Christopher Lundgrens webbsida
Das wohltemperierte klavier av Johann Sebastian Bach
Bach skrev två samlingar med 24
preludier och fugor för klaverinstrument, ett preludium och fuga i varje tonart.
Den första samlingen utkom år 1722 och fick namnet Das wohltemperierte klavier (stavas ibland "Das Wohltemperirte
Clavier) och fick det som originalnamn medan den andra samlingen, som till en
början enbart hette "tjugofyra preludier och fugor" utkom 1744. Numer brukar man
säga att båda samlingarna tillhör Das wohltemperierte klavier.
Ingen av Bachs föregångare eller samtida hade gjort
någonting liknande, däremot lär hans samlingar ha givit upphov till senare
kompositörers samlade verk på samma tema "De 24 tonarterna".
Bok I
Stilen i de tjugofyra preludierna och fugorna i första boken är enligt barockens tonspråk, i likhet med flera andra liknande kompositioner för klaverinstrument. Musiken till många av preludierna och fugorna är lånade från tidigare kompositioner, bland annat klavermusik från "Klavierbüchlein für Wilhelm Friedemann Bach". Nedan följer alla preludier och fugor i Das wohltemperierte klavier bok I med BWV-nummer.
BWV | Svenska | Engelska | Franska |
846 | nr 1 i C dur | no 1 in C major | n°1 en Ut majeur |
847 | nr 2 i c moll | no 2 in c minor | n°2 en Ut mineur |
848 | nr 3 i Ciss dur | no 3 in C sharp major | n°3 en Ut dièse majeur |
849 | nr 4 i ciss moll | no 4 in c sharp minor | n°4 en Ut dièse mineur |
850 | nr 5 i D dur | no 5 in D major | n°5 en Ré majeur |
851 | nr 6 i d moll | no 6 in d minor | n°6 en Ré mineur |
852 | nr 7 i Ess dur | no 7 in E flat major | n°7 en Mi bémol majeur |
853 |
nr 8 i ess moll / diss moll |
no 8 in e flat minor / d sharp minor |
n°8 en
Mi
bémol mineur / Ré dièse mineur |
854 | nr 9 i E dur | no 9 in E major | n°9 en Mi majeur |
855 | nr 10 i e moll | no 10 in e minor | n°10 en Mi mineur |
856 | nr 11 i F dur | no 11 in F major | n°11 en Fa majeur |
857 | nr 12 i f moll | no 12 in f minor | n°12 en Fa mineur |
858 | nr 13 i Fiss dur | no 13 in F sharp major | n°13 en Fa dièse majeur |
859 | nr 14 i fiss moll | no 14 in f sharp minor | n°14 en Fa dièse mineur |
860 | nr 15 i G dur | no 15 in G major | n°15 en Sol majeur |
861 | nr 16 i g moll | no 16 in g minor | n°16 en Sol mineur |
862 | nr 17 i Ass dur | no 17 in A flat major | n°17 en La bémol majeur |
863 | nr 18 i giss moll | no 18 in g sharp minor | n°18 en Sol bémol mineur |
864 | nr 19 i A dur | no 19 in A major | n°19 en La majeur |
865 | nr 20 i a moll | no 20 in a minor | n°20 en La mineur |
866 | nr 21 i B dur | no 21 in B flat major | n°21 en Si bémol majeur |
867 | nr 22 i b moll | no 22 in b flat minor | n°22 en Si bémol mineur |
868 | nr 23 i H dur | no 23 in B major | n°23 en Si majeur |
869 | nr 24 i h moll | no 24 in b minor | n°24 en Si mineur |
Bok II
Det hann gå tjugotvå år innan Bach återigen publicerade en samling med preludier och fugor i alla dur- och molltonarter. Denna andra samling som utkom 1744 (Das wohltemperierte klavier bok II) var något längre och den var ännu mer genomarbetad. Bach hade ju hunnit komponera en hel del emellan.
BWV | Svenska | Engelska | Franska |
870 | nr 1 i C dur | no 1 in C major | n°1 en Ut majeur |
871 | nr 2 i c moll | no 2 in c minor | n°2 en Ut mineur |
872 | nr 3 i Ciss dur | no 3 in C sharp major | n°3 en Ut dièse majeur |
873 | nr 4 i ciss moll | no 4 in c sharp minor | n°4 en Ut dièse mineur |
874 | nr 5 i D dur | no 5 in D major | n°5 en Ré majeur |
875 | nr 6 i d moll | no 6 in d minor | n°6 en Ré mineur |
876 | nr 7 i Ess dur | no 7 in E flat major | n°7 en Mi bémol majeur |
877 | nr 8 i diss moll | no 8 in d sharp minor | n°8 en Ré dièse mineur |
878 | nr 9 i E dur | no 9 in E major | n°9 en Mi majeur |
879 | nr 10 i e moll | no 10 in e minor | n°10 en Mi mineur |
880 | nr 11 i F dur | no 11 in F major | n°11 en Fa majeur |
881 | nr 12 i f moll | no 12 in f minor | n°12 en Fa mineur |
882 | nr 13 i Fiss dur | no 13 in F sharp major | n°13 en Fa dièse majeur |
883 | nr 14 i fiss moll | no 14 in f sharp minor | n°14 en Fa dièse mineur |
884 | nr 15 i G dur | no 15 in G major | n°15 en Sol majeur |
885 | nr 16 i g moll | no 16 in g minor | n°16 en Sol mineur |
886 | nr 17 i Ass dur | no 17 in A flat major | n°17 en La bémol majeur |
887 | nr 18 i giss moll | no 18 in g sharp minor | n°18 en Sol bémol mineur |
888 | nr 19 i A dur | no 19 in A major | n°19 en La majeur |
889 | nr 20 i a moll | no 20 in a minor | n°20 en La mineur |
890 | nr 21 i B dur | no 21 in B flat major | n°21 en Si bémol majeur |
891 | nr 22 i b moll | no 22 in b flat minor | n°22 en Si bémol mineur |
892 | nr 23 i H dur | no 23 in B major | n°23 en Si majeur |
893 | nr 24 i h moll | no 24 in b minor | n°24 en Si mineur |
Mina åsikter om Das wohltemperierte klavier
Redan i slutet av gymnasietiden började jag lära mig en del musikteori så jag
kände till de tjugofyra tonarterna. Dock upptäckte jag att en del tonarter inte
användes i överhuvudtaget i större kompositioner, verken i konserter, symfonier
eller annan orkestermusik. När jag vid ett tillfälle tittade efter musik av
Johann Sebastian Bach upptäckte jag en CD-skiva med tjugofyra preludier och
fugor som hade varsin tonart och tyckte det var så intressant att jag lånade den
skivan. Det var en inspelning av första boken av Das wohltemperierte klavier.
Ett tag senare hittade jag information om den andra boken så jag sökte efter
inspelningar av den också och hittade en CD-box innehållande gamla inspelningar
av båda böckerna. Sedan dess har jag hört flera inspelningar av båda
samlingarna och på så viss började jag uppskatta musiken.
Jag var fascinerad över att Bach skrev i alla tonarter, speciellt med tanke på
att han levde och verkade under barocken. Även om jag på senare tid har läst att
andra kompositörer under barocken komponerade på samma tema var Bach först med
en totalt fullständig och komplett samling. Annars var det oerhört ovanligt för
kompositörer både under barocken och wienklassicismen att komponera fullständiga
samlingar på temat.
Under romantiken och den
tidiga modernismen blev denna företeelse dock vanligare även om den fortfarande var
ganska ovanlig. Kompositörer som Frédéric Chopin (1810 - 1849), Alexander
Skrjabin (1872 - 1915), Manuel Maria Ponce (1882 - 1948), Marcel Dupré (1886 -
1971) och Dmitrij Sjostakovitj (1906 - 1975) har gjort fullständiga samlingar. I
flera av samlingarna kan man höra influenser av Bach vilket jag har märkt då jag
själv har hört flera av dem med undantag för Alexander Skrjabins samling.
Det är så fascinerande att kompositörer enda in i mitten av 1900-talet har låtit sig inspireras av den store mästaren Bachs vältempererade klaver. Jag själv har också inspirerats av hans verk genom mina enkla kompositioner för piano bestående av tjugofyra stycken, ett i varje tonart, dock i rena dur- och molltonarter. Jag har flera gånger tänkt att jag ska komponera något liknande igen fast nu med mer kunskap än vad jag hade förut.
Uppdaterat: 2011-11-21
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Das_wohltemperierte_Klavier
Alternativ