: Ja Lite.

Christopher: Lite grann. Jag började se det nu när det gick igen, den andra säsongen.

Den första säsongen var jag med i alla avsnitten och spelade en mamma som hade fått en stroke, en hjärnblödning, så hon var halvt förlamad i armen och hade svårt att prata, framförallt hade jag väldigt svårt för att prata fort så där fick jag spela en sådan karaktär… jag själv, Maria privat, pratar ganska fort men Kajsa, som hon hette, hon hade helt andra problem, så då spelade vi in det en för tre år sedan och då var jag ett halvår i Thailand och bodde där, och mina barn gick i skolan och så där, så det var helt fantastiskt roligt, både att göra serien och att vara på inspelningen och jobba med ett thailändskt team så lång tid, de var helt fantastiska. Det var varmt, man svettades, det var fruktansvärt varma heta dagar men de här människorna som jobbar var helt fantastiska, så nu när de gjorde en uppföljning så var jag bara nere en vecka, för jag dog ju i första avsnittet, vilket gjorde mig jättearg så jag har skällt på manusförfattaren och tyckte han gjorde ett dåligt val, men så är det ibland, de måste göra så och då ska de ha ihjäl någon så blir det ny dramatik utav det. Det är tråkigt för mig.

Hur var det att spela in En underbar jävla jul?

Jo det var kul, väldigt roligt. Har ni sett den?

Erica: Ja

Christopher: O ja.

Har ni det? Den var ju rolig på många olika sätt, både för att… vi spelade in den på våren så fåglarna hade börjat kvittra, vilket var jättejobbigt för ljudet som skulle spela in vad vi sa, för det går ju inte att kvittra på julafton, eller hur? Sedan blev det ljust, för ljust, för vintern är ju mörk i Sverige, så vi fick spela in på nätterna, så ibland började vi klockan sex på kvällen, då var det mörkt. Då började vi med att sminka oss och sedan började vi spela in klockan åtta och så höll vi på till klockan fyra på morgonen, då var man så här trött. Sedan spelade vi nästan alla scenerna i det här huset som vi är i, som är då de här två killarnas och hennes också, deras hem, så vi var i ett hus väldigt nära där jag bor, väldigt nära här faktiskt och spelade in, vilket var väldigt mysigt. Det var som att åka till ett annat hem och där var vi och spelade in. Så var ju min son med och spelade min son, Anton, han som spelade Oscar. Som mamma, i och med att jag har fyra barn, så har det alltid varit jobbigt att lämna dem och åka till jobbet. Det är skitjobbigt, speciellt när det är kvällar. Barn tycker oftast att det är mysigt att vara med mamma på kvällen liksom så det har varit jobbigt att göra det, många gånger har det känts så här. Nu när jag åkte iväg och Anton, han är ju vuxen, men trots det var det så mysigt att han och jag åkte iväg och jobbade. Det kan jag tänka mig om ni skulle jobba med era föräldrar, att det är ganska skönt. När Alva, min stora tjej, följer med mig på jobbet har jag henne nära mig. Det är mysigt liksom, så att det var kul. Sedan var det kul också att jobba med Helena Bergström. Hon är rolig som regissör, hon skäller mycket och skrattar mycket och uppskattar väldigt mycket och är väldigt intensiv person. Det är kul att vara i hennes energi för hon är väldigt positiv så här, så det var roligt. Sedan tycker jag att filmen är väldigt fin också. Den blev väldigt rolig. Jag är väldigt ledsen att vi inte fick någon guldbagge för den där filmen för jag tyckte att den var bra, jag tycker att den var riktigt, riktigt bra svensk komedi som handlar om ganska svåra saker, om det här att faktiskt bli älskad och att våga tycka om människor som kanske inte alltid är precis det närmast normala man har och att våga vara öppen för det och våga tänka nya tankar. Det tycker jag att filmen tar upp på ett väldigt bra sätt.

Skulle du vilja spela ihop med din son i flera filmer?

Ja det skulle jag gärna göra. Jag tycker att han är jätteduktig. Vad som är kul är att Anton är en sådan… han har gjort så mycket teater och film redan, inte jättemycket film, men han är liksom… det känns som man möter en kollega samtidigt som jag ser att det är min pojk. Så vi kan vara ganska proffsiga med varandra och det är viktigt att jag inte blir mamma plötsligt, att jag plötsligt korrigerar honom som jag kanske skulle göra som mamma, att gå på ”ska du verkligen ha de här byxorna”, ”säg den här repliken så här istället”, det kan jag inte göra. Jag måste vara professionell med honom och det fungerade jättebra, vi kunde vara det, så jag skulle gärna jobba med Anton igen.

Vilken är din bästa film som du har varit med i?

Då är den bästa filmen faktiskt Den bästa av mödrar. Då kan jag väl svara på den… Nu svarar jag på frågan om den bästa föreställningen då för du sa föreställning förut men det inte sådan stor roll, men jag kan nämna bara att då vet du att det är svår på två olika frågor. Den bästa filmen är nog Den bästa av mödrar som helhet för att jag kunde beröra så många människor med den. En annan kul film är Heartbreak Hotel som jag gjorde med Helena Bergström, som är fruktansvärt kul alltså. Den var rolig tycker jag, och jätterolig att spela in och många som har sagt att de har blivit glada av att se den liksom.

En kul föreställning… det var faktiskt en föreställning som jag gjorde själv, tillsammans med min bror, nu låter det som om jag bara jobbar med familjemedlemmar men det gör jag faktiskt en hel del, det var min bror, han fick nämligen cancer får många år sedan, och han var ju ung, han är fortfarande ung, han är 40 och fick cancer när han var 32 tror jag, det är väldigt ungt, det är inte vanligt att man får cancer men han fick det. I samma veva som han hade cancer så skilde jag mig och det blev väldigt smärtsamma saker i mitt liv som både hade med skilsmässa och kärlek och cancer och då bestämde jag och Andreas som min bror heter att vi skulle göra en föreställning om detta där vi pratade precis om sådant som gör ont där man går omkring och har dåligt samvete, man är livrädd för att dö, när man inte riktigt vet vem man ska lita på, om skuld och om skam och om att våga älska igen, att våga tro på att livet är gott, att våga leva, en massa sådana saker som vi egentligen förhåller oss till hela tiden. Vågar jag vara kär i honom eller vågar jag tro att jag får vara frisk liksom, då gjorde vi en föreställning om det och folk tyckte att det var så fantastiskt, och då grät de och skrattade, och Sally var med bland annat och gjorde en annan balett där men det är en utav de bästa föreställningarna som jag är stolt över och där skrev jag tillsammans med min bror, jag regisserade, vi hittade på musik, vi hittade låtar, vi satte upp den och så spelade vi den och det var fantastiskt roligt och den hette Min bror och jag.

Vilken var roligast att vara med i, En underbar jävla jul eller Heartbreak Hotel?

Vad svårt… De var roliga på olika sätt. Den ena blev ju mer galen, Heartbreak Hotel, kunde jag vara galen som skådespelare. Scenerna var mycket mer improvisation. Det var Colin Nutley som regisserade den och han älskar att improvisera med sina skådespelare, han bestämmer ”okej, den här scenen som vi ska spela in nu, jag vill att ni säger det och ni ska säga det och jag vill att ni tänker på att ni är i den här och den här situationen och säger så” och sedan får vi liksom själva börja improvisera och hitta på och det är väldigt roligt. Jag tycker att Heartbreak var fantastiskt rolig att göra  och det var jag och Helena, vi gjorde ju hela den filmen, vi jobbade så mycket. En underbar jävla jul var mer en ensemblefilm och det var en karaktär som jag gjorde som var mycket mer återhållen så det var roligt på ett annat sätt men Heartbreak hotel tog nog mig ännu mer i anspråk tror jag, som skådespelare.

Hur tycker du det är att spela ihop med Helena Bergström?

Ja det är kul. Vi är lite olika på ett sätt men ändå lika . Vi är båda intensiva och båda är starka i att vilja driva olika saker men hon har ett högre tempo än vad jag har. När vi har gjort våra grejer så har hon ofta högre tempo och jag ligger långsammare och då blir det en väldigt bra dynamik med hennes högre tempo och jag som är lite långsammare. Sedan kan det byta det där men vi kan vara bra tillsammans för att vi kan bli väldigt komiska ihop och vi tycker om att spela med varandra, vi tycker mio att utmana varandra. Ibland kan jag mitt i en scen säga en sak till Helena som hon inte visste om att jag skulle säga och likadant kan hon plötsligt göra någonting i en scen. Hon litar på mig och jag litar på henne, man måste lita på varandra när man ska improvisera, så vi har väldigt kul ihop.

Hur var det att ta emot Guldmasken?

Guldmasken finns inte längre, de har slutat med Guldmask, tyvärr, för det var teaterns pris som var väldigt kul att få och jag har fått två stycken. Det är synd att de slutade med det men jag tror att det blev för kostsamt. Det är alltid kul att få priser för att man känner att man har… Det är en sak att få ett pris av en jury som har bestämt en sak, det är väldigt fint att en jury har suttit som jämför det jag har gjort med andra, det är jättesvårt men så har de bestämt att jag ska vinna priset, det är jättefint. Men det finaste priset, det är faktiskt när folk kommer fram på gatan och säger ”Det där påverkade mitt liv” som jag sa förut, det är det bästa priset, det är någonting som jag bär med mig i livet, i hjärtat. De andra ställer jag i en hylla och tänker ”ja ja, okej det var den där juryn som tyckte det” men det som publiken, de som jag gör det här för, jag gör inte mitt skådespeleri för att få priser, jag gör det för att folk ska antingen må bättre eller få lite nya idéer om sitt liv, få skratta eller få gråta eller känna ”ah så där kan man också tänka. Ja just det, det ska jag faktiskt tänka på i mitt liv” och då är ändå publikens pris, nämligen de värma ögonen som man får ibland på tunnelbanan eller någon som kommer fram. Jag var inne på apoteket nu och då sa hon så här ”Tack för den här serien som de visar nu”. ”Ja vilken var det?”, ”Ja, 30 grader, det är så starkt och så fint”. Det är underbart, det ä rett pris, det är det finaste priset man kan få.

Vilken roll tror du att du är mest känd för?

Sally, det tror jag, fortfarande, kanske att det blir någonting annat. TV, man kan säga att film gör dig rik, TV gör dig känd men teater gör dig lycklig. Det är lite så jag känner, man kan tjäna mycket pengar på att göra en film om man är ganska känd och gör man film utomlands tjänar man miljoner men TV, då kommer du ut i varenda TV-apparat. Nu har i och för sig TV börjat bli lite annorlunda. Nu är det många som har en massa andra kanaler men för tio år sedan så tittade alla på TV och var man då med i en TV-serie som Sally, det var över en miljon som varje vecka tittade på mig, då visste en miljon människor vem jag var, eller en och en halv, jag tror vi var uppemot två miljoner tittare ibland och då är det klart att det gör en känd, man blir känd då. I teatern har man det här levande mötet, att man hör de skratta och jag blir svettig i mitt jobb, det är en så himla kul sak, då blir man lycklig på teatern.

Har du spelat ihop med Rueben Sallmander?

Nej jag tror inte det. Har ni haft en intervju med honom?

Erica: Vi ska ha en, det är en inbokad snart?

Nej vad kul, vad roligt. Hälsa honom så gott från mig. Jag tror aldrig att vi har jobbat ihop om inte han säger att han kommer på något. Jag vet ju vem Reuben är.

Christopher: Jag vill bara berätta en rolig sak till varför vi kom på den här frågan. Det var så att i samband med att vi kollade på Förklädet så tappade jag en dricka som vi hade köpt in, så var det en kille som tog upp den. Först såg inte någon av oss vem det var, men han sa ”Ett gott råd, öppna inte den här flaskan på en gång” och jag sa ”Absolut” för tappar man en dricka med kolsyra är det kart att det kan spruta läsk, och han ville bara vara vänlig. Sedan efter en stund så tänkte vi ”vem sjutton var det där?” och då kommer Erica på att det var ju han.

Nej vad roligt, gud vad roligt. Det var lustigt. Så ni satt bredvid honom?

Christopher: Så gott som, han satt några platser till vänster om oss. Han verkar jättetrevlig.

Vad bra, och då frågade ni ”kan vi göra en intervju?”.

Erica: Nej jag skickade dagen efter och då upptäckte han att det var vi.

Christopher: Då kände han igen oss tydligen på något vis.

Ja vad kul! Reuben… Jag undrar var han är någonstans nu, vet ni det? Vilken teater han är på?

Nä vi har ingen koll på det.

Det vet inte jag heller men han är duktig den här killen. Det värsta är att det finns en sådan hög arbetslöshet bland skådespelare så att även om man är bra så har man inte alltid jobb. Det är jättetufft det där alltså, det är många som går utan jobb.

Är du bara skådespelare eller jobbar du med något annat också?

Jag ska inte säga att det är skådespeleri mest men just nu sitter jag och skriver och sedan gör jag föreläsningar som det kallas, nu är de föreläsningarna i och för sig ganska mycket teater i så det blir föreläsningsföreställning kallar jag det för, vilket är väldigt roligt. Vad gör jag mer? Sedan dubbar jag, man lägger sin röst på olika TV-program eller barnprogram. Jag tror att jag använder mig mest som skådespelare och författare då, manusförfattare och så där.

Hur var det att medverka i Parlamentet?

Det var svårt, det var jättesvårt, tycker jag faktiskt. Jag tyckte det var så svårt att jag hoppade av. Jag ville inte vara med tillslut. För det första är sorten väldigt speciell. Man ska vara ganska slängd i käften och allra helst ska man vara… ju fräckare man var och sa tuffare saker, desto bättre var det, och jag kanske inte är så slängd i käften. Det var mycket ”Du är så jävla…”, så ska man kunna säga snabbt saker. Man får ju tid att förbereda sig på det mesta och skriva ner men sedan ska man ändå vara duktig på, för att det ska bli med finess ska man ändå vara väldigt duktig på att i situationen också kunna säga bra saker. Nej, jag tyckte inte att det passade mig, den improvisationen passar inte mig.

Brukar du åka ut och föreläsa för barn och ungdomar?

Ja det gör jag gärna. Jag åker ut och… det tycker jag är jätteroligt. Ibland är det tyvärr så att jag inte har tid och då blir det tyvärr den sortens jobb som jag blir tvungen att backa på. Ibland måste man göra jobb för att få in pengar och när jag då har mycket jobb så är det de jobben som måste gå först, och det här tjänar jag inga pengar på och jag får jättemycket förfrågningar om intervjuer och det är kul att göra men jag kan ju inte jobba dygnet runt jämt och då är det tyvärr så att när man ska in och föreläsa eller prata med barn och ungdomar, som jag gör ganska ofta och ofta söker jag upp dem på skolor och gör sådana här workshops med de och jobbar med dem med teater och improvisation och sådant där, men det finns inte heller några pengar, skolorna har inga pengar, så därför gör jag inte det lika mycket som jag kanske skulle vilja. Men jag tycker att det är kul för det är så mycket som teater har betydelse när man är yngre, att våga och… till exempel på en skola så är man en stor grupp. Det är väldigt lätt att det blir obalans i en sådan här grupp, och lär man sig teater kommer man nära varandra, man går innanför varandras integritet. Det är så många som inte vågar ha med varandra att göra, men då lär man sig leka ihop, man lär sig att underordna sig någon annans vilja, man säger ”Okej du får spela kungen och nu är jag din tjänare” och tänk då om de är killen eller tjejen som kanske inte alltid är den mest bästa hela tiden på allt som får lov att spela kungen, och tjänaren är han som alltid springer snabbast på idrotten i skolan, och så får man leka sig in i olika roller som kanske inte alltid är de rollerna man får i en vanlig klass. Förstår ni vad jag menar? Därför så är teater så otroligt viktig när man går i skola och när man är på väg in i ett vuxenliv, hela livet är ju teater bra tycker jag, men då kan man få bort mobbing, man kan få bort att man känner sig utanför, man kan få gruppen att bli jättestark genom att jobba med teater, så att jag skulle gärna ut och jobba mer med barn och ungdomar.

Hur skulle du beskriva dig själv?

Jag skulle nog beskriva mig som att jag pratar väldigt mycket. Jag är nyfiken, det vet jag, jag är fruktansvärt nyfiken, och så är jag oftast väldigt positiv men ajg kan vara väldigt känslosam och då kan jag bli väldigt sorgsen, och så älskar jag att vara så här med er och se er, jag blir minst lika nyfiken på att fråga vem Christopher och Erica är, vad ni är för personer, och nu sitter jag bara och pratar och bubblar själv, men ni kanske har tid att stanna lite.

Jo det har vi.

Jo jag tycker om att vara med människor, jag tycker om att försöka förstå vad de är för några. Jag blir ofta väldigt engagerad i människan, i vem hon är, hur hon tänker och varför och jag kan bli så… jag har så många människor som jag skulle vilja vara mycket mer med och jag hinner inte men jag är nog en ganska omsorgsfull människa som vill vara med och vill hjälpa. Jag älskar mina barn och jag älskar att vara nära dem och jag tycker om att sitta nära dem och pussas mycket, tända mycket ljus och dricka te och prata. Sådan är jag.

Tillbaks till sidans topp

Tillbaks till Erica

Då kommer lite favoritfrågor

Tycker du om att segla?

Ja jag älskar att segla. Gör du det Christopher?

Christopher: Jag är inte bra på det men jag har provat.

Det var inte det jag frågade. Tycker du om det?

Jaa det gör jag nog.

Du har seglat!?

Ja det har jag. I Uppsala var det en specialdag, jag tror att det var på nationaldagen för ett par år sedan, då var en av aktiviteterna att få prova på att segla. Då hade de en instruktör, någon som kunde som var från en segelklubb, så var det en två stycken medpassagerare så fick man turas om att testa och det gick väl okej.

Det gick okej, du kapsejsa inte.

Nej det gjorde jag inte.

Det är ganska… speciellt om det är sådana här små Askeladdare? 45:15 eller Optimist. Optimisten är en liten fyrkantig båt som inte har.. den är platt inunder så om den välter för mycket, blupp, så åker den runt, men jag har seglat med min pappas båt sedan jag var liten flicka och sedan köpte jag egen båt med min dåvarande man, men med min nya man så seglar jag ingenting men jag seglar fortfarande med mina föräldrar och segla är det bästa som finns. Jag älskar det, det är helt underbart. Tänk er att hamna i en liten båt med de man älskar, det gäller att man tycker väldigt mycket om dem för man kommer inte ifrån den här båten på många timmar när man seglar. Sedan är det vattnet, vinden och så är det skärgård, klippor, måsar och så bestämmer man ”ska vi äta nu eller ska vi bada först, är det kall, vi spelar lite spel”, och så börjar man att skala potatis och då gör man det ute i sittbrunnen som det kallas, så skalar man potatisen mot varandra i saltvattnet från havet, sedan kokar man den på ett litet kök, inga stora flådiga kök, och så hjälps man åt att duka, och så öppnar man kanske några burkar sill och så äter man sill och potatis med gräddfil, och så i bästa fall så på ön där man har lagt sig intill, där finns det vild gräslök, gräslök som växer, och så klipper man ner den där i gräddfilen och så äter man. För mig har seglingen varit det finaste jag haft. Jag har haft min mamma alldeles tätt nära där och pappan har legat där och sedan har jag haft mina tre bröder tätt, tätt, tätt omkring mig, så jag tror att hela seglingslivet har gjort att jag älskar att vara nära och fortfarande tycker det är mysigt. Förra året fick jag faktiskt följa med mina föräldrar. Nu hyr de båt ibland, eller de äger en båt som ligger i Turkiet, så då var jag med tre utav mina barn till Turkiet och seglade, och min sambo, och att segla i ett sådant land där man aldrig behöver frysa, det är ytterligare en dimension då att man bara är… att det bara är bad, bad och bad. Jag älskar att segla. Har du seglat Erica?

Erica. Någon gång.

Tycker du om avokado?

Ja. Vet ni om det här eller?

Nej vi bara gissar.

Jag älskar avokado. Det är milt och det känns bara så där fantastiskt gott. Man kan känna att det är nyttigt, kanske inte för många avokados men jag älskar avokado. Älskar ni avokado Christopher?

Christopher: Jag tycker att det är jättegott.

Gör du det också [Erica]?

Erica: Ja det är gott det.

Är det här vanliga frågor som ni alltid ställer till alla?

Erica: Det är lite olika.

Christopher: Frågorna kan återkomma men inte till varje person. Det är lite individuellt.

Men avokado är jättegott, fantastiskt gott.

Har du hårt några låtar från Fröken Elvis?

Nej. Vad är det då?

Erica: Det är ett tjejband på fem personer som sjunger Elvis-låtar på svenska..

Å vad roligt. Så översätter de låtarna själva eller?

Christopher: En av tjejerna i bandet gör översättningar och sätter svenska texter så gör de svenskspråkiga covers.

Vilken kul idé. Har ni intervjuat dem?

Erica: En kollega till oss gjorde det, så fick jag följa med.

Å vad roligt, då ska jag lyssna på dem. Fröken Elvis. Kaxigt och bra namn.

Christopher: Ja verkligen, och de har en låt som heter Psykopat, som är jätterolig.

Nä… Gör de bara Elvis-covers eller lite annat också?

Erica: Nej, bara Elvis.

Det är bara Elvis? När de har gjort färdigt alla Elvis-låtar så kanske de är tvungna att gå in på någon annan, Fröken Frank Sinatra eller någonting.

Favoritsaft?

Flädersaft. Jag skulle kunna säga jordgubbssaft också men fläder är… Jordgubb kan jag lyxa mig med för att det är så vansinnigt gott och pappa gör en jordgubbs- och svartvinbärssaft, men fläder går i alla lägen. Det är så himla gott alltså.

Tycker du om oliver med tanke på att du åt det i musikalen [Förklädet]?

Ja det gör jag faktiskt, jag tycker om oliver men jag äter inte oliver jätteofta. Jag kan tröttna på det ibland för det är väldigt salt men jag tycker väldigt mycket om det.

Har du spelat Vem där?

Är det den här, så fäller man ner? Ja, den har jag spelat jättemycket. Den har jag faktiskt kvar som spel med mina söner och det är en typisk sådan lek som man har med sig på segelbåten. Vi har ofta kortlek med också men när båten kränger och det är vågor och så där så kan korten åka iväg. Vem där sitter ju som små kort i plastgrejer, eller hur? Det är väldigt roligt.

Erica: Ja det är det.

Spelar du det?

Erica: Ja.

Christopher: Jag också.

Ja det är väldigt roligt, men finns det flera varianter på den här Vem där för jag har spelat en och tillslut så spelade vi den så mycket så man kunde nästan räkna ut. ”Har den gult här” ”ja”  ”mustasch” ”ja”, så visste man. Man lärde sig de där.

Christopher: Det är ju så det blir. Jag har bara sett en variant, men jag har tänkt på en grej, det skulle vara väldigt roligt om det fanns Vem där kändis, så var det bilder på kända personer.

Ja precis, det skulle vara en kul grej, men de är roliga de här… Har ni gjort det spelet, Alias?

Christopher: Jag har hört talats om det men har aldrig spelat det.

Det är jätte, jätteroligt. Det skulle ni pröva faktiskt. Det spelade jag ofta hemma, vi gör det i familjen, då tar man upp ett kort. Då finns det en som är lite enklare och en som är svårare, då brukar vi som är vuxna ta de som är svårare, så får Alva som är 18, hon gör ofta med sin lillasyster som är 12, då tar hon de som är enklare. Ibland spelar det ingen roll, ibland blandar vi. På de enklare så är det en bild och då är det bra för de barn som kanske inte direkt läser, för du har tid på dig, du ser en bild. Jag ser bilden. Du och jag är med i samma lag Erica, och på bilden är det ett tennisracket. Då ska jag förklara för dig vad jag har på bilden men jag får inte säga ordet tennis och jag får inte säga racket, och då säger jag så här ”du håller det i handen när du spelar ett spel som du har en gul boll till och du slår över ett nät”. ”Bordtennis”, ”nej, ett större sånt”, ”tennis, tennisracket”, ”bra”, så får jag ta nästa bild, och då är det kanske en bild på en segelbåt. ”Det här brukar vi sitta i på somrarna och det är någonting som du färdas i vatten och du har en köl och du sitter vid ett roder”. ”Segelbåt” säger du då, så kankse det är ett roder nästa gång och då kan man säga att ”det här har du på en segelbåt och håller i handen” men du får inte säga att ”det här är ett roder som du styr”, du får inte använda ordet roder. Det är väldigt, väldigt roligt, och nästa gång är det du som förklarar orden så ska jag gissa. Man håller sig smart i skallen.

Christopher: Jag tänkte säga hjärngympa.

Ja det är hjärngympa verkligen.

Tycker du om att baka för att du baka en paj i Renées brygga?

Alltså jag tycker om att baka paj men ska jag vara ärlig så tycker inte jag att det är så kul att laga mat. Jag tycker det är roligare att städa i huset, plantera blommor, gå ut och rensa i trädgården, göra vackert. Jag tycker om att vara i rörelse och göra saker. Att laga mat är att stå still och att lägga ner mycket tid och sedan äter man på tjugo minuter och så är det klart. Jag tycker att det är meningslöst. Jag tycker det är roligare att laga mat om det är fest, när folk sitter länge, men är det någon som säger att jag får lov att göra något annat så gör jag hellre det. Då kan jag storstäda källaren hellre än att laga mat.

Hur var det att skjuta lerduvor?

Det var jättesvårt. Det var verkligen… jag fick inte ner en enda, så stod jag bara och tänkte på att de här skotten och lerbitarna åker ner i vattnet. Det här känns inte bra för naturen om jag ska vara riktigt ärlig. Skotten hördes för högt och att stå och skjuta bara för skojs skull på något som ska gå sönder, det var inte min favoritgrej. Det var inte det, men jag gjorde det för att vi skulle göra det men inge jag kommer att göra igen.

Vilken är din favoritgröt?

Mannagrynsgröt. Jag älskar gröt. Risgrynsgröt är ju fantastiskt gott. Sedan gör jag faktiskt en egen gröt., det är min favoritgröt. Då använder jag chiafrön. Har ni använt det någon gång?

Erica: Nej

Christopher: Det har jag inte.

Det blir lite granna som mannagryn, kladdigt, väldigt gott. Lite chiafrön och sedan har jag pecannöt, solrosfrön, pumpafrön, torkade aprikoser, tranbär, russin och så lite, lite havregryn men inte så mycket, och så kokar jag ihop det. Det är så gott med nötterna., och lite cashewnötter också. Jag kan inte äta det för mycket för det tror jag att man blir lite tjock av det för det är ganska mycket fett i nötter men det är så himla gott. Jag älskar gröt överhuvudtaget, jag tycker att det är jättegott.