Christopher Lundgrens webbsida
Berättelsen om Jon.
Jag vill återgå till föregående sida
Information
Denna berättelser är påhittad och personerna det handlar om finns inte på riktigt.
Text: Christopher Lundgren
Texten färdig: 2005-11-06.
Texten Uppdaterat: 2011-05-10.
Om boken
Alla berättelser handlar om
olika känslor.
De handlar om glada och
ledsna personer.
Och om hur livet kan gå
efter olycklig kärlek eller olyckor.
Man får bland annat följa
Lars och Anton som träffar en tjej.
Lars blir jätte kär.
Men så händer någonting som
ändrar allt.
Man får veta hur det går för
Jon som vill bli polis.
Förutom att plugga jobbar
han extra i en bar.
Där händer en del grejer.
Och så får man följa med
familjen Magnusson.
Då händer något som förändrar livet för de alla.
Och familjen måste försöka ordna allt.
Berättelserna i "Berättelsen om Jon"
· Jon: Tänk om man kunde byta rygg
· Jon: Så gick det
· Jon: Allt omkring
Jon: Tänk om man kunde byta rygg
Den blyga Jon
Jon Lindberg är 21 år.
Han är väldigt blyg.
Han har inte så många
kompisar.
De personer han träffar är hans kompisar från skolan där han gick som liten.
Nu pluggar Jon till polis.
Då ska han försöka att bli
mindre blyg.
Men ibland jobbar han extra
i en bar på en krog.
Det tycker han är roligt
fast han är blyg.
Även där ska han försöka att
bli av med sin blyghet.
Jon jobbar inte så ofta i
baren.
Så när han jobbar där tycker
de andra att det är roligt.
Där vågar han prata mer.
Men de andra märker att han
är blyg och inte pratar så mycket.
Det är fyra personer som
jobbar i baren.
De heter Erik, Jacob, Nina
och Sofie.
De trivs bra tillsammans.
Men det är ännu roligare när
Jon också jobbar.
Då blir de fler och det blir
roligare.
Bättre kontakt
När Jon har jobbat några
gånger i baren börjar han få mer kontakt med de andra.
Han vågar prata mer.
De andra märker också att han inte
är lika blyg längre.
Jon och Erik har fått bra
kontakt.
De pratar ofta om musik.
Både Jon och Erik gillar
klassisk musik.
Det är inte så många som gör
det nu för tiden tycker Erik.
Så de pratar ofta om
klassisk musik.
Men Jon har också fått
bättre kontakt med Sofie.
Även hon var blyg från
början.
Hon är fortfarande blyg,
säger hon.
Men inte lika blyg som hon
var förut.
Att arbetskamrater är blyga
gör ingenting tycker Jon.
Han har märkt att Sofie är
en trevlig tjej.
Även fast hon kan vara tyst
ibland så gillar han henne.
De pratar och har det
roligt.
Men de skojar också ibland.
Jon börjar också bli kompis
med Jacob och Nina.
De pratar mycket om jobb och
framtid.
Jon berättar om sina planer.
Att han ska bli lärare.
Nina berättar att hon snart ska få barn.
Närmare kontakt
Jon har nu kommit i en
period när han gillar tjejer.
När han var yngre hade han
ingen tjej.
Tjejerna var inte
intresserade av honom för att han var så blyg.
Men Jon har inte heller
varit så intresserad av tjejer förut.
Men på senare tid har Jon
fått intresse av tjejer.
Han har tänkt på snygga
tjejer som han har sett på bussen till skolan.
Men han har inte hittat den
rätta.
Och nu har han börjat att
gilla Sofie.
Han tycker att hon är snygg
och trevlig.
Hon har en vacker röst.
Han blir varm i kroppen när
Sofie pratar med honom.
Men Sofie vet ingenting.
Jon vågar inte heller
berätta någonting för henne.
Den enda som vet att Jon
gillar Sofie är Erik.
Erik har lovat Jon att inte
säga någonting till de andra.
För nu vill Jon att Erik ska
hålla det hemligt.
Världens bästa dotter
En dag när Jon är på väg
till skolan ringer hans mobiltelefon.
Det är Jons mamma som
ringer.
- Morfar har dött, säger hon ledsamt.
- Va, säger Jon chockat.
Menar du att morfar har
dött?
Ja, säger hon gråtande.
Han dog av en hjärtattack.
De pratar en stund innan de
lägger på.
Efter samtalet är Jon helt
förstörd.
Morfar hade kunnat bli äldre
än 76 år tänker han.
Morfar var den bästa
släktingen.
I skolan är Jon okoncentrerad hela dagen och kan inte plugga.
Det enda han tänker på är
sin morfar.
Han berättar om sin morfar
för sin lärare.
När skolan är slut tar Jon
bussen till centrum för att gå sista biten hem.
När han kliver av bussen ser
han Sofie på långt håll.
Jon tänker att Sofie inte
ser honom.
Men det gör hon.
- Hej, säger hon.
- Hej Sofie, säger Jon.
Hur är det?.
- Det är ganska bra, säger
Sofie.
Själv då?
- Inte så bra, säger Jon och berättar om sin morfar.
- Det var ju inte kul, säger Sofie och kramar om honom.
Jon börjar gråta.
Sofie tröstar honom.
Sedan går de till en affär
där de träffar Sofies pappa.
Jon och Sofies pappa
presenterar sig för varandra.
- Det här är Jon, säger Sofie till sin pappa.
- Hej Jon, säger Sofies
pappa.
Jag heter Bo men kallas för
Bosse.
De pratar en stund.
Men Jon kan inte sluta tänka
på sin morfar.
Han berättar om sin morfar
för Bosse.
Men plötsligt byter Jon
samtalsämne.
- Du har världens bästa dotter, säger han.
- Tycker du det, säger Bosse.
- Det gör jag, säger Jon och känner sig lite gladare.
- Vad gulligt, säger Bosse.
Sedan skiljs Jon och Sofie
och hennes pappa.
Jon går hem till sig.
Men Sofie och hennes pappa
går vidare i centrum.
Sofie har problem med ryggen
Några dagar senare när Jon
jobbar i baren hör han Sofie säga att hon har ont i ryggen.
Men Jon tänker inte så
mycket på det.
Ingen pratar heller om det.
Men på slutet av dagen
frågar Jon hur det är med Sofie.
- Hur är det egentligen? säger han.
- Det är så där, säger
Sofie.
Jag har ont i ryggen.
- Din stackare, säger Jon.
Sofie berättar att hon har
haft problem med ryggen ett tag.
Ibland har det varit sämre
och ibland bättre.
Men nu har det blivit sämre
igen.
Snart ska hon också kolla
ryggen hos en läkare för att se vad som kan vara fel.
--
Tre veckor senare när Jon
jobbar i baren igen är inte Sofie där.
Men han ser en tjej som han
inte känner igen.
Det är en ny tjej som ska
börja jobba i baren.
Hon har redan presenterat
sig för de andra.
Men nu presenterar hon sig
även för Jon.
- Hej, Jag heter Johanna, säger hon.
- Hej Johanna, säger Jon.
Kul att träffas.
- Hon ska jobba här när Nina är mammaledig, säger Erik.
- Det är kul med nya människor, säger Jon.
- Men det saknas en person.
säger han efter en stund.
Sofia, Vart är hon?
- Hon är hos en läkare idag, säger Erik.
Sedan berättar Erik om
jobbet på baren för Johanna.
Och Johanna berättar om sig
själv.
Jon kommer nog att gilla
henne.
Han tycker att hon verkar
vara en trevlig tjej.
Det har hänt en del
Sedan dröjer det flera
månader innan Jon jobbar i baren igen.
När han är tillbaka i baren
har det hänt en del saker.
Nina har slutat jobba för
att hon snart ska föda sitt barn.
Då har Johanna börjat jobba
istället.
Och Sofie har blivit
annorlunda tycker Jon.
När Jon började jobba extra
i baren var han blyg.
Han pratade inte så mycket.
Men efter ett tag började
han prata med de andra.
Han pratade ofta med Erik
och Sofie.
Sofie var så trevlig tyckte
han.
Men nu har hon blivit
annorlunda.
Hon har inte blivit otrevlig
men hon är inte lika glad som förut.
Hon pratar inte lika mycket
som hon gjorde förr.
Så denna dag bestämmer sig
Jon för att prata med Sofie.
De går till ett litet rum
för att prata i fred.
- Hur är det egentligen med dig? frågar Jon.
- Det är inte så bra med min rygg just nu, säger Sofie.
- Jag hoppas att du blir bra snart, säger Jon.
- Om jag tränar kommer jag inte att ha ont, säger Sofie.
- Jag hoppas på det bästa, säger Jon.
- Jag måste gå på gym, säger
Sofie.
Det tycker jag är
jättetråkigt,
- Men är det någonting annat som inte är bra? frågar Jon.
- Det är inte så bra hemma just nu, säger Sofie.
Sofie berättar att hennes
föräldrar är osams.
De pratar om att skiljas.
Det tycker Sofie inte är
roligt.
Samtidigt vill Sofie flytta
hemifrån.
Men det är svårt att få
lägenhet.
Hon kan inte heller köpa ett
hus.
För det kostar för mycket
pengar.
Sedan pratar de inte någonting mer om det.
Pengar
När Jon var liten satte hans
föräldrar in pengar på banken.
Då satte de in ett hundra
kronor i månaden.
Men sedan Jon fyllt 18 år
har han fått sätta in pengar själv.
Då har han satt in två
hundra kronor i månaden.
Nu när Jon är 21 år har han
sparat ihop åtta tusen kronor.
Från början hade han tänkt
att köpa roliga grejer för pengarna.
Som en moped eller en dator.
Men nu vet han inte.
Så en dag bestämmer sig Jon
för att gå till banken.
Där hämtar han ut fem tusen
kronor.
Sedan är det dags att jobba
extra i baren.
Så Jon åker buss till krogen
för att jobba på baren.
- Hej allihop, säger Jon när han kommer in i baren.
- Hej, säger Jacob och Johanna samtidigt.
- Tjena, säger Sofie efter ett tag.
- Kan vi prata lite? frågar Jon Sofie.
- Det kan vi väl, säger
Sofie.
Men om vad?
- Kom, säger Jon och går till hallen.
Sofie följer efter.
Men Jon är nervös för hur
han ska prata med Sofie.
Han vet vad han ska säga men
han vet inte hur.
Efter en minuts tystnad
börjar Jon prata.
- Jag har så mycket känslor för dig att jag vill göra någonting, säger han.
- Vad då? frågar Sofie.
- Jag tänker hela tiden på dig och dina problem, säger Jon.
- Okej, säger Sofie.
- Blunda, säger Jon.
Sofie blundar enda tills Jon
säger att hon kan titta igen.
Under tiden tar Jon fram sin
plånbok med pengarna.
- Sträck fram händerna,
säger han sedan.
Du får inte titta.
Sofie sträcker fram händerna.
Hon känner hur en bunt
papperslappar hamnar i hennes händer.
Men hon blundar fortfarande.
- Nu får du titta, säger Jon och ler.
- Va, säger Sofie när hon ser pengarna.
- Pengarna är dina, säger Jon.
- Vad ska jag ha dem till? frågar Sofie.
- Du får dem som stöd för
dina problem, säger Jon.
Och för att du betyder så
mycket och har gjort mycket för mig.
Sofie ger Jon en jätte lång
kram.
Jon känner sig lycklig att
Sofie är så glad.
Och Sofie är lycklig för att
hon har fått pengar.
- Tack så mycket, säger
Sofie efter en stund.
Du är verkligen snäll och
gullig.
- Det måste man vara, säger
Jon.
Du gör så att jag vill vara
snäll.
Rånare
En dag när Jon är på väg
till skolan kommer ett gäng ungdomar.
Två av dem går fram till Jon
och frågar om pengar.
- Hit med pengarna, säger den ena.
- Ge oss pengarna, säger den andra.
- Du får inga pengar, säger Jon.
- Hit med pengarna, skriker den första killen igen.
- Aldrig i livet, säger Jon surt.
Då går hela gänget mot Jon.
Han blir omringad av hela
gänget.
Han har ingen chans att
smita undan.
De är fem och han är ensam.
Sedan händer det.
Jon blir nerslagen.
Först gör det väldigt ont.
Sedan svimmar han.
Han får många slag i magen
och ryggen.
Några timmar senare vaknar
han på sjukhuset.
Han mins inte vad som har
hänt.
- Vad gör jag på ett sjukhus? frågar han.
- Du har blivit nerslagen av några ungdomar och därför är du här, säger en sjuksköterska.
Jon börjar nu komma ihåg vad
som hänt.
Han var på väg till skolan.
Då kom ett gäng ungdomar som
ville ha hans pengar.
- Nu börjar jag minnas,
säger han.
Men jag hade ju nästan inga
pengar på mig.
- Nej det hade du kanske inte men din plånbok är tydligen borta, säger sjuksköterskan.
Jon blir lite irriterad men
säger ingenting.
Han tänker istället på
Sofie.
Hon gör Jon glad.
Även fast Sofie kan vara
väldigt tyst ibland så är hon snäll.
En period sade hon inte
alltid hej och hej då till Jon.
Men nu gör hon det ganska
ofta igen.
Att Sofie är som hon är
beror mycket på hennes humör.
--
Dagen där på får Jon besök.
Det är Jons föräldrar som
hälsar på.
De har läst i tidningen att
Jon har blivit nerslagen.
- Hur är det med dig? frågar Jons pappa.
- Jag har ont i magen och ryggen, säger Jon.
- Vad hände egentligen? frågar Jons mamma.
- Det var ett gäng ungdomar
som ville ha pengar, säger Jon.
Men jag sa nej och då blev jag nedslagen.
Han berättar hela händelsen
för sina föräldrar.
Men han kommer inte ihåg
allt.
- Hur kan man sno pengar så där, säger Jons mamma.
- Jag vet inte, säger Jon.
Men jag hade nästan inga
pengar på mig.
- Men din plånbok är borta berättade du, säger Jons pappa.
- Ja, säger Jon.
Där låg det bara viktiga
kort och några kronor.
Jon och hans föräldrar
pratar mycket den dagen.
Nu kändes det skönt att hans
föräldrar kom.
- Men vad skönt att du lever, säger Jons mamma plötsligt.
- Vi hade inte klarat av livet utan dig, säger Jons pappa.
- Betyder jag så mycket då? frågar Jon.
Är jag så värdefull trots allt
- Ja det är du, säger Jons mamma.
Sedan åker Jons föräldrar
hem.
Men de hoppas att Jon kommer
att bli frisk.
Tillbaka
Efter några dagar på
sjukhuset är Jon hemma igen.
Men han har ont i ryggen.
- Jag har så ont i ryggen efter att jag blev nerslagen, säger Jon.
- Vi får väl åka till läkare
om det inte går över,
säger Jons mamma.
- Jag vet inte om jag kan gå
i skolan nu på ett tag, säger Jon.
Att ha så ont i ryggen tar
verkligen på mina krafter.
De första dagarna är Jon
hemma från skolan.
Han jobbar inte heller i
baren.
För det orkar han inte just
nu.
Men bara han blir bättre ska
han i alla fall gå i skolan.
--
En vecka senare är Jon
tillbaka i skolan.
Jons lärare vet varför inte
Jon har varit i skolan.
På morgonen är det Elisabeth
som är lärare.
- Vad hemskt att du har blivit nerslagen, säger hon.
- Ja, säger Jon.
Och nu kanske jag har skador
förresten av mitt liv.
- Vad då för slags skador? frågar Elisabeth.
- Jag kommer nog att ha problem med ryggen förresten av livet, säger Jon.
- Det låter ju inte bra, säger Elisabeth.
Sedan börjar Jon att plugga.
Men det är svårt när han har
stora problem med ryggen.
Han tänker hela tiden på vad
som har hänt.
- Det har varit svårt att plugga, säger han när skoldagen är slut.
- Jag förstår det, säger
Elisabeth.
Men du får krya på dig.
Sedan bestämmer Jon tid hos
en läkare.
Och efter några dagar ska
han undersökas.
Jons planer är förstörda
Nu har Jon undersökts av en läkare.
- Du kommer aldrig att bli
helt frisk, säger läkaren.
Du kommer alltid att ha
problem med ryggen.
- Vad säger du, säger Jon och berättar om sina polisplaner.
- Dina planer kan inte gå i uppfyllelse, säger läkaren.
Hur ska det då gå, tänker
Jon.
Han som vill bli polis.
Han pluggar ju i
polishögskolan för att bli polis.
Vad ska han göra istället.
- Vilka idioter, säger Jon
plötsligt.
Jag menar ungdomarna som
slog mig så jag inte kan arbeta.
- Jag förstår att du inte är så glad över beskedet, säger läkaren.
- Det känns tungt, säger
Jon.
Jag kan inte göra det som
jag ville göra.
Tänk om man kunde byta rygg,
tänker han för sig själv.
Och tänk om man kunde få
reda på vilka de där ungdomarna egentligen är.
Då ska de åka fast.
För de har förstört Jons
liv.
--
När Jon kommer hem känner
han sig ledsen.
Hans planer är förstörda.
Men efter en stund berättar
Jon allt för sina föräldrar.
- Idag har jag kollat
ryggen, säger han.
Jag har skador som aldrig
kommer att försvinna.
- Där ser man, säger Jons mamma.
- Jag är inte särskilt glad över det, säger Jon.
- Det förstår jag, säger
Jons mamma.
Hur ska det nu gå med dina
planer som polis?
- Jag får hoppa över det,
säger Jon.
Jag får arbeta med andra
saker som min rygg klarar av.
Tröst men avsked
Efter en tid är Jon även
tillbaka i baren.
De andra har nästan glömt
bort honom.
För det händer så mycket
hela tiden.
Men nu kommer de ihåg honom.
- Vad kul att du är tillbaka, säger Erik.
- Tack, säger Jon.
- Hur är det? frågar Jacob.
- Inte så bra, säger Jon.
Han berättar om ungdomarna
som slog ner honom.
Och att hans planer är
förstörda.
Han kan inte arbeta som
polis som han ville.
För skadorna i ryggen är för
stora.
- Det var ju inte roligt, säger Jacob.
Efter en stund arbetar Jon.
Han försöker att inte tänka
på det jobbiga.
Men det är svårt.
- Vart är de andra? frågar Jon.
- Jag vet faktiskt inte vart de är, säger Erik.
Efter en stund kommer Sofie
och Johanna.
De har ett paket med sig.
Vad kan det vara där inne.
Och vem är paketet till.
- Det är till dig Jon, säger Sofie.
- Är det verkligen till mig?
frågar Jon.
Det kan inte vara sant.
- Jo det är till dig, säger
Johanna.
Öppna paketet.
Jon öppnar paketet.
Där ligger det två
biljetter, en lapp och ett dataprogram.
Han tittar mer noggrant på
grejerna som ligger i paketet.
De två biljetterna är till
en konsert med klassisk musik.
Det där dataprogrammet är
ett musikprogram där man kan göra egen klassisk musik.
Lappen är ett avsked.
Så här står det:
Jon.
Det har
varit roligt att träffa dig.
Men nu ska
jag flytta till Umeå för att plugga till lärare.
Och jag
fick svar på min ansökan i förra helgen.
Så nu ska
jag bara jobba här i tre veckor till.
Som tack
får du detta paket av mig och Johanna.
Från Sofie!
Jon blir ledsen i själen och
hjärtat.
Han vill ju inte att Sofie
ska sluta.
Men det kanske är lika bra
att inte träffa henne något mer.
Allt har varit jobbigt den
sista tiden.
Även Sofie har gjort så att
det har varit jobbigt.
Erik betyder mer än Sofie
Senare samma dag känner Jon
att han måste prata ut.
Han känner att han måste
prata med Erik eller Johanna.
När Jon och Erik har rast
letar Jon upp Erik.
- Mitt liv håller på att gå under, säger han.
- Det låter väldigt jobbigt,
säger Erik.
Du har inte haft det så lätt
din stackare.
- Först att min morfar har
dött och nu allt det andra, säger Jon.
Nästan allt är bara hemskt.
Jon tycker att hans
föräldrar gnäller på honom.
Inte har det blivit bättre
nu när hans morfar är död.
Han har otur med kärleken.
Och han har blivit skadad
förresten av livet.
- Jag skulle vilja göra någonting för dig, säger Erik.
- Vad då? frågar Jon.
- Kanske jag kan gå på
konserten med dig, säger Erik.
Det är ju Sveriges radios
symfoniorkester som spelar.
- Det kan du väl, säger Jon.
Jon och Erik bestämmer att
de ska gå på konserten.
Konserten ska vara i Globen
om en vecka.
Det är Sveriges radios
symfoniorkester som spelar.
Jon och Erik på konsert
En vecka senare är Jon och
Erik på konserten i Globen.
För en kort stund glömmer
Jon bort alla problem.
Han lyssnar och tittar på
konserten.
Det är Sveriges radios
symfoniorkester som spelar.
Både Jon och Erik tycker att
de spelar vackert.
En del musik är sorglig.
Och en del musik är glad.
Allt är bra.
När konserten är slut går
Jon och Erik till en krog.
Där tar de flera glas öl.
De tar också några drinkar.
Medan de dricker pratar de
om konserten.
Både Jon och Erik är nöjda
med konserten.
Efteråt åker Jon hem.
Där provar han
dataprogrammet som han fick av Sofie och Johanna.
Det är svårt men roligt.
Men han ska lära sig hur man
gör.
I det där dataprogrammet
kan man göra egen musik.
Man kan skriva noter.
Man kan komponera symfonier
och mycket annat.
Musiken är Jons tröst
Jon tänker ofta på sina
problem.
Vad ska han göra i hela sitt
liv nu när han inte kan bli polis.
Men det där dataprogrammet är en rolig grej.
Då gör Jon i alla fall
någonting roligt.
Han sitter ofta vid datorn
för att skriva musik.
Han komponerar och skriver
små musikstycken.
Det är mest pianomusik.
Men också sånger och korta symfonier.
Det tar tid att skriva
klassisk musik.
Och ibland är det också
svårt.
Så Jon har lånat böcker om
klassisk musik på biblioteket.
Man brukar säga att
klassiska musikstycken går i en viss skala.
Om en symfoni går i C-Dur är
den glad.
Men om ett stycke eller en
symfoni går i d-moll är det sorglig.
Efter en tid har Jon
komponerat flera pianostycken.
En del stycken är glada.
Men en del stycken är
sorgliga.
Det Jon har hunnit skriva är
fyra pianosonater.
Pianosonat nummer 1 i C-Dur.
Pianosonat nummer 2 i
d-Moll.
Pianosonat nummer 3 i E-Dur.
Och Pianosonat nummer 4 i
f-Moll.
Jon har också skrivit några
sånger.
En del sånger handlar om
kärlek.
Men vissa sånger handlar om
naturen.
Då har Jon både skrivit
texterna och musiken själv.
Han håller också på med
symfonier.
Den första symfonin, symfoni
nummer 1, är precis klar.
Den har han kallat för
Världen.
Den är glad och går i G-Dur.
Nu håller han på med Symfoni
nummer 2.
Den går i a-moll och är
mycket sorglig och allvarlig.
Den skriver han för att han
känner sig ledsen.
Att skriva musik är som
tröst efter de sorgliga beskeden.
När han sedan blir färdig
med Symfoni nummer 2 ska han ta hjälp av en symfoniorkester.
En av Jons gamla kompisars
pappa leder en symfoniorkester som heter Minisymfonikerna.
Då ska Jon fråga honom om de
kan spela hans symfonier.
Ödet
Efter en lång tid har Jon
blivit färdig med symfoni nummer 2.
Den har han kallat för Ödet.
Ödet är väldigt sorglig.
Den går i a-moll.
En dag efter jobbet ringer
Jon hem till sin gamla kompis Björn.
Det är björns pappa Göran
som svarar.
Då berättar Jon om musiken.
- Det skulle vara roligt om
ni kunde provspela min musik,
säger Jon när han har
berättat färdigt.
- Tyvärr är det svårt, säger
Göran.
Minisymfonikerna har mycket
att göra just nu.
- Jag förstår, säger Jon.
Men då får jag väl ta hjälp
på annat håll.
- Men det kan ju gå i ett senare tillfälle, säger Göran.
- Men vad roligt att höras, säger Jon och avslutar samtalet.
Minisymfonikerna har inte
tid att spela Jons musik.
De har så mycket annat att
spela.
Och det tycker Jon är synd.
Men han förstår att de har
mycket att göra.
Tänk om man kunde byta rygg
Jon tycker att han bara får
dåliga besked just nu.
Först att hans morfar har
dött.
Sedan att Sofie ska sluta.
Och nu att inte
Minisymfonikerna har tid att spela hans musik.
Men det värsta är egentligen
ryggen.
Jon tänker just nu på allt
som de där ungdomarna har gjort.
Att de har slagit ner honom
och skadat hans rygg.
Det känns som om livet
håller på att gå under.
Jon börjar skriva en liten
sång.
Den sången handlar om Jons
problem.
Tänk om man
kunde byta rygg.
Då skulle
jag göra det jag ville göra.
Tänk att
man kan vara så stygg.
Och bara
vara elak och vill förstöra.
Jon sjunger den sången tyst
flera gånger om.
Det enda han har i huvudet
just nu är problem.
Men vad bra det skulle vara
om man kunde byta rygg.
Tänk om man kunde byta rygg.
Jon: Så gick det
Tillbakablick
I förra berättelsen, Tänk om man kunde byta rygg, hände en del saker för Jon Lindberg.
Jon ville bli polis.
Han gick polishögskolan.
Men ibland jobbade han extra
i en bar.
Det tyckte han var roligt.
Jon var väldigt blyg av sig.
Men både i skolan och i
baren blev han mindre blyg.
Han fick nya kompisar.
Och så blev han förtjust i
Sofie som jobbade i baren.
Jon trivdes bra i baren.
Särskilt när Sofie jobbade
där.
Han blev kär i henne utan
att säga någonting.
Men helt plötsligt ändrades
allting.
Nina som också jobbade i
baren blev mammaledig.
Och det började en ny tjej
som heter Johanna.
Sedan blev Jon nerslagen av
ett gäng ungdomar.
De slog honom så hårt så att
hans rygg blev skadad.
Så han kunde inte längre bli
polis.
Samtidigt slutade Sofie att
jobba i baren.
Som tack fick Jon ett paket
med två konsertbiljetter.
Och så fick han ett
musikprogram till datorn.
Jon mådde dåligt.
Han kunde inte bli polis som
han ville.
Men då kom han på att han
kunde göra musik.
Jon skrev två symfonier och
fyra pianosonater.
Så skrev han också några
sånger.
Att skriva musik kändes som
en tröst för Jon.
Men ändå mådde han väldigt
dåligt.
Nya tag
Nu har Jon börjat att jobba
i baren på heltid.
Eftersom han inte längre kan
bli polis så har han hoppat av polishögskolan.
Då jobbar Jon fem dagar i
veckan.
Även fast Sofie inte längre
jobbar där så är det roligt.
Erik och Jacob är ju kvar.
Det tycker Jon är roligt.
Jon har också blivit bra
kompis med Johanna.
De pratar och har det
trevligt.
Jon känner att jobbet i
baren passar bra.
Men ibland tänker han på
allt som hänt honom.
Och att han inte kan arbeta
som polis.
Fortsätter med musiken
På fritiden skriver Jon mer
musik.
Han skriver två nya
symfonier.
Symfoni nummer 3 i D-Dur.
Och symfoni nummer 4 i
b-Moll.
Det tar tid får honom att
skriva musiken.
Först måste han komma på vad
för musik han egentligen ska skriva.
Sedan måste han komma på hur
musiken ska låta.
Och till sist måste han
bestämma namn på styckena.
Förutom symfonierna skriver
han flera pianosonater.
Pianosonat nummer 5 i
e-Moll.
Pianosonat nummer 6 i F-Dur.
Och pianosonat nummer 7 i
A-Dur.
Jon tycker att de stycken
han skriver inte ska vara för långa.
Den längsta pianosonatenär
14 minuter lång.
Och den längsta symfonin
just nu är 21 minuter lång.
Jon vill också att hans
musik ska vara blandad.
Så i varje symfoni har han
minst fem satser.
Annars brukar symfonier
oftast bara ha fyra satser.
När Jon sitter vid datorn
och skriver musik blir han lugn.
Om han är arg eller mår
dåligt är musiken hans hjälp.
När han skriver sorglig
musik blir det ännu bättre.
Men när Jon är glad skriver
han också glad musik.
Jon berättar om sin musik för de andra
Att Jon skriver musik har
han hållit hemligt.
Inte ens personalen i baren
har fått veta någonting.
Jon har tänkt att det ska
komma som en överraskning.
Det hinner gå några veckor.
Sedan har Jon skrivit klart
symfoni nummer 3.
Den har han kallat för Alla
sidor.
Den är ganska glad och går i
D-Dur.
Så har han lyssnat på
symfonin i det där dataprogrammet.
Så en dag när Jon kommer
till baren ler han.
Erik, Jacob och Johanna
tittar på Jon.
De funderar varför Jon är så
glad just den här dagen.
- Jag ska hämta en sak, säger Jon när de har rast.
- Vad då? frågar Johanna.
- Det får du se, säger Jon.
Efter en stund kommer han
tillbaka.
Han har tagit fram två
CD-skivor.
Och så sätter han in den ena
CD-skivan i stereon.
- Vad är det här för CD-skivor? frågar Erik.
- Det får du se, säger Jon och ler åt Erik.
Jon sätter igång stereon.
De hör pianomusiken som
spelas.
Erik och Johanna tycker att
den är bra.
Men Jacob är inte så
förtjust.
- Vad är det här för musik? frågar Johanna.
- Det är pianosonater, säger Jon.
- Jag känner inte igen
musiken, säger Erik.
Jag som annars har bra koll
på klassisk musik.
- Inte konstigt, säger Jon.
För det är nämligen jag som
har komponerad musiken.
- Va, säger Erik.
Du skojar.
- Det är sant, säger Jon och berättar hur han har gjort.
- Du är ju grym, säger Erik.
- Jag gillar inte klassiskt,
säger Jacob tyst.
Men det här var väl ganska bra än då.
Enformigt men roligt
Nästa dag sätter Jon igång
den andra CD-skivan.
Där finns de tre färdiga
symfonierna.
Symfoni nummer 1, Världen.
Symfoni nummer 2, Ödet.
Och Symfoni nummer 3, Alla
sidor.
- Det här är ju hur bra som helst, säger Erik.
- Menar alla vad de säger,
säger Jon.
Alltså att min musik är bra.
- Tydligen, säger Erik.
Jag menar allvar att din
musik är jättebra.
- Jag tycker också att det är bra, säger Johanna efter en stund.
Jacob säger inte så mycket
om musiken.
Han är nästan trött på den
klassiska musiken.
Ännu värre känns det
eftersom han inte gillar klassisk musik.
Han gillar pop och rock.
Sedan lyssnar Jon och de
andra ofta på Jons musik.
De bryr sig inte så mycket
vad Jacob säger.
Han är så negativ än då,
tycker Erik.
Fler gånger har han tagit
med musik som inte de andra gillar.
Så det blir nu rättvist,
tycker Erik.
Sofie på besök
En dag när Jon kommer till
baren börjar dagen som vanligt.
Alla arbetar och jobbar på i
vanlig ordning.
Och så lyssnar de på musik.
Det är dansmusik som brukar spelas på klubbar.
Efter ett tag sänker de ner
den musiken och sätter igång Jons pianosonater.
Då jobbar Jon extra bra.
Det gör Erik med.
Men plötsligt kommer en
person in till baren fast de öppnar för kunder senare under dagen.
Det är Sofie som hälsar på.
Så Erik släpper in henne.
- Vad kul att du kommer på besök, säger han.
- Vad roligt att få hälsa på, säger Sofie.
- Jag blir verkligen glad
över att få träffa dig, säger Jon.
Jag har tänkt mycket på dig.
- Men hur går det med pluggandet? frågar Jacob.
- Det går ganska bra, säger
Sofie.
Det är svårt ibland men man
lär sig.
- Du måste få en kram om du tolererar en sån, säger Jon.
- Okej då, säger Sofie och ger Jon en jättelång kram.
Sedan berättar Sofie hur det
går i skolan.
Hon trivs bra där.
Det är kul att bli lärare,
tycker Sofie.
Då kommer hon att få träffa
många barn.
De pratar en stund.
Men tiden går fort och Sofie
måste börja gå.
Och Jon, Erik, Jacob och
Johanna måste jobba vidare.
Besvikelse
Jon är besviken att inte
Sofie lyssnade på musiken.
Den stod ju på i bakgrunden.
Strunt samma, tänker han.
- Vad kul att Sofie var på besök, säger Erik.
- Ja visst, säger Jon.
Men hon sa ingenting om min
musik.
- Hon kanske inte gillar klassisk musik som jag, säger Jacob.
- Men någonting måste hon
väl ha sagt, säger Jon.
Men ni vet tjejer.
Sedan blir alla tysta.
Ingen säger ett ord.
De bara arbetar.
De jobbar på som vanligt.
Men efter en stund pratar de
igen.
- På något sätt har Sofie svikit mig, säger Jon irriterat.
- Hur då, säger Jacob på ett surt sätt.
- Det kändes som hon inte sa hej då, säger Jon.
Hon var ju så bra men hon blev annorlunda tycker jag.
- Ursäkta att jag lägger mig i, säger Johanna.
Men vi tjejer är så ibland och man kan ändras.
- Men hon blev annorlunda på
riktigt, säger Erik.
Jag kan i alla fall förstå
vad du menar.
- Du är i alla fall normal, säger Jon.
Du är min arbetskamrat på riktigt.
Resten av den dagen händer
ingenting speciellt.
Jon är bara besviken på
Sofie.
Han både gillar henne och
hatar henne.
Men Erik är hans stöd.
Känslor om livet
Jon känner att det har varit
mycket på en gång.
Han har gjort flera
musikstycken.
Många har gillat hans musik.
Men nu tänker han åter på
det gamla.
Han tänker mest på Sofie.
Hon har verkligen visat
olika sidor.
Jon har både älskat henne
och hatat henne.
När Jon började jobba extra
i baren såg han Sofie.
De blev snabbt vänner fast
de båda var blyga.
Hon var så snäll tyckte Jon.
Han gillade henne.
Tiden gick och så blev hon
annorlunda.
Hon pratade inte så mycket.
Hon verkade inte visa sin
kärlek som hon hade gjort förr.
Men det värsta var när Sofie
slutade.
Jon kände att hon inte ville
vara där för hans skull.
Så börjar Jon att tänka på
vad som hände honom själv.
Han tänker på hur det var
innan han blev nerslagen.
Då hade han planer för att
bli polis.
Men de planerna är nu
förstörda.
Vilka idioter det finns,
tänker han.
Många ungdomar har inte
respekt för andra.
De vill bara ha pengar.
Och så vill de ha dyra
saker.
Men det finns fortfarande en
del bra saker kvar i livet.
Det där musikprogrammet är
en av de bra sakerna.
Erik är en bra person.
Om Jon får problem så kan han
prata med Erik.
De kan ju prata om det
mesta.
Uppvisning av nya verk
En dag när Jon kommer till
baren har han en ny CD-skiva.
Det är ganska tidigt på
morgonen.
Så baren har inte öppnats
för kunderna.
Då sätter Jon i den
CD-skivan i stereon.
En bekant röst sjunger en
sång.
Du var mitt
allt men nu är det slut.
Det tog mig
så hårt och tårarna kom ut.
Du var min
älskade, du var så varm.
Men nu
försvann du och din charm.
- Vad bra du är på att sjunga, säger Erik.
- Hörde du att det var jag
som sjöng? frågar Jon.
Det kunde ju ha varit vem
som helst.
- Men det är ju du som
sjunger, säger Erik.
Du är helt otrolig.
- Du har gjort det här bra,
säger Jacob.
Men egentligen föredrar jag
popmusik.
- Vilka fina texter, säger Johanna och fortsätter att lyssna.
Men så sågs
vi här igen.
Du som
alltid var min vän.
Jag ville
säga vad jag kände för dig.
Men du
lämnade återigen mig.
- Den här sången heter Du var mitt allt, säger Jon.
Då berättar han för första
gången om sin kärlek till Sofie.
Han berättar hur mycket hon
har betytt för honom.
Han berättar att mycket av
musiken han gör handlar om henne.
Mest sångerna.
- Jag kunde ana att du var förtjust i Sofie, retas Jacob.
- Men jag gillade henne mer
en så, säger Jon.
Ibland älskade jag hennes
blyghet och skratt.
Sedan lyssnar hela gänget
mer på CD-skivan.
Det är 13 inspelade sånger.
Vissa sånger handlar om
kärlek.
Vissa sånger handlar om
naturen.
Men två sånger handlar om
kompisar.
- Vilken bra musik, säger
Erik.
Fast egentligen är det ju
fel sorts musik på en bar.
- Strunt samma, säger Johanna.
Sedan jobbar de på hela
dagen.
Det är många kunder som
kommer.
En del kunder vill bara äta
lite mat.
Men vissa kunder dricker öl
och sprit.
Oväntad träff
Några dagar senare är Jon i
centrum.
Där tittar han i olika
affärer.
Mest i Musikaffärer.
Han försöker hitta ny musik.
Mest klassisk musik av olika
kompositörer.
Sedan kan han få tips på hur
musik egentligen kan låta.
Och hur han kan komponera
sin musik.
Men Jon hittar ingenting
speciellt.
Det han hittar som är bra
har han redan.
Så Jon tänker börja gå hem.
Men precis då ser han ett
bekant ansikte på långt håll.
Han tittar noggrant.
Det är Nina som jobbade i
baren förut.
Hon går tillsammans med sin
pojkvän och deras barn.
- Hej på dig, säger Jon när hon kommer närmare.
- Hej Jon, säger Nina.
Det var ett tag sedan vi
sågs.
- Men grattis att du har blivit mamma, säger Jon.
- Tack, säger Nina.
Det blev en flicka som heter
Jonna.
- Vad roligt, säger Jon och tittar på den söta flickan.
- Det här är min pojkvän Clas, säger Nina.
- Hej Clas, säger Jon.
Jag heter Jon och är före
detta arbetskamrat till Nina.
Jon, Nina och Clas pratar
länge innan de skiljs åt.
Nina berättar mer om barnet.
Och Jon berättar om allt som
hänt honom.
Och så berättar han om sin
musik.
- Jag får väl hälsa på snart, säger Nina.
- Det får du göra, säger
Jon.
Det går bra vilken dag som
helst.
Nina hälsar på
Två dagar senare är Nina på
besök i baren.
De pratar ett tag.
Sedan sätter Jon igång en
CD-skiva.
Det är den CD-skivan med
pianosonaterna.
- Vilken härlig musik det är, säger Nina efter ett tag.
- Vet du vem som har komponerat dessa trevliga pianosonater? frågar Erik.
- Nej det vet jag inte, säger Nina.
- Det är Jon som har komponerat musiken, säger Erik.
- Nej du hittar på, säger Nina.
- Det är jag som har komponerat den här musiken, säger Jon.
Jon berättar hur han har
gjort musiken.
Han berättar också varför
han har skrivit musiken.
Det han berättar tycker Nina
är intressant.
- Att du kunde skriva klassisk musik hade jag ingen aning om, säger Nina efter att ha lyssnat på Jon.
Nina berättar att det finns
klubbar och skivbolag som vill ha unga kompositörer.
Hon tycker att Jon skulle
passa bra på ett sådant skivbolag.
Sedan kan man ha tur att man
blir känd.
Jon skickar brev till Sofie
En dag börjar Jon skriva ett
brev när an har slutat jobba.
Det brevet ska han sedan
skicka till Sofie.
Efter en stund har Jon
påbörjat brevet.
Så här står det:
Hej Sofie!
Jag saknar
verkligen dig.
Det var så
roligt när du jobbade i baren.
Du var ofta
snäll men blyg ibland.
Men det var
nästan gulligt.
Sedan tar det stopp för Jon.
Så han sätter sig vid datorn
för att bränna de tre CD-skivorna till tre tomma CD-skivor.
Sedan ska han skicka med de
CD-skivorna till Sofie.
Men för att brevet ska hamna
på rätt plats så måste Jon söka reda på rätt adress.
Så Jon söker efter Sofies
adress på Internet.
Men det tar tid innan han
hittar den rätta adressen.
Sedan kommer Jon på mer att
skriva.
Så är fortsätter brevet:
Enda sen
jag började jobba i baren så har jag gillat dig.
Jag gillade
både din röst och ditt utseende.
Bara för
att du gav mig det där musikprogrammet så vill
jag ge dig
tre CD-skivor.
Brevet blir väldigt långt.
Det står väldigt mycket i
brevet.
Det är mest om känslor.
Men också om vad som händer
just nu.
Brevet slutar så här:
Jag hoppas
att du har det bra där du än är.
Nu har jag
skrivit väldigt mycket och kan inte skriva
mer.
För då blir
brevet hur långt som helst.
Men du är
bäst, absolut BÄST.
Med vänlig
hälsning Jon!
Nästa dag postar Jon brevet
när han är på väg till jobbet.
Han hoppas att Sofie ska få
brevet.
Han hoppas också att Sofie
ska svara på hans brev.
Goda nyheter
Några dagar senare när Jon
kommer till baren ligger ett brev på skrivbordet.
Det står Jon Lindberg på
brevet.
Men Jon vågar inte öppna
brevet på en gång.
- Vad är det här för brev, frågar han.
- Det är till dig, säger Erik.
Jon öppnar brevet.
Han läser att det är från
skivbolaget Classical music studios.
Han funderar på varför han
har fått ett brev där ifrån.
Men så kommer han på vad
Nina hade sagt.
Till Jon!
Du är
välkommen att besöka oss på det lilla
skivbolaget
Classical
music studio Sverige nästa vecka.
Ta med dig
det material som du har gjort.
Mer
information om detta får du på plats.
Så står det information om
skivbolaget.
Hur de arbetar med nya unga
kompositörer.
Men också vad som händer
sedan.
Det skulle
vara kul om du ville komma till oss.
För vi kan
hjälpa dig med musiken på olika sätt.
Därefter kan du bli en stor kompositör inom de klassiska
musiken.
Hälsningar
Classical music studios Sverige.
Efter jobbet tänker Jon åka
till Classical music studios.
Han vet inte vart Classical
music studios ligger.
Men han kan fråga människor.
Classical music studios Sverige
Nu har Jon slutat jobbet för
dagen.
Han åker med tåget till
Stockholm.
För där ligger Classical
music studios Sverige.
När Jon är framme söker han
rätt adress.
Det tar tid innan han
hittar.
Men till slut läser han
Classical music studios på en skylt.
Då går Jon in.
- Hej jag ska prata med
någon här på Classical music studios,
säger Jon.
- Gå in där borta så möter någon dig, säger tjejen i receptionen.
Jon tackar så mycket och går
sedan in.
Vänta, står det på en dörr.
Jon väntar ett tag.
Sedan kommer en ganska ung
man.
- Hej är det du som är Jon Lindberg, säger han.
- Det stämmer, säger Jon.
- Då ska jag visa dig saker i studion här inne, säger mannen.
Jon har både tagit med sig
CD-skivor och utskrivna papper.
Det är material som
Classical music studios vill titta på.
Sedan kan de hjälpa Jon med
skivkontrakt.
Efter en stund har mannen
kollat vad Jon har gjort.
Han har också lyssnat på hur
musiken egentligen låter.
Han är nöjd med Jons musik.
- Det där kan absolut bli någonting stort, säger han.
- Hur stort? frågar Jon.
- Du kan bli känd om du har
tur, säger mannen.
Men chansen är väldigt liten
eftersom många vill bli kända.
Sedan tackar Jon för sig.
Han kommer snart att få höra
från Classical music studios.
Och det kan bli hur bra som
helst.
Men det är bara om han har
tur.
Det händer stora grejer i Jons liv
Jon lyssnar ofta på
CD-skivor när han lyssnar på musik.
Men ibland händer det också
att han lyssnar på radio.
Det är inte så många
radiostationer som spelar klassisk musik.
Men Sveriges radio P2 gör
det vet Jon.
P2 som många brukar säga
kallas även för musikkanalen.
När Jon inte vill lyssna på
sina CD-skivor lyssnar han på radion.
På eftermiddagar och kvällar
är det klassisk musik i P2.
Då lyssnar han på P2 för att
höra klassisk musik.
Hur olika musikstycken det
egentligen finns.
Och hur olika snabbt musiker
spelar känd musik.
Men en dag när Jon lyssnar
på programmet Entré hör han någonting väldigt bekant.
Det är en pianosonat.
Jon tror inte sina öron.
Det är en av hans egna pianosonater.
Det ni hörde nu var andra satsen ur pianosonat nummer 5 i e-Moll av en mindre känd svensk kompositör som heter Jon Lindberg, säger programledaren.
Jon Lindberg som är född
1983 har komponerat mycket av sin musik med hjälp av ett dataprogram.
Han har också fått hjälp av
några vänner till honom.
Jon blir häpen.
Så han ringer ett
telefonnummer som han fick när han besökte Classical music studios Sverige.
Det numret går till
Classical music studios chef Per Ågren..
- Classical music studios Per, svarar han.
- Hej det här är Jon
Lindberg, säger Jon.
Min musik har blivit spelad
i radio.
- Vad roligt, säger Per.
Det är tyvärr bara några av
våra kunder som blir kända.
Per berättar att det kommer
flera hundra personer varje år.
Men det är bara runt tjugo
personer som kan bli kända.
De andra har antingen för
dåliga grejer.
Eller så hinner inte
Classical music studios hjälpa de.
- Då har jag alltså haft tur, säger Jon.
- Ja, det har du. säger Per.
Jon avslutar samtalet med
Per.
Han är fortfarande chockad.
Hans musik har spelats i P2.
De tolv månaderna
En kompositör som Jon gillar
är Antonio Vivaldi.
Han levde mellan åren 1678
och 1741.
Han skrev mycket musik under
1700-talet.
Mycket av musiken blev känd
i stora delar av världen.
Ett verk som han gjorde var
De fyra årstiderna.
Det är fyra musikstycken.
Styckena heter Vår, Sommar,
Höst och Vinter.
Varje stycke är uppdelat i
tre satser.
Nu håller Jon på med ett
liknande verk.
Det kallar han för De tolv
månaderna.
Det ska vara uppdelat i tolv
små stycken.
Och varje stycke ska vara
uppdelade i tre satser.
Men det tar lång tid att
komponera De tolv månaderna.
Jon tänker på de olika
årstiderna och månaderna.
Så de olika styckerna heter
som månaderna.
Jon har nu skrivit hälften av alla stycken.
Januari som går i C-Dur.
Februari som går i D-Dur.
Mars som går i e-Moll.
Så har han skrivit April som
går i f-Moll.
Maj som går i G-Dur.
Och Juni som går i a-Moll.
Men sedan kommer Jon att
komponera resten av styckena.
Du kommer alltid att vara bäst
En dag när Jon och Erik
träffas efter jobbet ser de en bil.
Bilen stannar bredvid Jon
och Erik.
Det är Sofie.
- Vad gör du här? frågar Erik förvånat.
- Jag ska hälsa på min pojkvän, säger Sofie.
- Där ser man, säger Erik.
Jon säger ingenting.
Han bara tittar på Sofie.
Och nu är han besviken.
Vilken otur att Sofie redan
har en pojkvän.
Jon som är så kär i Sofie.
- Du är så tyst, säger Erik och tittar på Jon.
- Jag har ingenting att säga, mumlar Jon.
- Om jag kunde så skulle jag
byta rygg med dig, säger Sofie.
Så att du kunde jobba som
polis.
Jon ger Sofie en lång kram.
Han vill inte sluta krama
henne.
Men han vet att han måste
släppa taget.
Sofie ska ju hälsa på sin
pojkvän.
- Förlåt om jag har varit
jobbig och för närgången, säger Jon.
Jag menar verkligen förlåt.
- Det är ingen fara, säger Sofie.
- Du kommer alltid att vara
bäst, säger Jon.
Även fast du har pojkvän så
kommer du att vara bäst.
- Jag har hört din musik och den är jättefin, säger Sofie.
Jon, Erik och Sofie pratar
en ganska lång stund.
Sedan måste Sofie åka
vidare.
Hon ska vara hos sin pojkvän
om några minuter.
Så gick de
Jon kommer aldrig att få
Sofie.
Men hon kommer alltid att
finnas i Jons hjärta.
Sofie, Erik och musiken
betyder allt för Jon.
Musiken kommer Jon att hålla
på med tills han dör.
Det har han lovat.
En del av hans musik har
spelats i radio.
Bland annat hans första
symfoni.
Och några pianosonater.
Och snart kan Jon bli känd
på riktigt.
De tolv månaderna, har Jon
också skickat till radion.
Till Sveriges radio P2.
Sedan har Jon fått reda på
att De tolv månaderna kommer att spelas snart.
Kan bli kändis på riktigt
Efter en tid har De tolv
månaderna spelats i Sveriges radio P2.
Och det är ett verk som
betyder mycket för lyssnarna.
Men också för Jons släkt och
familj.
Inte bara det.
Nu börjar det också stå om
Jon i nöjestidningar och på Internet.
Det står att Jon är en ny
ung kompositör som komponerar och skriver sin musik på datorn.
Och att hans musik är
uppskattad av många radiolyssnare.
Jon har också blivit
intervjuad.
Både av TV och radio.
Men också av reportrar på
olika tidningar.
Nu är Jon känd.
Det är inte så många
ungdomar som gillar hans musik.
Men många äldre personer
tycker om musiken.
Den är både vacker och
mysig.
Och ibland snabb eller
sorglig.
Jon: Allt omkring
Tillbakablick
I förra berättelsen, så hände det mycket för Jon.
Jon var fortfarande kär i
Sofie.
Fast hon hade slutat att
jobba i baren och flyttat till Umeå.
Så Jon skickade ett brev
till Sofies nya adress.
I det brevet skickade han
med sin egna musik.
Klassisk musik som han hade
komponerat i ett dataprogram.
Samtidigt spelade han upp
sin musik för de andra i baren.
De tyckte om musiken.
Speciellt Erik, som jobbade
där.
En dag hälsade Nina på i
baren.
Nina hade jobbat i baren
förut men var nu mammaledig.
Även hon fick reda på att
jon komponerade egen musik.
Så hon skulle hjälpa Jon att
komma in i en klubb.
Så fick Jon ett brev.
Men det var inte från Sofie
som han hade hoppats på.
Utan brevet var från Classical music
studios Sverige.
De ville att Jon skulle
komma och berätta om sin musik.
Sedan hörde Jon sin egen
musik spelas på radion.
Det var pianosonat nummer 5
som spelades i programmet Entré i Sveriges radio P2.
Och på så sätt blev han
känd.
Jons känslor
Jon kände väldigt mycket för
Sofie.
Han var verkligen kär i
henne.
Han är fortfarande kär.
Men så fick han reda på att
Sofie har en pojkvän.
Det gjorde honom ledsen.
Hur ska Jon klara av det nu.
Sofie hade inte pratat så
mycket om kärlek förut.
I alla fall inte om att hon
hade en pojkvän.
Jon hade inte heller tänkt
tanken att Sofie kanske hade pojkvän.
Nu känns det väldigt
konstigt.
Hur ska Jon glömma bort alla
känslor för henne.
Sofie har ju betytt allt för
Jon.
Hon har betytt mer för honom
än familjen.
Jon har drömt om henne tolv
gånger på ett halvt år.
Det låter väldigt mycket men
så är det.
Några av drömma har Jon
berättat om för Sofie förut.
Då har hon sagt att hon ska
vara i sina egna drömmar.
Så har hon skrattat efteråt.
Förutom Sofie är det bara
Erik som vet att Jon har drömt om henne.
Det har både varit roliga
och otäcka drömmar.
Men Jon minns mest de roliga
och glada drömmarna.
Han vet också vilka datum
han har drömt om henne.
Allt är hemskt där hemma
En dag är det bråk i Jons
familj.
Jon är osams med sina
föräldrar.
De tycker att Jon sitter för
mycket vid datorn.
Men det tycker inte Jon.
- Du måste hjälpa till mer
här hemma och inte sitta vid datorn,
säger Jons mamma en morgon.
- Varför ska du gnälla för,
säger Jon.
Så mycket sitter jag inte
vid datorn.
- Du håller på med din musik på datorn och hjälper till för lite, säger Jons mamma.
- Sluta klaga, säger Jon
irriterat.
Jag har nog med problem
själv.
- Vi klagar inte, säger Jons mamma.
- Jag har ont i ryggen och
behöver hjälp och stöd, säger Jon.
Och inte gnäll och onödigt
tjafs som det är här just nu.
Jon nästan skriker när han
säger vad han tycker.
Pang låter det från förrådet.
Vad gör pappa, tänker Jon.
Jons pappa kommer tillbaka
med en yxa.
- Vad fan håller du på med
pappa, skriker Jon.
Är du inte riktigt klok.
- Det är slut med dig nu, säger Jons pappa.
- Sluta upp nu, säger Jons mamma argt till Jons pappa.
Jon berättar om sina problem för jobbet
Jons pappa tänkte hugga
ihjäl Jon med sin yxa.
Men Jons mamma såg vad som
höll på att hända.
Så hon stoppade honom.
Men allt hände på morgonen.
Och nu är Jon på jobbet i
baren.
Där berättar han hur jobbigt
han har haft det.
- Vi har haft våra gräl
ibland, säger Jon.
Men det har inte varit så
farligt.
Jon har svårt att förklara
hur han egentligen känner.
Just nu är han också rädd
för vad hans pappa har gjort.
Och vad han kanske kommer att
göra.
- Tiden gick och grälen blev större och större, säger Jon.
De sista veckorna har vi haft många gräl.
- Vad handlar allting om? frågar Erik.
- Jag vet inte men jag är
ledsen inom mig, säger Jon.
Pappa har blivit störig och
jobbig också.
När Jon har berättat klart
känns det lite bättre.
Han kan i alla fall jobba.
Men han har hela tiden
tankarna på vad som händer.
Och musiken har han nästan
glömt bort.
Allt är hemskt i huvud taget
När Jon kommer hem är ingen
hemma.
Jons mamma brukar alltid
vara hemma.
Men Jon gör ingenting
speciellt.
Han sitter bara och tar det
lugnt.
Plötsligt ringer det i
telefonen.
Jon tänker att det kan vara
hans mamma.
Så han skyndar sig till
telefonen för att svara.
- Har du mamma där? frågar rösten i telefon.
- Hon är inte hemma, säger Jon.
- Hon skulle egentligen ha ringt mig nu men hon kanske är sen, säger rösten och lägger sedan på luren.
Bara några minuter senare
kommer Jons mamma hem.
Hon ser ledsen ut.
- Vad är det? frågar Jon.
- Du vet i morse då pappa
blev så arg, säger Jons mamma.
Då han tog fram yxan ur
förrådet.
- Ja, säger Jon och tittar på sin mamma.
- Jag anmälde honom till
polisen, säger Jons mamma.
Och nu är han på
polisstationen.
Jon och hans mamma pratar
mycket om problem den kvällen.
Jons pappa har varit lite
konstig ibland.
Mest under den senaste
tiden.
Men nu gick han för långt.
Prat
Några dagar senare är Jons
pappa hemma igen.
Men han mår dåligt och är
ledsen.
Han är också arg.
Tänk att hans fru har anmält
honom.
- Det här blir ju bara värre och värre, säger han.
- Du får skylla dig själv,
säger Jon.
Om man blir så där arg kan
vad som helst hända.
- Nu riskerar jag att bli av med jobbet och kommer att få en dom, säger Jons pappa.
- Du har varit konstig den senaste tiden men har blivit värre nu, säger Jons mamma.
- Du anmälde mig för att jag
blev så arg, säger Jons pappa argt.
Och det skulle du inte ha
gjort.
- Vad skulle jag göra då,
säger Jons mamma.
Jag blev så rädd när du tog
fram yxan.
- Jag kanske blev för arg men jag blev så trött på Jons gnäll, säger Jons pappa.
- Dina ord var så hemska, säger Jons mamma.
- Du är hemsk, säger Jon och tittar på sin pappa.
Sedan går Jon till sitt rum.
Han är ledsen.
Han lägger sig och tittar
rakt upp i taket.
Alla i familjen är osams, är
hans enda tanke just nu.
Jon är hemma från jobbet
Dagen där på har Jon
sjukanmält sig från jobbet.
Egentligen är han inte sjuk.
Men han är så ledsen så att
han inte orkar jobba.
Jons pappa arbetar som
vanligt denna dag.
Det gör också Jons mamma.
Så det är bara Jon som är
hemma.
Men han orkar inte göra
någonting.
Han är ledsen just nu.
Den enda person han
verkligen är kär i har redan pojkvän.
Hans planer att bli polis är
förstörda.
Och det är stora problem i
familjen.
Senare samma dag kommer Jons
mamma hem tidigt.
Hon går till Jons rum.
Han sitter nu vid datorn.
- Hur är det? frågar Jons mamma med en mjuk röst.
- Inte bra, säger Jon.
Jag tänker bara på det där
med pappa.
- Men jag står på din sida,
säger Jons mamma.
Jag och pappa har en hel del
att reda ut.
- Jag ska visa dig en sak på datorn, säger Jon.
Han letar upp sin egna
komponerade musik.
Dem har han både på datorn
och på CD-skivor.
Han ber sin mamma att lyssna
på musiken.
De lyssnar på tre
pianosonater.
Pianosonat nummer 1 i C-Dur.
Pianosonat nummer 2 i
d-Moll.
Och pianosonat nummer 5 i
e-Moll.
- Vilken bra musik gubben,
säger Jons mamma.
Har du gjort den själv?
- Ja det har jag, säger Jon och berättar allt från början.
- Du är verkligen duktig, säger Jons mamma.
Jon behöver hjälp
Nästa dag är Jon på jobbet i
baren igen.
Men Erik är inte där.
Han är ju bäst på att förstå
vad Jon menar.
Så Jon berättar om sina
problem för Jacob och Johanna.
Han berättar om sina problem
med familjen.
Att han har varit ledsen och
att han inte har mått så bra.
- Du behöver hjälp, säger Jacob när Jon har berättat färdigt.
- Vad för hjälp? frågar Jon.
- Du behöver prata med någon
som är duktig på att lyssna,
säger Johanna och tittar
lite extra på Jon.
- Vem skulle det vara? frågar Jon.
- En kurator eller en psykolog, säger Johanna.
- Nu vill jag försöka jobba, säger Jon och börjar jobba.
Sedan jobbar Jon på hela
dagen.
Han pratar inte om sina
problem.
Han jobbar på fast han inte
är så glad.
När dagen är slut bestämmer
sig Jon för att söka tid hos en kurator eller psykolog.
Han söker i telefonkataloger
och på Internet.
Där kan han hitta adresser
eller telefonnummer som går till olika psykologer och kuratorer.
I väntan på hjälp
Några dagar senare har Jon
hittat ett telefonnummer.
Det telefonnumret går till
en psykolog som jobbar i centrum.
Så Jon bestämmer tid hos
psykologen.
Han ska vara där om en
vecka.
Medan Jon väntar jobbar han
som vanligt.
Det är i alla fall skönt att
Jon ska få hjälp.
Det går lättare för Jon att
jobba.
När Jon inte jobbar skriver
han mer musik.
Han håller just nu på med
den åttonde pianosonaten.
Pianosonat nummer 8 i
g-Moll.
Den är sorglig och ganska
lång.
Det tar tid för Jon att
komponera musik.
Musiken måste låta bra.
Noterna måste passa bra
ihop.
Och musiken måste gå i ett
bra tempo.
Men han är envis.
Så därför har han lyckats
med sina symfonier.
Och med pianosonaterna.
En av Jons pianosonater har
ju spelats på radion.
Det tycker Jon är roligt.
Men om han blir en känd
kompositör vet ingen just nu.
Det kan ju gå hur som helst
med musiken.
Hos psykologen
En vecka senare är Jon hos
psykologen.
Där pratar han om sina
problem.
- För ett år sedan blev jag
kär i en arbetskamrat, börjar Jon.
Sofie som hon heter var
snäll men blyg.
Hon gjorde mig glad.
Jag gillade hennes blyghet.
- Hur kändes det att vara kär? frågar psykologen.
- I början kändes det bra,
svarar Jon.
Jag var alltid glad när jag
kom till jobbet.
Så gick tiden och efter ett
tag blev Sofie annorlunda.
- På vilket sätt då? frågar psykologen.
- Hon började prata mindre
med mig, säger Jon.
Det kändes som om hon inte
ville ha med mig att göra.
Jag visste att hon hade
problem så jag ville hjälpa henne.
Men hon verkade inte vilja
ha min hjälp.
- Det låter som om det inte har varit så bra., säger psykologen.
- Men för ett halvår sedan
slutade Sofie i baren, säger Jon.
Hon skulle flytta till Umeå
för att läsa till lärare.
Vi hann inte ens reda ut varför Sofie var så annorlunda.
Även det har varit jobbigt
för mig.
Jon och psykologen pratar
ganska länge om Sofie.
Jon berättar när han fick
reda på att Sofie har en pojkvän.
Och att Jon ville ha Sofie.
Det känns lite bättre nu när
Jon har fått pratat om sina problem.
Fast han har inte pratat
färdigt.
Det finns mycket kvar att
berätta.
Så Jon bestämmer en ny tid
hos psykologen.
Han ska vara där om några
dagar.
Då ska han berätta om
problemen där hemma.
Allt kommer fram
Några dagar senare när Jons
pappa kommer hem efter jobbet är han väldigt tyst.
Han säger ingenting.
Han är ledsen.
Det ser Jon på honom.
- Förlåt Jon, säger han efter en lång stunds tystnad.
Jon säger ingenting.
Han bara tittar på sin
pappa.
Vad då förlåt, tänker han
tyst för sig själv.
- Jag börjar förstå vad jag
håller på med, säger Jons pappa.
Jag har varit elak mot dig
och mamma.
- Menar du verkligen det du säger? frågar Jon.
- Ja jag menar verkligen
det, säger Jons pappa.
Jag har fått en
tankeställare.
Jons pappa förstår nu att
han har varit elak mot Jon.
Han berättar att han har
haft problem på jobbet.
Det har gjort så att han har
blivit arg.
- Du får en chans till,
säger Jons mamma.
Om det här händer igen vill
inte jag ha dig här.
- Jag lovar att skärpa mig, säger Jons pappa ledsamt.
Åter hos psykologen
Nu är Jon hos psykologen
igen.
Han berättar om det andra.
Och vad som hände sedan.
- För två år sedan slutade
jag gymnasiet, börjar Jon.
Då kom jag in på
polishögskolan.
Men en dag blev jag
nerslagen av ett gäng ungdomar.
Så skadades min rygg och
mina planer blev förstörda.
- Det var inte så bra, säger psykologen.
- Jag mådde jättedåligt för
det, fortsätter Jon.
Så jag började skriva musik
i ett musikprogram på datorn.
Det fick bli min tröst efter
allt som hänt.
Jon berättar mycket om sin
musik.
Om hans planer att bli
kompositör.
Sedan byter Jon ämne.
Han börjar att berätta om
problemen med sin pappa.
- För ett tag sedan började
min pappa bli konstig, säger Jon.
Han blev ofta sur och
gnällde mycket.
Så en morgon tog han fram
yxan och tänkte hugga mig.
Det låter konstigt men så
var det.
- Blev du inte rädd då? frågar psykologen.
- Jo det blev jag, säger
Jon.
Men mamma stoppade honom.
Sedan förstod pappa vad han
hade gjort.
Och nu mår han dåligt för
det han tänkte göra.
Jon berättar mycket om sin
pappa.
Han berättar också mer om
musiken.
Hur mycket den betyder för
honom.
Även den här gången pratar
Jon och psykologen länge.
Det känns ännu lättare nu
för Jon.
Nu har han berättat om det
mesta.
Både om Sofie och musiken.
Och om problemen med sin
pappa.
Lite bättre
Några dagar senare känns det
lite bättre för Jon.
Han mår bättre.
I baren säger hans
arbetskamrater att han är gladare.
- Du är gladare nu, säger Johanna när Jon kommer till baren.
- Jag känner mig i alla fall gladare just nu, säger Jon.
- Har du vunnit på lotto? frågar Erik på skoj.
- Ja det har jag, skojar Jon
tillbaka.
I alla fall har jag vunnit
tillbaka mina glada sidor.
- Det är bra, säger Jacob som nyss har kommit till jobbet.
Det går lättare att jobba
denna dag.
Jon tänker inte så mycket på
Sofie.
Han tänker inte längre på
alla problem.
När Jon kommer hem
fortsätter han med musiken.
Han fortsätter med De tolv
månaderna.
Han funderar först hur det
egentligen brukar vara i juli.
Sedan skriver han musiken.
Sedan fortsätter Jon med stycket Augusti.
De tolv månaderna
Några månader senare är Jon
helt färdig med ett verk.
Jon har blivit färdig med De
tolv månaderna.
De tolv månaderna är ett
långt verk.
Det är nästan två timmar
långt.
De tolv månaderna har tolv
små stycken.
De heter som månaderna.
Precis som Jon hade tänkt
sig från början.
Januari går i C-Dur.
Februari går i D-Dur.
Mars går i e-Moll.
April går i f-Moll.
Maj går i G-Dur.
Juni går i a-Moll.
Juli går i E-Dur.
Augusti går i B-Dur.
September går i A-Dur.
Oktober går i c-Moll.
November går i h-Moll.
Och December går i g-Moll.
De tolv månaderna påminner
om De fyra årstiderna.
Det är samma instrument som
i De fyra årstiderna.
Förutom att det också är
pianomusik i vissa stycken.
De tolv månaderna är så
långt att det inte får plats på ett kassettband eller en CD-skiva.
Så Jon har delat in verket i två delar.
Den första delen heter De
tolvmånaderna, Första halvåret.
Och den andra delen heter De
tolv månaderna, Andra halvåret.
Det händer mycket
Denna dag jobbar Jon hårt i
baren.
Han jobbar hårt för att
Jacob är ledig.
Och för att Johanna är sjuk.
Även Erik jobbar hårt.
Jon och Erik tycker att det
är roligt att jobba själva.
För då kan de prata om vad
som helst.
Och prata killsnack.
- Nu har jag blivit färdig
med De tolv månaderna,
säger Jon och berättar om sitt verk.
- Vad roligt, säger Erik.
- Jag ska skicka in De tolv månaderna idag, säger Jon.
Både till radion och till Classical music studios Sverige.
- Det kommer nog att gå bra, säger Erik.
- Jag har jobbat hårt med det här verket, säger Jon.
Jag har tagit hjälp av
faktaböcker om musik.
Så har jag haft stor nytta
av det där musikdataprogrammet.
- Vad kul att du använder
det där programmet, säger Erik.
Att du för ut så mycket av
det.Jag är verkligen glad för
din skull.
Jon och Erik pratar mycket
om musik den dagen.
Jon berättar om de
kompositörer han gillar mest.
Erik berättar vilka
kompositörer han gillar.
Efter jobbet skickar Jon in
De tolv månaderna.
Han har två kopior av De
tolv månaderna.
Han skickar den ena kopian
till Classical music studios.
Och den andra kopian till
Sveriges radio P2.
När Jon kommer hem känner
han sig stålt.
Nu har jag skickat in mitt
största verk, tänker han.
Nu har jag skickat in De
tolv månaderna.
I väntan på svar
Nästa dag
___________________________
Nu ska Jon få höra sin musik
Nu ska Jon få höra sin musik
spelas av Minisymfonikerna.
Minisymfonikerna ska spela i
Aulan på Jons gamla skola.
Både elever och lärare ska
lyssna.
Och Jon ska stå vid mikrofonen och berätta om musiken.
Under konserten är det stor
spänning.
Förutom Minisymfonikerna
spelar en av Jons gamla musiklärare de fyra pianosonaterna på skolans piano.
Och Jon sjunger själv tre av sina sånger.
Efter konserten jublar hela
publiken.
De tycker att
Minisymfonikerna har spelat bra.
De tycker också att Jon är
en bra kompositör.
- Tack, säger Jon efter
applåderna.
Vad glad jag blir att ni
gillade mina musikstycken.
- Allt det här har jag
komponerat på min dator,
fortsätter Jon och berättar om arbetet med musiken.
Sedan går alla musiker i
Minisymfonikerna ut från aulan.
Då följer även Jon med.
De går till matsalen där de
är bjudna på mat.
Medan de äter pratar Jon och hans gamla musiklärare Ingemar.
- Du är ju begåvad, säger Ingemar.
Ingemar berättar hur bra
Jons musik är.
Han tycker att
pianosonaterna är lätta att spela.
Han gillar också
symfonierna.
Sångerna tycker han är fina.
- Vad kul att du gillar min musik, säger Jon.
- Du skulle ju bli
kompositör på riktigt, säger Ingmar.
Jag vill ta dig till nästa
nivå.
Jon är lycklig just nu.
Alla tankar om att bli polis
är borta för tillfället.
Jon tänker inte heller på
personalen i baren.
Han tänker bara på musiken.
Att skriva musik kan göra
honom känd i framtiden.
Historien slutar så.
Uppdaterat: 2011-10-17.