Christopher Lundgrens webbsida

Positiva texter

Till startsidan

Till föregående sida

Till sidans slut

Människor, företag, butiker med mera som jag ger beröm eller tycker bra om, är med i "Positiva texter" då bra bemötande, vänlighet och bra service är viktiga ting. Även saker som förvånat mig med glädje eller positiva drag är inränade.

• Tehörnan i Forumgallerian, Uppsala (november/december 2006)

• Tågtrafiken mellan Uppsala och Sala samt tvärtom (maj/juni 2006)

• Uppsala domkyrka (våren 2007)

• Vänligt bemötande vid Tele2 kundservice - 1 (21 december 2009)

• Vänligt bemötande vid Tele2 kundservice - 2 (29 mars 2011 samt vid ett tillfälle under april 2011)

• Sammanslagna berättelser samt fragmentariska minnen (från omkring 2006 till 2011)

• Trevliga människor på UL och dess entreprenörer

• Trevlig tjej på Ica Årstahallen (våren och hösten 2011)

Några ställen där jag inte har varit allt för mycket

Text - tillägnas Tehörnan i Forumgallerian, Uppsala.

Tehörnan är en bra butik som passar många tedrickare och teälskare. Affären finns på två ställen, en butik ligger någonstans i Umeå, vart vet jag ej, medan den andra ligger i Forumgallerian i centrala Uppsala och har ett sortiment av diverse tesorter. Det handlar inte om vanliga tepåsar precis som går att köpa i mataffärer, utan te som man stoppar i en sil och har i koppen.
Det går också att köpa lite annat smått och gott där ifrån. Även de som jobbar där är goda, men inte så små.

Tehörnan och dess personal är med på beröm-sidan dels för bra bemötande, dels för att det är en bra butik. Om man går in på personalen så är alla som jag har pratat med trevliga vid de tillfällen som jag har varit där. Vissa har dock varit ännu trevligare, lite sociala och inte bara sagt "hej", tagit betalt och sagt "adjö" eller "hej då". Exempel är en tjej som jag inombords kallar för skojiga tjejen eftersom jag inte vet vad de heter där inne. Hon verkar lite skojig och tillhör de trevligaste tjejerna.
När jag och min arbetskamrat Magnus var en sväng till den trevliga affären vid månadsskiftet november - december 2006 köpte Magnus lite te. Medan en av tjejerna tog betalt var en annan, skojiga tjejen, lite på sidan om och inte tog emot kunder. Jag tänkte inte på henne då, jag pratade bara lite med Magnus.

- Är det gott med pengar? frågade jag honom på skoj.

- Mm, sa Magnus som hade en tjugolapp i truten för att ha fria händer till att ta upp småmynt med.

Då började den där trevliga saken "skojiga tjejen" lägga sig i och säga att hon också brukar göra så.

- Tänk om man var som en bläckfisk och hade åtta armar, sa jag. Om man hade fyra ben och fyra armar, tillade jag snabbt.

- Eller sex ben och två armar, sa hon.

Vi skojade och pratade en stund medan Magnus betalade. Sedan sa jag och Magnus adjö för den gången.

- Är det bra med er?
frågade "skojiga tjejen" när vi var där igen några dagar senare.

Det var ju bra med mig och Magnus. Vi pratade en stund innan mitt och Magnus besök var färdigt där inne. Och när vi hade gått ut kunde jag konstatera att hon är trevlig. Hon kanske har en policy, en regel, som säger att hon ska vara trevliga eller så är hon trevlig från grunden. Jag vet inte men det är kul i alla fall att folk hejar när man är i närheten.

Föresten, jag komponerade två kompositioner som tillägnas Tehörnan.

Notera att den andra komposition är duett nr 3 och inte nr 2 eftersom den andra duetten tillägnades ett annat gäng personer.

Text - tillägnas tågtrafiken mellan Uppsala och Sala samt tvärtom.

Under vårterminen 2006, då jag gick sista året på Fyrisskolan, var jag på en del praktikplatser, däribland på Kulturarvs-IT som tillhör Upplandsmuseet och som håller till i Morgongåva. För att ta sig till och från Kulturarvs-IT kunde man åka buss eller tåg så jag tog tåget för det var smidigast, gick snabbast och var miljövänligast.

Att bli bra bemött är A och O, det är viktigt enligt min mening att personal inom alla serviceyrken är normalt trevliga. Om personal istället var otrevliga skulle det ju inte gå ihop sig. På tåget mellan Uppsala - Sala var det överklass i positiva sammanhang.
Eftersom jag åkte fram och tillbaka i tio dagar utspritt under tre veckors tid hände det att jag kände igen vissa konduktörer. Men två av dessa, en kvinnlig och en manlig konduktör, verkade ännu mer trevliga än normal vänlighet.

Först var det den kvinnliga konduktörer som sa "Hej" på ett sätt som lät precis som om hon kände mig lite grann, även fast hon bara hade kollat mitt så kallade timkort en gång tidigare. Om jag hade träffat henne ännu mer hade vi säkerligen pratat lite gran vid biljettkontrollerna. Så tror jag också att hon blev en smula förvånad att jag satt på en av de i-hopsättbara stolarna som var placerade vid dörrarna.
Den manliga konduktören sa "Tja" på ungefär samma sett som hon, då även han bara hade kollat giltig åkning en gång tidigare. Han och jag hann dessutom prata en stund då jag av nyfikenhet frågade om tjocka färjade sträck som var målade på tågets utsida. Jag kan meddela att färgen inte skulle vara ditmålat. Någon ärthjärna hade målat under natten, uttryckte han sig. Eftersom vi hann prata en stund vet jag att han var trevlig.

Text - tillägnas Uppsala domkyrka del 1

Alla mina vänner betyder mycket för mig, men vissa har jag dock starkare band med, exempelvis en som heter Niklas som detta avsnitt också handlar om till viss del.
Måndagen den 15 januari 2007 ringde Niklas mig på min mobiltelefon strax innan jag skulle sluta jobba då han frågade om jag kunde skriva ut notmaterial till en komposition som jag hade gjort till hans bok Stridsringen. Niklas tanke var att en av organisterna skulle kunna spela inledande ouvertyren som jag hade transkriberat för piano och gjort tema med tio variationer (CLV 4). Eftersom jag enbart hade mitt musikprogram på datorn där hemma kunde jag inte skriva ut noterna på jobbet men vi bestämde att vi skulle träffas vid domkyrkan för att informera om vår idé.
När jag var framme vid domkyrkan hade Niklas redan varit in där och berättat för en kvinnlig receptionist vid domkyrkoinformationen. Han hade också beskrivit bakgrunden till musiken, att "Stridsringen" bygger på hans bok med samma namn, som var tänkt som en fantasy-roman. Receptionisten hade varit så snäll som hade ringt upp en organist och berättat om Niklas idé. Så strikta vissa är vad gäller fantasy hade organisten sagt ifrån för att musiken tillhörde just den genren . Dock ringde hon upp en annan organist, biträdande organisten Andrew Canning som var villig att ta emot notmaterialet. Så någon måndag framöver skulle jag lämna över notmaterialet till samma receptionist eftersom vi alla tyckte att det var lättast då hon redan visste var idé.

Måndagen veckan därpå hade jag faktiskt inte hunnit skriva ut noterna. Själv hade jag ingen skrivare hemma så jag var tvungen att be en annan kompis att skriva ut det men han hade inte hunnit göra det, så jag sa som det var till den den trevliga receptionisten.
När jag ändå var där pratade vi om musik, bland annat om kommande konserter i domkyrkan. En konsert med Andrew Canning skulle äga rum den 10 mars. Sådan otur man kan ha ibland hade jag då jag precis hade missat en konsert den 13 januari.. Den trevliga kvinnliga receptionisten hade också givit mig goda råd på relativt nya kompositörer utan att själv vara säker på kompositörernas namn. För att ge mig säkra svar ringde hon ett samtal där hon fick svaret att det var Ad Wammes och Flor Peeters som kompositörerna hette. Detta resulterade i att jag började söka efter musik av nämnda kompositörer, både vid Uppsala stadsbibliotek där jag dock inte fann något och via olika webbsidor på Internet där jag däremot fann flera inspelningar.

Det gick en vecka, två veckor och tillslut tre veckor utan att jag hade fått något svar. Ingen hade hört av sig till mig via det telefonnummer som jag hade angett eller via min e-post. Efter fyra veckor gick jag till domkyrkan under en lunchrast för att se om receptionisten visste någonting. Domkyrkoinformationens öppettider skulle ändras från eftermiddagar till förmiddagar från och med februari så jag kunde bara gå vid någon rast. Nästkommande besök gjorde jag vid en lunchrast för att ta reda på hur det egentligen gick med noterna och jag fick till svar att Andrew hade fått dem. Anledningen till att han inte hade hört av sig var att han i dagarna skulle bli pappa.

Nedan följer i alla fall den omarbetade kompositionen. Dock döpte jag om detta arrangemang till Kyrkomusiken nr 2 eftersom det skulle vara ett mer passande namn på en orgelkomposition.

Tiden gick och jag hann gå på ett flertal av Andrew Cannings konserter och lyssna på fin och vacker orgelmusik. Dock framförde han aldrig min musik, förmodligen på grund av tidsbrist eller att han tappade bort materialet. Med tanke på att jag besökte domkyrkan ganska ofta träffade jag den trevliga receptionisten ibland. Både hon och den musik vi pratade om emellanåt gav mig inspiration till att komponera två duetter för cembalo och orgel.

Snabbt efter de två kompositionerna för orgel och cembalo komponerade jag ett flertal kompositioner för stråkorkester med samlingstiteln "Songs for strings". Den första kompositionen av dessa, som först var ett litet experiment, blev i slutändan en dedikation till den trevliga receptionisten. Eftersom vi ofta pratade om musik nämnde hon vid ett tillfälle en musikrelaterad grej om sin dotter vilket bidrog till att kompositionen fick undertiteln "The receptionist and her daughter. Dessutom gjorde jag en pianotranskription.

Vid ett av mina besök i domkyrkan under april månad hade receptionisten sällskap av en praktikant men jag hann inte mer än att morsa på dem så skulle receptionisten iväg på ett möte. Det skulle visa sig vara sista gången som jag såg henne, antagligen böt hon jobb. Eftersom jag tyckte att det gick så plötsligt komponerade jag ett stycke för liten orkester som jag döpte till "I miss her, she was so friendly" som sedan hamnade i min samling "Friendship" för orkestrala stycken på temat vänskap och vänliga människor.

Efter en tid komponerade jag även en sång för en stämma och piano som jag tillägnar henne.. Dock finns i dagsläget ingen skriven sångtext.

Observera! Det finns en liten artikel på "Negativa texter" som relaterar till ämnet Uppsala domkyrka. Gå till "negativa texter" Dessutom finns en artikel om samma ämne på sidan med "kombinerade" händelser. Gå till "Funderande texter"

Text - tillägnas Uppsala domkyrka del 2

De flesta som jag har stött på i kyrkan vid mina besök där är trevliga, främst omkringpersonalen som receptionisterna och de som inte direkt arbetar med den kristna verksamheten. Nedan följer exempel på mer trevlig personal som jag blivit bra bemött av i kyrkan under mina vistelser år 2007, ett år som både mörklade vissa delar av verkligheten och gjorde positiva intryck på saker och ting.

I maj då jag frågade hur det skulle bli med en spelning i Trefaldighetskyrkan med Andrew Canning vid orgeln var den ganska unga kvinnliga receptionisten vänlig på ett sätt som jag uppskattade. I mina ögon var hon också söt, med håret i en tofs och glasögon. För att alla personer jag nämner ska ha ett namn kallar jag denna tjej för "Trevliga tjejen".
Om sanningen ska fram blir dessutom vissa tjejer sötare när dem bär glasögon men fråga mig inte varför, för jag vet inte själv vad det beror på. Det kan också påpekas att om en tjej med glasögon är mindre vänlig kan glasögonen få mig att ogilla personen i fråga ännu mer. Men med denna receptionist var det inga fel med.

Dagen med en massa nollor och sjuor (07-07-07) gick jag åter till domkyrkan för att fråga om det fanns information angående lördagsmusiken. Receptionisten som var där den gången var också en trevlig tjej i relativt ung ålder och söt var hon. Även hon bar glasögon och såg inte så dum ut. Den gången hade jag min vän Niklas med mig för han hade gjort andra ärenden före så han följde med mig till domkyrkan.
Så nyfiken som han är såg han en broschyr med en intressant symbol med "guds hand" vilket gjorde att vi gick in i kyrkan för att se symbolen i verkligheten på 27 meters höjd. Både en häftig symbol och en glad tjej vid domkyrkoinformationen fick mitt humör att höjas för den dagen.

Text - tillägnas en vänlig tjej på Tele2s kundservice - 1.

I november 2009 besökte en försäljare från Tele2 min bostad för att sälja abonnemang till mig. Min lilla erfarenhet jag hade av Tele2 sedan tidigare gjorde att jag tackade ja trots att jag fortfarande hade både ett röstabonnemang (mobilt telefonabonnemang) och ett mobilt bredbandsabonnemang hos Tre (3). När jag i mitten av december hade fått hem mitt paketet med abonnemanget Snackis och mobilt bredband från Tele2 ringde jag upp Tre för att fråga om jag kunde säga upp mina befintliga abonnemang men det skulle ha kostat över 1500 kronor som motsvarade resterande tid som återstod för abonnemanget vilket inte jag hade råd med.
Måndagen den 21 december på eftermiddagen ringde jag till Tele2 för att fråga hur jag skulle göra med de nya abonnemangen. Tjejen som svarade var en av de trevligaste personer jag har pratat med vad gäller kundtjänstärenden. Även om hon personligen inte kunde lösa mitt problem fullt ut gav hon mig förslag på lösningar, exempelvis att överlåta abonnemanget till någon kompis eller att hon kunde låta mitt abonnemang vara vilande i sex månader (ett halvår), för att jag sedan skulle prova ringa igen för att se om det gick att göra ett undantag och förlänga tiden tills ett helt år (december 2010).
Samtalet kändes så bra trots att lösningarna inte var helt hundra procentiga så jag har skrivit ner de viktigaste delarna från samtalet.

- Hur ska jag göra med mina abonnemang hos er eftersom jag fortfarande har abonnemang hos en annan operatör? sa jag och berättade om min situation.

- Tyvärr händer det ibland, sa tjejen på Tele2s kundtjänst på ett förstående sätt.

- Hade jag vetat att det hade varit svårt att avsluta mitt abonnemang hos Tre hade jag tyvärr ångrat köpet, sa jag och tillade att Tele2 är en bra operatör.

- Hur ska jag kunna hjälpa dig på bästa sätt? sa hon och gav en funderande suck.

- Ja du, sa jag med en aningen orolig ton men hoppades att hon skulle kunna säga något bra.

- Om du väntar en stund så ska jag fundera och prata med en kollega, sa hon.

Jag väntade en liten stund.

- Tyvärr kan inte jag göra så mycket för det är folk högre upp än oss som bestämmer, sa hon. Men däremot kan jag frysa ditt abonnemang i ett halvår så kan du ringa till kundtjänst igen runt den 21 juni och höra om det finns möjlighet att frysa abonnemanget ytterligare.

- Ja visst, sa jag. Det är bara synd att det skulle bli så här och det kommer ju bli en del onödiga pengar egentligen.

- Du kan ju höra om någon polare är intresserad av ditt abonnemang så kan du göra en överlåtelse, sa hon.

- Det kan jag i och för sig göra, sa jag. Man kan ju alltid testa.

Så började vi runda av samtalet.

- Du får ha det så bra, sa hon och önskade mig en god jul.

- Du får ha det så bra du också, sa jag.

- Vad du är gullig, sa hon och sedan avslutade vi samtalet.

Trots att hon inte kunde hjälpa mig fullt ut var hon i alla fall väldigt trevlig och verkligen tillmötesgående. Även om jag både före och efter detta samtal haft en del kontakt med kundtjänsten med oftast bra handläggare har ingen varit lika bra som hon.

Text - tillägnas en vänlig tjej på Tele2s kundservice - 2.

I mitten av mars 2011 hade jag både lyckats förstöra mitt SIM-kort och slarvat bort min faktura så jag ringde åter till Tele2 för att åtgärda dessa saker. Handläggaren i kundtjänst skulle skicka betalinformation via SMS (meddelande) och jag tänkte inte på att just det SIM-kortet var trasigt så informationen kom naturligtvis inte fram. Tisdagen den 29 mars ringde jag upp Tele2 igen för att meddela om mitt SIM-kort så jag skulle kunna få betalinformation muntligt för att själv skriva upp rätta uppgifterna samt få ett nytt SIM-kort till det abonnemanget. Tjejen som svarade var väldigt trevlig och personlig. När jag gjorde beställningen av nytt SIM-kort blev samtalet lite utav en diskussion, ungefär som om hon var en bekant som man plötsligt träffade på stan. Med tanke på hennes trevliga bemötande berömde jag henne och sa att hon var en trevlig support varpå hon svarade att det är roligt med trevliga kunder som säger sådana saker. Därefter önskade hon mig en fortsatt trevlig dag och jag önskade henne detsamma för att sedan avsluta samtalet.
Efteråt blev jag påmind om samtalet den 21 december 2009. När jag tänkte efter slog det mig att det förmodligen var samma tjej jag pratade med då också. Hennes bemötande, förståelse och personliga sätt var likadant så jag antar att det var samma person.

Vid ett senare tillfälle, någon gång i april samma år, skulle jag vara stöd åt en vän som hade ett par frågor angående ett abonnemang hos Tele2. Även denna gång var det samma tjej som svarade i kundtjänsten men nu hade jag memorerat hennes namn från samtalet innan så jag vet att det var hon. Precis som vid de föregående samtalen var hon förstående och förklarade på ett bra sätt så vi upplevde servicen bra.

Text - Sammanslagna berättelser och fragmentariska minnen från omkring 2006 till 2011

Vid flera tillfällen under de senaste åren har jag stött på ovanligt trevlig personal när jag varit vid kontakt med olika företag eller handlat i olika butiker. Av någon anledning har jag mest stött på ovanligt trevliga tjejer i sådana sammanhang så dessa rader handlar i stortsätt enbart om kvinnliga butiksbiträden och handläggare. Personerna jag syftar på har varit väldigt artiga, allmänt trevliga med glatt humör och haft trevligt bemötande gentemot kunderna, framförallt mig som kund vilket ger en positiv energikick inom mig.
Jag har främst stött på dessa människor vid matbutiker och mackar, exempelvis vid Statoil vid korsningen Tycho Hedéns väg Vaksalagatan (de fyra mackarna i Salabacke) samt vid Ica Kvantum i Gränby Centrum. Vid ett tillfälle. strax innan gamla busstationen vid Uppsala centralstation lades ner för ett antal år sedan, skulle jag använda en telefonkiosk inne i stationshuset. När jag skulle lägga i mynt för att ringa ett samtal hittade jag inte vart man skulle lägga i pengarna. På något sätt märkte tjejen som stod i kiosken att det inte gick bra för mig så hon kom fram och följde med mig till en annan telefonkiosk som låg precis utanför stationshuset där jag direkt såg var jag skulle lägga i mynten. Det gjorde mig glad att hon var så hjälpsam. Dessutom var hon både söt och trevlig.

När jag sökte efter äggnudlar på Willys vid Björkgatan för några år sedan hittade jag först inte så jag gick till kassorna för att få hjälp. Kassörskan bad först en manlig kollega att visa mig men han visste inte heller var nudlarna fanns eftersom butiken är så stor och att olika personal har olika ansvarsområden. Det slutade med att kassörskan tog hand om mig och letade upp mina önskade nudlar medan kollegan fick sitta i kassan. Dock visste inte heller hon var nudlarna fanns men vi hittade på dem tillslut och sedan sa hon på ett trevligt och lite hulligt sätt: "Ha det gott nu". Jag personligen kände dock att jag knyckte deras tid men när jag sa det visade hon bara glatt att det inte var någon fara och att hon tyckte det var viktigt att hjälpa kunderna.
Även i vissa andra butiker har jag haft turen att få prata med väldigt trevlig personal. Genom att få god service av trevlig personal har jag känt mig nöjd som kund. Även om majoriteten av personal är trevliga finns det vissa som har det där lilla extra. I många fall brukar jag inte komma ihåg bemötandet när jag har handlat eller gjort något annat ärende förutom att personalen har gjort ett bra jobb, det är alltså enligt ens förväntningar och man har fått det man vill ha. Därför är det av större betydelse när någon är lite personlig, ofta glad och/eller artig som jag verkligen blir glad och kan minnas de speciella tillfällena ganska bra.

Text - Trevliga människor på UL och dess entreprenörer

Det finns tre historier om Upplands lokaltrafik, UL, och dess entreprenörer (de bussbolag som kör åt dem). Den första är riktad till en busschaufför som körde linje 848 för flera år sedan. Efter att jag hade varit hos en kompis fick jag springa sista meterna till busshållplatsen eftersom bussen precis kom till hållplatsen. Dock skulle chauffören vänta en stund innan han skulle köra vidare så han sa till mig med välmening att jag inte behöver springa. När jag hade betalat satte jag mig på sätet längst fram och frågade honom en sak. Sedan fortsatte vi att prata så vi kom in på olika samtalsämnen, allt från busstider till musik. Det roliga var att vi hade liknande tankesätt just på musikområdet. När jag var framme i stan önskade han mig en fortsatt bra kväll.

Den andra historien handlar om två busschaufförer. Den ena blev utsedd till årets upplänning förra året, den andra är väldigt tillmötesgående. Vad gäller årets upplänning, Amos Makajula, har jag bara goda ord att säga. Redan första gången jag åkte med honom reagerade jag positivt på att han var så väldigt trevlig. Att han till och med ropar ut i högtalarsystemet och önskar alla som stiger av en trevlig dag var också positivt och mycket ovanligt för denna yrkesgrupp att göra. Amos är både duktig på att styra fordonet och att ta hand om passagerarna. Med tanke på hans trevliga bemötande och hela hans positiva inställning mot såväl bussbolaget som mot passagerarna är det inte svårt att förstå varför just han blev "Årets upplänning". Att han dessutom som invandrare integrerat sig, kan språket bra och verkligen vara en godtrogen människa är trevligt för de allra flesta. Synd bara att inte alla kollegor har smittats av honom med en del undantag.
Den andra busschauffören är en invandrarkvinna som även hon är duktig i sitt yrke som både tar hand om passagerarna väl och kör fordonet väldigt bra. Även hon brukar vara trevlig och kunna önska sina passagerare en bra dag.

Den tredje historien kretsar kring ett kvinnligt biträde på UL Center som gjorde mig glad bara genom att vara trevlig och artig. Det var fredagsmorgon den 17 juni i år (2011) då jag skulle ladda på mitt busskort.

- God morgon, sa tjejen bakom disken på ett trevligt och artigt sätt som fick mig att bli glad.

- God morgon, sa jag. Jag ska ladda på mitt periodkort.

- Då vill jag ha femhundra kronor av dig, sa hon medan hon ladda på busskortet åt mig.

- Tyvärr har jag inga kontanter utan bara pengar på kortet, skojade jag eftersom jag skulle betala med kort.

Jag gjorde klart köpet medan vi pratade. Sedan sa hon något i stil med att pengarna inte går i hennes ficka utan till företaget varpå jag berömde henne med att säga att det är roligt med trevlig personal.

- Det är bra med trevliga kunder, svarade hon och önskade mig en trevlig dag.

Observera! Det finns några texter på "Negativa texter" som relaterar till ämnet UL. Gå till "negativa texter"

Text - Trevlig tjej på Ica Årstahallen

Från våren 2011 och några månader framåt har jag och två vänner träffat på en väldigt trevlig tjej som arbetar på Ica Årstahallen. Första tillfället var under våren då vi skulle köpa en påse gifflar. Mina vänner som redan hade sett henne några gånger tidigare började prata lite med henne när hon stod i kassan så hon rekommenderade oss verkligen gifflarna eftersom hon själv tyckte de var goda. Vid flera tillfällen jag och mina vänner besökte Ica Årstahallen upplevde i alla fall jag en trevlig atmosfär, både vad gäller bra erbjudanden men också bra personal överhuvudtaget.
Vid ett tillfälle träffade vi samma trevliga tjej igen, då hon även denna gång stod vid kassan. Då vågade jag också vara trevlig så jag sa att det är bra med trevlig personal och att hon är en av dem vilket hon tackade för. Ytterligare en tid senare, den 15 augusti kommer jag väl ihåg, var samma gäng på besök igen i samma butik men såg då henne stå vid frysdiskarna. Hon var återigen pratglad så vi pratade en liten stund. När han påpekade att det var lite kallt att lägga varor i frysdisken sa jag "Med tanke på hur vänlig du är så ger det varme och det blir inte lika kallt", varpå hon svarade "Vad gullig du är". Därmed fick jag det också bekräftat att hon inte bara var duktig på att vara trevlig mot andra utan även ta emot komplimanger och tacka en om man säger bra saker till henne.
Sedan den dagen har jag inte haft någon anledning att gå in i butiken. Eftersom hon också studerar vet jag inte om hon kommer att jobba kvar eller inte om man besöker butiken vid senare tillfällen. Hur som helst är hon en av de trevliga typerna som man blir glad av att träffa i sådana sammanhang.

Uppdaterad: 2011-10-10

Alternativ

Till startsidan

Till föregående sida

Till sidans början