Christopher Lundgrens webbsida
Min relation till biblioteket efter praktik
Om min praktik på Uppsala
stadsbibliotek
En händelse
som gjorde mig påmind under praktiken
Efter praktiken
Till sidans slut
Om min praktik på Uppsala stadsbibliotek
Medan jag gick på Fyrisskolan ordnades praktik inom Daglig verksamhet och på Uppsala stadsbibliotek. Under hösten 2005 blev det bestämt att jag skulle praktisera på Uppsala stadsbibliotek men på grund av ombyggnationer av biblioteket och att en robot vid namn Roberta skulle installeras. Roberta skulle bli en stor hjälp för bibliotekarierna att sortera böcker, CD-skivor, filmer och annat material som biblioteket lånar ut. Han skulle sortera materialet i olika vagnar som bibliotekarierna bara skulle köra ut i bokhallen för uppsättning.
Så i mars 2006 var det
dags. Jag praktiserade nio dagar på
biblioteket vilket gick väldigt fort. Mina uppgifter var
bland annat att fixa med tidningarna i
receptionen och att ställa upp böcker.
Bokuppsättningen skedde dels i bokhallen,
dels på Uppsök där endast personal får
vara.
Via Uppsök
skickas böcker till sjukhus, ombord på bokbussar som kör runt i stan samt
skickas hem till låntagare som inte har möjlighet att själv ta sig
till biblioteket.
Dessutom hjälpte jag till att sortera CD-skivor för att biblioteket var på väg att införa ett nytt system. Istället för att tidigare ta en kopia av CD-fodralet för att bibliotekarien sedan skulle leta upp skivan bakom disken skulle nu CD-skivorna ligga i plastfodralen i CD-hyllorna.
Det var många
som jobbade på biblioteket. Vissa som bibliotekarier, andra på kontor.
Personalen var i blandade åldrar, allt från tjugo år upp till närmare sextio och
personalen bestod av både män och kvinnor så även om jag fick uppfattningen om
att det var mer kvinnor.
Några som jag minns lite mer var Fredrike, Lasse, Anna, Cecilia, Susanne även kallad Suss, Mattis, Peter, P.G.
(antagligen förkortning för Per-Göran) samt Birgitta vilken jag känner igen så väl för att hon
var mycket vid
lånedisken när jag lånade CD-skivor förut. Det fanns också en del personer som
jag inte minns namnet på, förmodligen sådana som inte var så värda att komma
ihåg.
Huvudpersonen
som hjälpte mig få praktikplatsen samt hennes kollega måste också nämnas, Catharina Kåberg som ordnade så att jag
fick praktisera samt hennes kollega Ellen. På Uppsök jobbade bland annat Sara
och Åsa plus ett antal människor som jag förstås inte har memorerat namnen på.
Jo, det fanns flera damer som heter Karin och en före detta granne som kände igen
mig jobbade också, Ann-Luise heter hon.
Jag fastnade
dock för vissa människor. Fredrike, Suss, Anna och Cecilia bland flickorna.
Mattis var favokillen och i efterhand Lasse. Detta ledde till att jag började
prata mer med dessa. Det viktigaste var deras vänlighet, de var så trevliga.
En händelse som gjorde mig påmind under praktiken
Med Anna (som
var både snygg och min favorit bland tjejerna) hände en speciell grej. Den 27 februari 2006 avled min dementa morfar. På
hemmet där han vårdades hade han ramlat och brutit lårbenshalsen, som i sin tur
fick honom att vägra äta. För mig var det en sorg, det var föresten min första
nära släkting som hade gått bort.
Fyra dagar
senare var jag på biblioteket för att låna nya CD-skivor, denna gång både
klassiskt och hiphop. När jag stod i den ganska långa kön till lånedisken med
tankar på min morfar såg jag efter en stund att det var två kvinnliga
bibliotekarier varav den ena en ung tjej som jag inte kände igen. När det
äntligen var min tur att låna var det den unga tjejen som fixade med CD-skivorna
åt mig.
- Ursäkta om
jag gjorde att du fick gå och leta, sa jag när hon kom med CD-skivorna.
Jag syftade
på att hon fick leta i olika kategorier, först hiphop och sedan klassiskt, eller
tvärtom.
- Det är ingen fara, så hon. Det är bra med motion.
Mina tankar
på morfar hade gjort mig överdrivet omtänksam plus att hennes vänliga röst gick
rakt i mitt hjärta. Några dagar senare var det begravning vilken fick mig att
störtgrina både en och två gånger. Det hade också varit jobbigt i skolan en tid.
Sedan var
tiden inne då jag praktiserade och den värsta sorgen över morfar hade börjat
släppa. På onsdagen första veckan skulle Mattis vara ledig då en ung tjej som
heter Anna skulle jobba istället, hade Catharina sagt. Jag visste ju inte då vem
Anna var. På onsdagen kom svaret, det var en trevlig tjej som jag tycktes känna
igen.
Vi hade
pratat lite medan jag arbetade. Så sa jag plötsligt:
- Jag tycker
jag känner igen dig men är inte säker.
Jag och
tjejer går inte alltid ihop vilket kan göra mig osäker eller få mig att stamma.
Jag kände att jag hade lite svårt att få fram vad jag ville säga.
- En fredag
för några veckor sen var jag på biblioteket och lånade skivor så bad jag om
ursäkt för att du fick gå och leta, sa jag.
- Var det du,
sa hon förvånat.
Vi fortsatte
prata
samtidigt som vi jobbade. Min
berättelse om morfar hann jag aldrig säga, verken
då eller
senare. För det var bara den där onsdagen som vi jobbade ihop, annars jobbade vi
på skilda håll. Dessutom jobbade hon liksom de övriga skift medan jag alltid
jobbade mellan nio och tre.
Fredrike,
Suss, Peter, Ellen, Catharina plus personalen på Uppsök såg jag mer för att jag
arbetade med dem på ett annat sätt. Lasse och P.G. fixade i ordning CD-skivor
som jag skulle sortera inför det nya systemet, så Lasse och P.G. såg jag några
gånger i alla fall. Med systemet menar jag inte Systembolahet utan ett system för CD-skivor
som innebär att skivorna ligger i lånehyllorna istället för vid lånedisken.
Även då jag
hade slutat praktiken på biblioteket fortsatte jag att låna CD-skivor. Jag
stötte på Anna vid disken ibland då jag definitivt pratade med henne. Det var
oftast jag som började prata. Ibland kunde jag få känslan av att hon inte
riktigt ville prata med mig men att hon gjorde det för att vara trevlig. Vissa
är så där, framförallt knäppa fruntimmer, tänkte jag.
Vid flera
tillfällen hade jag tänkt att ge henne en CD-skiva fast det tog emot. Jag tänkte
att hon kunde ta det på fel sätt, att hon kunde bli sur eller tycka att jag
gjorde fel. Eftersom hon bara var vikarie skulle hon sluta jobba, bara jobba
någon enstaka gång så lagom till sommaren var hon nästan helt veck. CD-skivan,
som jag ändå han bränna, innehöll egna kompositioner som var tillägnade personer
som är födda 1984.
Om vi lämnar
det där unga fruntimret så fanns det andra fruntimmer och gubbstruttar som jag
såg ibland. Suss såg jag några gånger, en gång stötte jag på henne vid
Nannaskolan i Uppsala då det visade sig att min kompis Johan samt Suss son
spelade i samma orkester. De plus ca femtio medlemmar till i Uppsala
Paradorkester skulle ha ett uppträdande som i alla fall jag tyckte var fint.
Lasse såg jag
också några gånger då han stod bakom disken. Lasse var mer utåt än vad jag hade
uppfattat honom tidigare. Det var som om han hade tagit glädjeenergi från Anna
som var något mindre utåt på sistone. Det var kanske också för att hon skulle
sluta snart, vad
vet jag. Hon skulle i alla fall sluta jobba i veckorna för att den tiden skulle
ersättas med studier för hennes del. Jag började tänka på de andra som jag inte
hade sett så mycket. Cecilia var en av dessa. Vid maj såg jag henne för första
gången efter praktiken. Hon jobbade
vid talbokshyllan dit jag aldrig gick i vanliga fall. Jag gick dock dit ibland
bara för att kolla läget lite.
Vad gäller övrig personal så var det lite knasigt. Jag såg oftast sådana typer som inte var så utåt, eller som kanske var senila. Resten syntes nästan aldrig till. Fredrike verkade nästan bara synas på förmiddagarna, något som jag förstod när jag såg henne bakom disken då jag för ovanlighetens skull var en sväng till biblioteket en förmiddag eftersom jag inväntade ett tåg som skulle ta mig till en ny praktikplats i Morgongåva.
Till sommaren började mitt intresse för lån av CD-skivor från biblioteket att minska. Största orsaken var att jag två gånger i rad inte hade lämnat tillbaka CD-skivor i tid. En annan orsak var vänligheten, eller snarare den dolda ovänligheten. De roliga prickarna såg jag inte så mycket längre. Visst, vissa hade väl gått på semester. I övrigt började det kännas mindre kul att låna där ifrån. När de inte ens följer sina EGNA regler från början blir jag ju sur, så bye bye biblian. Vi ses kanske senare, tänkte jag.
Ursäkta om
jag låter negativ eller överdriven med hela den här grejen. Lite av anledningen
har jag sagt, resten säger jag nu. Jag hade vid
flera tillfällen varit lite slarvig med att lämna tillbaka CD-skivor i tid. Det
var inte fler gånger i rad, utan utspritt några gånger under våren. Några gånger
hände ingenting när CD-skivorna äntligen kom in, de sa inte ens någonting om
betalning. Ibland kom information om betalning hundra år efter förseningen,
vilket jag hade hunnit glömt bort under de två, tre veckorna som jag hade andra
CD-skivor.
Då var det
både mitt och bibliotekets fel. Mitt fel att jag inte lämnade tillbaka
CD-skivorna i tid, som jag givetvis står för. Bibliotekets fel att de inte
upplyste mig om det omgående eller åtminstone nära rent tidsmässigt. Det hann som sagt gå flera veckor då jag till och
med hade lånat flera omgångar CD-skivor, ibland samma skivor flera gånger. Jag
anser att jag skulle ha blivit påmind tidigare för jag hann ju glömma bort. Så
här var det en gång:
- Det blir
tio kronor, sa en bibliotekarie.
- För vad?
Frågade jag och fick som förklaring att jag för hundratusen "jävla" år sedan var
glömsk med ett par eller tre CD-skivor.
För att inte få problem med biblioteket så tog jag därför en paus där ifrån. Dessutom ville jag inte få skulder vilket naturligtvis bidrog till mitt val. Den sista tillsägelsen som var från ett obekant fruntimmer var tredje anledningen. Jag sa något i stil med att jag ofta var på biblioteket. Då sa hon att hon hade varit mammaledig ett och ett halvt år. Hon var trevlig men att det ännu en gång hade skett slarv gjorde att jag verkligen tänkte till. Där har ni historien.
Innan vi lämnar området helt och hållet vill jag säga ytterligare åsikter och punkter. En upplysningslag skulle göras vilket skulle få de ansvariga att upplysa kunderna I TID. Nedan följer punkter vad gäller lån på bibliotek.
· Lagen ska gälla för alla, konsumenter som uthyrare och bibliotek
· Utgivaren måste ge kvitto till konsumenten som kan visas som bevis vid problem
· Vid slarv från konsument / låntagare ska denne inom tre veckor få minneslapp hemskickat till sig eller via e-post eller annat önskat sätt. Det innebär att man som kund måste (eller åtminstone bör) visa legitimation eller lånekort vid varje lån- och hyrtillfälle.
· När låntagaren lämnar in det den har lånat efter stängningstid, via brevlåda eller liknande, ska personal ändå kunna se vem som lånat eventuell vara. Dessa varor ska sorteras i särskilda uppsökningsboxar (eller via databasar). Om det då visar sig att kunden har varit försenad ska denne få upplysning om det så fört som möjligt.
· Skulder ska dessutom skrivas av vid vissa omständigheter, eller då ett krav från inkasso kommer och går vidare med ärendet.
Så där skulle jag kunna fortsätta hur länge som helst. Detta skulle bli mer en lagbok än en vanlig text med åsikter.
Uppdaterat: 2011-11-21