Christopher Lundgrens webbsida
Vänskap och kärlek.
Information
"Vänskap och kärlek"
innehåller fyra korta berättelser och är till för alla som vill läsa dem. Till
en början var tanken att jag skulle samla in berättelserna i en bok men av olika
själ väljer jag nu att enbart lägga ut dem här på webbsidan.
De här historierna är
påhittade och personerna som är med finns inte på riktigt.
Text: Christopher Lundgren
Berättelserna färdiga den 2004-11-06.
Historierna i "Vänskap och kärlek"
· Peters kärlek till skolpersonalen efter misshandeln
Historiernas handlingar
"Peters kärlek till
skolpersonalen efter misshandeln" handlar om Peter som hade sin bästa kompis
Hampus enda sen de var små. Men så går det snett för Hampus som kom i fel gäng.
Det gör så att Peter vågar inte lita på någon förutom på skolpersonalen.
"En ny vän på ungdomsgården" handlar om Martin. Hans bästa kompisar Isak och
Tobias reser iväg och då är Martin själv utan kompisar. Men när han var på
ungdomsgården själv hände någonting speciellt som ändrade Martins liv.
"Åldern spelar ingen roll" handlar om Linus som är väldigt blyg. Han har inte heller många kompisar och är mest hemma efter skolan. Men så bestämmer han sig för att jobba extra på en fritidsgård. Och efter ett tag händer det speciella saker där.
"Olycka blev till lycka" handlar om Robert som var en stökig kille. Han snodde en moped och fick två års fängelse. På fängelset höll han på att skriva låtar bara för att få tiden att gå. Innan Robert har avtjänat sitt straff så händer en del förändringar i hans liv.
Peters kärlek till skolpersonalen efter misshandeln
Kapitel 1.
Peter är 17 år och bor hemma hos sin mamma Lena och pappa Hans. Peter har också en storesyster som heter Jessica och en lillebror som heter Sebastian. Peter som den här historien handlar om är en helt vanlig kille som går sitt andra år på Fyrisskolan i Uppsala. Peter känner många elever i skolan. Några av hans kompisar heter Jonas, Erik, Kristian och John. Men Peters bästa kompis heter Hampus. De har känt varandra sedan de var små. De har alltid lekt med varandra och de har haft samma intressen. Det roligaste de visste när de var små var att busa med varandra och att leka med leksaksbilar. Nu när de är äldre brukar de spela fotboll, rita och lyssna på musik.
Kapitel 2.
När skolan är slut brukar Peter vara kvar en stund för att se om han kan ta sällskap med någon kompis eller till och med ta sällskap med en personal och prata lite innan han ska gå till sin buss. Men så en fredag hände det någonting hemskt. När Peter skulle se om Hampus var i korridoren såg han genom fönstret att några killar misshandlade en gammal tant ute på gatan. Peter trodde inte sina ögon. Han blev arg men bestämde sig för att gå ut och stoppa de där killarna. Han sprang ut från skolan och sprang mot platsen där den gamla tanten blev misshandlad. Men när Peter var framme var det redan för sent. Killarna hade redan gått sin väg och tanten låg på marken helt nerslagen. En ambulans kom precis då och skulle köra den gamla tanten till sjukhuset för att se om de kunde rädda hennes liv.
Kapitel 3.
Dagen där på läste Peters mamma i tidningen att en tant hade blivit nerslagen utanför Fyrisskolan på fredagen. Har du sett någonting sade Peters mamma till Peter. Peter ljög och sade att han inte visste någonting. Men egentligen hade han försökt stoppat de där killarna. Hon frågade på nytt om Peter hade sett någonting. Men Peter sade ingenting och tyckte att det var jobbigt att hon frågade om sådana saker. Peters syskon förstod i alla fall att han inte ville prata om det. Inte nu i alla fall.
Kapitel 4.
På måndagen när Peter kom till skolan sade en person i högtalarna att alla skulle samlas i aulan för att prata om vad som hade hänt. Rektorn sade då att några elever från skolan var inblandade i misshandeln. Han sade deras namn och då hörde Peter att han sade Hampus Eng. Det var ju precis så som Peters bästa kompis hette. Han såg också att det var han som stod där framme. Hur skulle det gå. Peter grät när han insåg att Hampus var inblandad i misshandeln mot den gamla tanten.
Kapitel 5.
Några dagar senare fick Peter tid hos skolans kuratorn. En kurator är en person som man kan gå till om man har problem, mår dåligt eller har varit med om något hemskt. Och det hade ju Peter. Han skulle prata med kuratorn en gång i veckan så han skulle må bättre. Och så blev det också.
Kapitel 6.
Efter några veckor hade Peter och kuratorn pratat färdigt. Men efter allt som hade hänt vågade inte Peter lita på sina kompisar längre. Han trodde att de andra kompisar också var dumma mot andra människor. Peter började faktiskt att prata med skolans personal. Han pratade om allt möjligt med personalen i matsalen och på biblioteket. Han tyckte att de var trevliga och han blev glad när han pratade med någon av personalen som han gillade extra mycket.
Kapitel 7.
Peters kompis Hampus som var med och misshandlade den gamla tanten hade nu fått ungdomsvård eftersom han var för ung för att sitta i fängelse. Den gamla tanten gick inte att rädda. Hon var för skadad sade skolans rektor när han höll ett tal till hela skolan. Peter orkade inte bry sig om Hampus längre och de andra kompisarna var inte så intressanta. Det var så han tänkte.
Kapitel 8.
Desto längre tiden gick. Desto mer kontakt hade Peter fått med personalen på skolan. Peter hade till och med en del kärlekskänslor till vissa av personalen. Eftersom Peter var så snäll skulle personalen nog göra någonting speciellt för honom när han skulle sluta skolan.
Kapitel 9.
Och så blev det också. När Peter tog studenten fick han en speciell sak som ingen annan i skolan hade fått tidigare. Det var en resa för två personer. Peter skulle få ta med vilken person han ville. Så han funderade ett tag och sedan hade han bestämt sig. Han skulle ta med den sötaste tjejen bland skolans personal.
Kapitel 1.
Martin är en 19-årig kille som fortfarande bor hemma hos sin mamma Agneta. Han har inga syskon och hans pappa dog i en bilolycka för några år sedan. Martin går sitt sista år på Bolandsskolan i Uppsala. Han trivs bra där. När Martin inte går i skolan eller är hemma så brukar han vara med sina bästa kompisar. De heter Tobias och Isak och är Martins ända riktiga kompisar. När Martin, Tobias och Isak träffas brukar de spela datorspel, titta på teve och vara på fritidsgården nära Isaks familjs hus.
Kapitel 2.
På fritidsgården träffar Martin andra ungdomar. Vissa ungdomar går i samma skola som Martin och andra går i andra skolor. Men han blir aldrig riktigt kompis med de andra. Han tycker att vissa är för tuffa och att andra är för barnsliga. Så det är bara Tobias och Isak som Martin verkligen är kompis med.
Kapitel 3.
Men en dag reste Isaks familj till Kreta och då hade Martin bara Tobias kvar. Både Martin och Tobias tyckte att det var tråkigt att Isak hade rest iväg. Men en dag kom Martin på att han och Tobias också kunde resa iväg med sina familjer. Tobias föräldrar jobbar på en bank och tjänar mycket pengar. Men Martins mamma har bara ett städjobb och får nästan inga pengar. Då gick det inte att Martin och Tobias skulle resa tillsammans.
Kapitel 4.
Några dagar senare sade Tobias till Martin att också han skulle resa utomlands med sin familj. Det tyckte Martin inte var kul. Nu skulle Martin inte ha en enda kompis kvar och hur skulle det då gå. Martin bestämde att han skulle hitta nya kompisar på ungdomsgården nästa gång han skulle dit. Han skulle hitta trevliga kompisar som var ungefär som han själv. Han skulle i alla fall försöka.
Kapitel 5.
Några dagar sneare var det dags för Tobias att resa iväg. Då tog hela klassen fårväl och önskade honom lycka till. Han skulle vara borta i ett halvår och han skulle sakna klassen. Senare samma dag bestämde Martin att han skulle till fritidsgården själv. Där skulle han se om det fanns någon att prata med. Han skulle se om det var trevligt utan sina bästa kompisar.
Kapitel 6.
När Martin var vid fritidsgården kollade han först runt. Sedan hörde han hur någon ropade hans namn. Han tittade bakåt och såg en tjej med ljust långt hår. Han kände inte igen henne men gick ändå fram för att tala med henne. Hon pressenterade sig som Josefine. Hon berättade att hon hade haft ett förhållande med Isak men att det hade tagit slut några veckor innan han skulle resa iväg. Martin lyssnade mycket noga och ville höra allt som Josefine sade till honom. De pratade mycket den kvällen och sedan åkte Martin hem till sig.
Kapitel 7.
En vecka senare hade Martin och Josefine bestämt att de skulle träffas utanför ungdomsgården. Och så blev det också. Även den här gången pratade Martin och Josefine om många saker. Sedan sade Josefine att hon ville vara Martins vän. Det kändes gått i Martins hjärta när hon frågade honom om det. Den här gången hann de också spela biljard och pingis. Det var en bra kväll.
Kapitel 8.
Dagen där på träffades Martin och Josefin igen för att gå på bio. De såg filmen Sagan om ringen som de båda tyckte var bra. Sedan åkte de hem till Josefine där de pratade om känslor och kärlek. Sedan frågade Josefine om Martin ville ha ett förhållande med henne. Han skulle tänka på saken eftersom de nyligen började träffa varandra.
Kapitel 9.
Efter några dagar när Martin och Josefine träffades hemma hos Martin hände det bästa i Martins liv. Josefine frågade om Martin hade tänkt mer på att ha ett förhällande med henne. Och då sade Martin att han absolut ville ha ett förhållande med Josefine. Han sade att Josefine var den finaste tjejen han hade träffat. Josefine hade någonting som de andra inte hade.
Kapitel 10.
Efter ett år hade Martin friat till Josefine. Både Martins mamma och Josefines föräldrar var glada över att Martin och Josefine hade hittat varandra. Martin och Josefine skulle leva lyckliga tillsammans. Sedan skulle de flytta ihop och kanske skaffa barn.
Kapitel 1.
Linus är 18 år och bor på landet med sin mamma Anita och pappa Kurt. Där har de två katter, en hund, en häst och några kor. Linus har också två syskon som heter Jonna och Jesper. Linus gillar att hålla på med djuren och hjälpa till där hemma. Men han gillar tjejer. Men Linus har ett problem. Det är att han är väldigt blyg och inte har så många kompisar. Så han brukar mest vara hemma efter skolan.
Kapitel 2.
Men en dag kom Linus på att han ville träffa människor och bli av med sin blyghet. Han kom på att han kunde börja jobba extra och tjäna pengar. Så han kollade i tidningar och hittade där ett telefonnummer till en fritidsgård som sökte ny personal. Där kunde Linus jobba extra efter skolan och både få lön och träffa nya människor. Han bestämde sig för att ringa och se om det fanns plats på den där fritidsgården.
Kapitel 3.
Några dagar senare ringde fritidsgårdens chef som sa att Linus hade fått ett jobb där och han skulle börja om en vecka. Linus hade också pratat med sina föräldrar och de blev glada över att han skulle jobba extra. Även Jonna tyckte att det var bra. Då skulle de ju få mer pengar så man både kunde sköta om djuren och göra roliga saker.
Kapitel 4.
Första dagen på fritidsgården var inte så rolig som Linus hade trott. Han tyckte att det inte var så mycket att göra där och dagarna kändes långa. Men efter några dagar tyckte Linus att det var roligt att jobba på fritidsgården. Han började också känna de andra som jobbade där. De hette Sofia, Matias, Christer och Maria. Men de var mycket äldre än Linus. Sofia var 29 år, Matias 31 år, Christer 54 år och Maria 43 år. Linus kände sig liten men kände ändå att det här jobbet passade honom bra.
Kapitel 5.
Linus och Sofia blev snabbt bra vänner och Linus kände sig inte längre särskilt blyg. Han tyckte ju om alla men det var någonting speciellt med Sofia. Hon var så snäll mot alla och betydde lite extra för Linus. Hon berättade saker som hon inte sa till de andra. Hon berättade till exempel att hon hade varit gift i fem år men att det var slut nu. Hon hade träffat en kille när hon var 21 år och de gifte sig när hon var 23 år. Men för något år sedan gjorde killen slut med henne för att han hade hittat en ny tjej. Hon blev ledsen men ville inte ha ett nytt förhållande just då.
Kapitel 6.
När Linus hade jobbat på fritidsgården i ett halvår hade Linus fått känslor för Sofia. Han sa ingenting för att han trodde att inte hon var intresserad av honom. Men vad inte Linus visste var att Sofia faktiskt hade känslor för honom. När Linus och Sofia pratade i enrum efter jobbet så han vad han tyckte om Sofia. Då sa hon också att hon hade känslor för honom.
Kapitel 7.
När Linus fyllde 19 år fick han många pressenter av sin familj. Han fick till exempel en ny mobiltelefon med inbyggt kamera. Han fick också ett presentkort med 200 kronor på. Men när han några dagar senare skulle åka till fritidsgården möttes han av Sofia som hade en kasse i handen. Sofia sa att det var presenter till Linus från hela fritidsgårdens personal. Han fick bland annat en bärbar CD-spelare och en 500-kronors sedel. Men Linus fick två extra speciella saker av Sofia. Först fick han två biljetter till en konsert med rockgruppen Iron Maiden på Globen. Sedan fick han ett kort direkt från Sofia. På kortet stod det hur mycket Linus har betydd för Sofia. Sedan stod det en fråga. Det var om Linus ville ha ett förhållande med henne. Linus blev chockad men väldigt glad när han fick den frågan. Han skulle bara tänka i några dagar innan han kunde ge svar.
Kapitel 8.
Två dagar senare träffades Linus och Sofia privat hemma hos Sofia. När de kollade på teve gav Linus sitt svar till Sofia. Han sa att han ville ha ett förhållande. Men han hade en fråga. Var inte det för stor ålderskillnad mellan dem. Linus hade ju nyss blivit 19 år och Sofia skulle snart bli 30 år. Altlså 11 års skildnad. Men Sofia sa då att åldern inte spelar någon roll. Då höll Linus med och sa att hon hade rätt. Sedan den kvällen skulle Linus liv vara förändrat för evigt. Den blyga Linus som inte hade många kompisar och inte hade någon tjej hade nu hittat sin kärlek.
Kapitel 9.
Efter ett tag hälsade Linus och Sofia på varandra ganska ofta. Linus föräldrar tyckte bara att det var stor åldersskidnad mellan dem men då sa Linus att åldern inte spelar någon roll. Sedan sa inte Linus föräldrar någonting mer om det. Även fritidsgårdens personal hade fått reda på att Linus och Sofia var ihop. Linus och Sofia skulle också snart flytta ihop och bo i Sofias lägenhet. Där skulle de leva lyckliga i alla sina dagar, Så när Linus hade tagit studenten skulle de flytta ihop. Och så blev det också.
Kapitel 1.
När Robert var 20 år hade han inte något jobb. Han levde bara på socialbidrag. Socialbidrag får de som inte har något jobb. Men problemet med Robert var att han var ganska stökig av sig. Han hade till exempel slagit sänder glasflaskor utanför sina grannar tillsammans med två andra killar. Han hade också snattat godis i affärer. Men det värsta han hade gjort var att sno en moped.
Kapitel 2.
Robert hade inte åkt fast för de första grejerna som han hade gjort. Men efter att han hade snott mopeden åkte han fast. Det blev två års fängelse. Robert hade också en kompis som hjälpte honom att sno mopeden. Kompisen fick ett års fängelse för att han hade hjälpt Robert. Men ingen i Roberts släkt visste att Robert hade snott grejer. De visste bara att han kunde vara stökig ibland. Men att han hade snott en moped och hade fått två års fängelse för det kom som en chock.
Kapitel 3.
Första dagen på fängelset kändes inte så kul. Robert visste inte vad han skulle göra på ett fängelse i två år. Han visste att han inte fick gå ut själv. Han skulle inte få vara i stan själv och han skulle ha personal runt omkring sig. När han hade tänkt ett tag började han gråta. Hur skulle han klara av att vara inlåst i två år.
Kapitel 4.
Efter några veckor hade Robert kommit på att han kunde skriva låtar. Så han började fundera på vad låtarna skulle handla om och vilken typ av musik han skulle göra. Efter några dagar hade han kommit på att det skulle vara hiphopmusik och att texterna skulle handla om hans liv. Efter några veckor hade Robert skrivit en låt. Den låten handlade om ångest. I den låten skulle han beskriva hur det kändes att ha snott en moped och att dessutom bli instängd för det. I den låten skulle han också lova att aldrig mer göra dumheter.
Kapitel 5.
När det hade gått ett halvår hade Robert skrivit 25 låtar. De flesta låtarna handlade om hans liv. Men det fanns också vissa låtar som handlade om kärlek till hans gamla tjejkompisar på Gottsundaskolan i Uppsala. Robert berättade för vissa av personalen om sitt låtskrivande. Då blev två av personalen intresserade av att få se låttexterna. De hette Emil och Marcus. Så Robert berättade om sina låttexter och sa att han var väldigt intresserad av hiphop. Då sa Marcus att Robert kunde få spela in en skiva om han ville. Och det ville Robert.
Kapitel 6.
Efter några dagar hade Robert och Marcus kommit på några melodier som kunde passa bra med låttexterna. Marcus hade tagit med sig en inspelningsapparat och ett datorprogram där man kunde göra sina egna melodier och göra om låtar så de lät häftigare. Både Robert och Marcus var duktiga på datorer och kunde lära sig av varandra. De satt några timmar i veckan och fixade med musiken.
Kapitel 7.
När Robert och Marcus hade kommit på melodier till 12 låtar spelade de in de låtarna i en studio som fanns på fängelset. Sedan skulle Marcus ta hjälp av sin kompis Pontus som själv höll på med musik. Pontus skulle fixa så att musiken skulle låta bra och sätta in låtarna på en vanlig CD-skiva så man kunde lyssna på musiken i en vanlig CD-spelare. Sedan skulle Robert komma på vad han kunde göra med resten av låtarna.
Kapitel 8.
Några dagar senare när Pontus var färdig med CD-skivan fick Marcus den för att lyssna och höra om det blev bra. Och det blev jätte bra. Sedan tog Marcus med sig CD-skivan till fängelset och gav den till Robert. De lyssnade igenom låtarna och Robert var nöjd med skivan. Sedan hände det inte så mycket på ett tag. Men Robert kände sig stolt över sina låtar och spelade upp dem för vissa av personalen. Emil fick naturligtvis lyssna på Roberts musik. Han tyckte att Robert hade gjort ett jättebra jobb med skivan.
Kapitel 9.
Ett par månader efter att skivan hade blivit klar hade Marcus lämnat in kopior av den till olika skivbolag. Han skulle se om de tyckte om Roberts musik. Och efter ett tag sa personalen på ett skivbolag att de tyckte om skivan och att de villa att Robert skulle spela in låtarna igen fast i en riktig studio.
Kapitel 10.
Lite senare samma månad fick Robert tillstånd att åka till en riktig studio för att spela in ett album med alla sina låtar. Och bara efter tre månader skulle skivan säljas i lokala affärer. Alltså säljas i affärer som låg i den staden där Robert bodde i. Nu hade Robert också kommit på att han skulle heta R-Carlsson som artist. R:et skulle stå för hans förnamn och Carlsson för hans efternamn efter som hans namn var Robert Calsson.
Kapitel 11.
När Robert hade suttit i fängelse i två år så hade hans musik sålt bra och han skulle till och med göra en liten Sverige-turné. Då lovade också Robert att han inte skulle göra några fler dumheter. Förutom att vara artist skulle han också leva ett bra liv. Han skulle skaffa familj och jobba och tjäna pengar.
Uppdaterat: 2011-05-18