Christopher Lundgrens webbsida

Samlade historier kring Uppsalabuss & Swebuss/Nobina (Upplands lokaltrafik, UL)
Samlade historier kring Uppsala stadsbibliotek
Missförstånd plus småsaker på Fyrishov
Löjliga summor som tydligen spelar stor roll för vissa
Uppsala domkyrka
Korta texter som handlar om småsaker egentligen - nr 1
Korta texter som handlar om småsaker egentligen - nr 2
Vad är det som orsakar dåligt bemötande?

Serviceyrken där det inte alltid har varit bra

Text - Samlade historier kring Uppsalabuss & Swebus/Nobina (Upplands lokaltrafik)

Jag åker dagligen kommunalt med Uppsalabuss vilket jag har gjort ett x antal år. Då är det inte heller så konstigt att det någon gång ibland blir problem med busschaufförer eller andra passagerare. Eftersom det har blivit strul både för mig och mina anhöriga har denna text skrivits. Texten (kapitlet) innehåller flera berättelser som rör UL, Uppsalabuss, Nobina (entreprenör som tidigare hette Swebuss).

Berättelse 1: Vid ett tillfälle, den 1 november 2006, hade tittat på min vän Niklas träningsomgångar i bowling på Fyrishov skulle vi åka gemensamt hem till honom. På väg mot busshållplatsen vid stora vägen en bit från Fyrishov såg vi en buss, linje 111, som precis stannade så vi gick på i rask takt och hann med bussen. Det dröjde dock inte länge förrän det uppstod problem.

- Ska han med bussen, sa den kvinnliga chauffören utan att jag eller Niklas hörde vad hon sa.

- Vad sa du, sa Niklas.

- Ska han med bussen, sa chauffören vresigt då hon syftade på mig som fortfarande stod med fötterna på första trappsteget i bussen.

Att jag inte gick upp helt var ju på grund av att Niklas bredde ut sig då jag inte ville tränga mig förbi honom. Själv blev jag en aning kränkt, dels för att chauffören inte tilltalade mig direkt, dels för hennes dåliga bemötande. Hon sa också för fan ett par gånger när Niklas och hon hade en dialog. Själv ville jag inte bråka så jag höll mest tyst. När vi sedan skulle gå av bussen gick jag av vid bakdörrarna medan Niklas gick fram till chauffören för att påpeka hennes dåliga sätt.

- Du får inte gå av vid framdörrarna, hade hon sagt ännu vresigare till Niklas.
Gå av vid bakdörrarna för fan, tillade hon.

När Niklas också hade gått av bussen pekade han finger mot chauffören vilket dock var onödigt men hans sätt att ytterligare påvisa hur fel hon gjorde och hon pekade tillbaka precis innan hon körde vidare. Eftersom vi båda var ganska irriterade kollade vi upp vilken tid bussen anlände för att vid ett senare tillfälle berätta om händelsen för dåvarande Upplysningen vid Vaksalagatan, det som idag heter UL Center och ligger vid nya stationshuset.
Några dagar senare hade vi varit på Upplysningen där vi fick skriva på ett papper som jag sedan skickade in till Uppsalabuss huvudkontor. Som det nog blir för de allra flesta som skickar in sådana blanketter om problem på bussarna fick jag inget svar. Dessutom hade jag angivit ett par hundra kronor för kränkning vilket jag aldrig fick. Idag är det strunt samma och jag inser att det inte alltid är lönt att strida tillbaka om en sådan sak.

Berättelse 2: Återigen är min vän Niklas inblandad då han också varit med om andra saker som har med ämnet "dåligt bemötande av busschaufförer" att göra. En gång när han skulle åka med bussen till jobbet kom han tydligen en aning sent så bussen var redan vid hållplatsen. Förmodligen klev andra personer på också.
När Niklas i sista sekunden var på väg in i bussen kastade den chauffören av honom. Antagligen sa den chauffören att Niklas inte fick åka med för att han var lite sen, eller så stängde chauffören dörrarna precis när Niklas var utanför dörrarna. Det gjorde mig faktiskt arg när jag hörde det. Chauffören hade åtminstone kunnat släppt in Niklas när han ändå var utanför dörrarna. Om han däremot hade varit på längre avstånd hade det inte gjort lika mycket för då hade chauffören ändå inte haft någon skyldighet att stanna ytterligare.

En annan händelse som accepteras i vissa synvinklar i alla fall NR 1. En morgon för flera år sedan hade allting bara blivit fel för mig. Det började med att jag försov mig vilket i sin tar ledde tull att jag missade den buss som jag brukade åka med. Då fick jag ta en annan buss som precis skulle passera hållplatsen.
Jag visste att den bussen passerade Fyrishov och det var åt det hållet jag skulle den morgonen. På grund av min trötthet somnade jag dock när jag närmade mig stan. Efter en stund vaknade jag till och kände inte igen mig riktigt. Mitt medvetande sa att jag fortfarande var i stan men jag förstod inte var någonstans.

Plötsligt stannade chauffören bussen och gick längst bak där jag satt. Han försökte tala till mig och säga att han var på väg mot garaget. Jag som fortfarande var sömnig hörde knappt vad han sa. Efter en stund lade jag märke till hans kommentarer. "HÖR DU INGENTING, SER DU INGENTING" var två kommentarer som dock fick mig att vakna lite. Innan hade jag haft ett par hörlurar i öronen med morgonradio vilket hade gjort så att jag hörde ännu sämre.
Efter någon minuts prat började jag vakna till och gick mot bakdörrarna för att chauffören skulle släppa av mig. Sedan gick jag till skolan dit jag egentligen skulle. Efter skoldagen gick jag till Upplysningen och berättade om bussturen. När den kvinnliga receptionisten tittade i busstidtabellen visade det sig ett just den turen som jag hade åkt med endast gick till stan.
Det enda som fortfarande var störande var hur han talade. "Hör du ingenting, Ser du ingenting" i den manliga chaufförens röst och tonläge lät inte så vänlig. Visst, jag skulle nog själv tycka att det var lite jobbigt med en kund eller passagerare som inte var vaken men jag skulle ha en mjukare och vänligare ton. En lite vänligare ton som de flesta vill vakna till, dessutom är man känsligare när man är trött.

En annan händelse som accepteras i vissa synvinklar i alla fall NR 2.
När jag omkring 2005 eller 2006 skulle åka till Knivsta för första gången med buss hände en lite dum grej som egentligen var mitt fel. När man åkte med regionbussarna (Swebuss) betalade man olika avgifter beroende på hur långt man åkte så jag sa till busschauffören att jag skulle till Knivsta. Problemet var bara att jag inte var riktigt säker på var någonstans jag skulle kliva av bussen för det fanns fler hållplatser där omkring. Eftersom området var obekant visade det sig att jag var utanför Knivsta. Plötsligt var jag vid Arlanda så jag klev av bussen och funderade på vad jag skulle göra.
Efter en stunds väntan vid Arlanda kom en buss med samma nummer och det visade sig att det var samma chaufför som körde utan att jag visste det. Då sa han att jag kunde ha fått betalat böter om någon hade upptäckt mig.

- Jag visste inte riktigt var jag skulle gå av, sa jag med en aning skam.

- Då säger man till, sa chauffören som var av den lite allvarligare typen.

- Gubbe, tänkte jag och betalade för att åka tillbaka till Knivsta.

En anledning till att det blev som det blev var att jag kände mig så osäker på att fråga chauffören. Jag upptäckte det redan vid påstigning att han verkade lite mindre vänlig, dock inte otrevlig.

Små missförstånd inom stadstrafiken, Upplands lokaltrafik: Många bussar har fasta vändhållplatser, slutstationer, där de vänder för att åka tillbaka in mot stan och åka vidare till vändhållplatsen åt motsvarande håll. Vissa bussar har dock olika vändhållplatser vid olika tillfällen, exempelvis linje 1. Omkring 2007 slutade ettan oftast vid Cellovägen i Gottsanda men efter klockan halvsju på vardagar åkte den vidare till Sunnersta vilket är min hemtrakt.
En dag tog jag ettan från stan vid sjutiden men vid Cellovägen frågade chauffören ändå var jag skulle. Jag som läste en bok om personer med ansiktsmissbildningar hörde först inte vad han sa.

- Var ska du?
upprepade han med en ton som lät mer som att det var vändhållplatsen..

Jag fick upplevelsen av att han menade att jag inte fick åka med längre.

Blev dåligt bemött på grund av UL:s fel: Under våren 2010 följde jag vid flera tillfällen med min rullstolsburne vän när hon åkte med regionbussarna. För att säkerställa att önskad tur kördes med en handikappanpassad buss ringde jag till Upplands lokaltrafik, UL:s kundtjänst, och frågade. Olika telefonister gjorde på olika sätt, vissa ringde entreprenören Nobina och återkom till mig med mer information medan andra gav mig olika telefonnummer som jag själv kunde ringa upp för att få informationen. Jag hade dels fått ett nummer till Nobina Uppsalas växel som slutar på 00 och dels fått ett direktnummer som slutade på 01 då man hamnade hos någon handläggare som direkt kunde kolla upp vilka bussar som Nobina hade i trafik.
Vid flera tillfällen hade jag använt direktnumret och varje gång svarade samma person, en man som alltid besvarade mina frågor. Vid ett tillfälle svarade dock en kvinna och när jag sa mitt ärende frågade hon hur jag hade fått det numret och att jag inte får ringa dit. Detta gjorde mig ställd så jag sa förvånat och med osäker ton i rösten att jag hade fått numret av UL:s kundtjänst. Vad hon svarade på det minns jag inte men sedan ringde jag till UL igen och påpekade det och killen som svarade tyckte det var lite löjligt.
Det som jag reagerade på i den här situationen var dels kvinnans dåliga bemötande. Även om jag ringde ett nummer som jag inte fick använda hade hon faktiskt kunnat varit vänligare i samtalstonen och haft förståelse när jag nämnde att UL hade lämnat ut numret till mig. I samband med detta drog jag också slutsatsen att det där numret enbart användes internt av Nobina och UL, något hon dock aldrig sa rakt ut men som var underförstått. Anledningen till att jag anser att det var UL:S fel beror på att det var UL som gav ut numret till mig och faktiskt sa att jag kunde ringa dit själv.

Gå till ämnet "Relation till Uppsala stadsbibliotek efter praktik.

Text - Samlade berättelser kring Uppsala stadsbibliotek

Problem med återlämning av musik: Vid ett par tillfällen har det blivit problem med utlåning eller återlämning av CD-skivor. När jag en gång hade lämnat in några CD-skivor några dagar för sent hände först ingenting, inte heller när jag lånade nya CD-skivor under samma dag. Gången därpå sades inte heller någonting från bibliotekarierna vilket gjorde att jag i princip hade glömt bort att jag hade lämnat in CD-skivor för sent.
När jag ytterligare en gång senare lånade ny musik sa tjejen bakom lånedisken att jag skulle betala 20 kronor för försenat material.

- För vilka skivor då? frågade jag.

Hon rabblade upp musik av Roman och Bach.

- Det var ju flera veckor sedan som jag lämnade in dessa skivor, sa jag.
Då sa ingen någonting.

- De måste ha glömt det, sa bibliotekarien.

- Jag är ju har ofta, sa jag. Men jag har nog inte sett dig här tidigare.

- Jag har varit mammaledig, sa hon och sedan pratade vi en liten stund.

Efteråt fick jag en tankeställare vad gäller lånandet av musik på biblioteket. Nu var det stopp för ett tag. Inga mer lån efter att de skivor jag har nu blivit återlämnade. "Good bye library, see you later" tänkte jag.

Samtidigt som jag beslöt mig för att ta den där pausen på ett drygt halvår började jag också att tänka på hur man skulle kunna förbättra information mellan bibliotek och låntagare. En upplysningslag (om det inte finns en sådan redan) skulle bearbetas fram för att göra det lättare för både låntagare och personal, inkluderar butiker där man kan hyra eller låna material.
Lagen skulle tvinga personal att ge kvitto på det som låntagaren har lånat. När låntagaren sedan ska återlämna materialet skulle denne omedelbart få information om försenat material, oavsett om det är böcker, filmer eller musik. Om låntagaren skulle lämna in en film eller en CD-skiva några dagar för sent en kväll eller en dag då biblioteket är stängt skulle materialet stämplas omgående och låntagaren skulle få ett kvitto.

Visserligen är det inte så ofta som sådana problem händer på bibliotek. Enligt SVT:s program Plus finns det fler brister som skapar problem där man hyr eller lånar filmer. För att förebygga dessa problem skulle mitt förslag ovan kunna vara till hjälp om det nu kunde gå i uppfyllelse.

Bagatell i a Moll "Für Elise" av Beethoven, HIHIHI: En sak som är irriterande är dubbla budskap. När jag under gymnasietiden praktiserade på Uppsala stadsbibliotek började jag känna personalen lite mer. Jag fick några favoriter, bland annat ett gäng personal av det kvinnliga könet. En dag när jag hade lånat ny musik pratade jag lite med en av tjejerna. Plötsligt ringde min mobiltelefon så jag stängde av den med ren reflex.

- Jag ber om ursäkt, sa jag.

- Det är ingen fara, sa hon.

Ett par veckor senare då jag letade efter musik vid CD-hyllorna ringde min mobiltelefon igen då jag svarade men för att ta hänsyn till biblioteket försökte jag avsluta ganska snabbt. Efter samtalet sa en manlig bibliotekarie som kom från ingenstans att man INTE fick ha mobiltelefonen påslagen där inne. Därmed hade jag fått dubbla budskap. En anledning till det dubbla budskapet kan också ha varit att när telefonen ringde första gången var jag vid receptionen. Det är kanske så att man fick ha telefonen påslagen där, jag vet inte hur reglerna är exakt.
Jag sa i alla fall att en person hade givit mig andra uppgifter, dock inte vem. Han var inte sur direkt men det där med dubbla budskap är för mig ganska så irriterande. Föresten ska det även vid sådana tillfällen finnas TYDLIG information om regler. Det går också att läsa om detta ämne materialet om klassisk musik som finns tillgängligt här på websidan.

Problem med utlåning av musik: Alla människor gör fel ibland, det går inte att undkomma. Om någon påstår att han eller hon alltid gör rätt har den personen fel. Däremot finns det fel som inte är så bra att man gör eller sådana saker som kan bli irriterande för andra. Just på biblioteket har det hänt lite strul som dock går att åtgärda.
Förut när jag hade lånat tio CD-skivor (titlar), förut var max antal titlar fem, då upptäckte jag hemma att fodralet inte stämde överens med en av CD-skivan. Det var egentligen rätt CD i rätt fodral men kommentarhäftet stämde inte in. Jag hade lånat en CD-skiva med blandad musik av Johan Helmich Roman. Kommentarhäftet tillhörde dock en annan CD-skiva med så kallade Trio sonater för två violiner och generalbas.
Nästa gång jag skulle låna ny musik sa jag som det var vid informationen så att bibliotekarierna skulle bli uppmärksammade på felet. Samtidigt passade jag på att låna tio nya titlar där allt stämde överens förutom för en titel där det skulle finnas två CD-skivor och jag hade bara fått en. Det upptäckte jag förstås inte förrän jag var hemma. På den dubbel-CD:n spelade ett jazzband musik av Johann Sebastian Bach så det var synd att det blev problem omkring just den CD-skivan. Dock lånade jag om denna dubbel-CD något år senare då båda CD-skivorna var med.

Text - missförstånd plus småsaker på Fyrishov

För mig är Fyrishov inte bara ett roligt ställe där man kan bada, bowla eller göra annat kul. För mig är det också ett problemställe. Vid ett tillfälle år 2007 då jag skulle betala inträde för att bada på äventyrsbadet frågade den unga tjejen bakom kassan hur gammal jag var. Hon uttryckte "Hur gammal är du?" vilket nästa lät lite barnsligt. "Jag är född 1985 så jag är 21" gav jag som svar.

Det var två faktorer som gjorde mig lite smått irriterad. För det första gav hon sitt budskap lite halvt oprofessionellt. För det andra skulle hon istället ha bett om legitimation, eller möjligen frågat på ett bättre sätt. För det tredje går man för vuxenpris vid 16 årsålder och jag var 21, inte 15 eller 16.

Andra gången som jag betalade för äventyrsbadet var det en annan kassörska som var för övertydlig istället. Bara för att jag sa en kommentar som möjligen lät lite fånig eller som om jag hade något förståndshandikapp trodde hon tydligen att jag alltid var så. Hon sänkte sitt tal som om jag hade svårt att förstå, precis som personal kan uttrycka sig inom Daglig verksamhet, särskolan, korttidshem eller gruppbostäder för funktionshindrade för att alla ska förstå samtalen. När jag fortsatte att tala som jag hade gjort tidigare, som vanligt alltså, hjälpte det inte.
Skillnaden mellan de båda kassörskorna var att den kassörska som tog betalt senaste gången verkade ha lättare att se att jag i alla fall var över 16 år.

Text - Löjliga summor som tydligen spelar stor roll för vissa

När jag följde med min kompis Joakim för att köpa lite godsaker hade han 40 kronor. Problemet var bara att varorna kostade 40 kronor och 50 öre tillsammans. Min andra kompis som också följde med hade dock en 50-öring som han bjöd på.
Det som kändes så dumt var att den kvinnliga kassörskan verkade tro att min vän på något sätt försökte luras eftersom hon sa att "DET FATTAS 50 ÖRE". Eftersom han har downsyndrom har han lite svårt med ekonomi vilket är en vanlig följd på syndromet, något hon borde kunnat tänkt på. En annan orsak kan också ha varit att min vän har lite utländskt blod då pappan är från Bosnien.

- Jag bjuder dig på femtio öre, sa min andra vän.

- Tack så mycket, sa kassörskan med vänlig röst.

En annan gång när samma gäng var på Café Linné i Uppsala var det problem med pengar igen för min vän med Downsyndrom. Det fattades väl två, tre kronor till Linnébulle plus läsk. Då var jag snabb som hann räkna ut det som saknades så jag bjöd på de två eller tre kronorna till kassörskorna innan hon hann påpeka någonting.
Min andra vän som hade tagit en semla i minst dubbelstorlek, Linnésemla, var så sugen på fika så när vi var på väg där ifrån köpte han en dammsugare. Dammsugaren kostade sexton kronor men Niklas hade bara tretton.

- Jag bjuder på de tre kronorna som fattas, sa kassörskan.

- Jag ska ta med, sa min vän.

- Då saknas bara en krona men den bjuder jag på, sa kassörskan.

Då passade det sig när min andra vän köpte saker men inte när min vän med Downsyndrom var på Åhléns. Egentligen borde det ha varit tvärtom, att kassörskorna skulle vara schysstare mot en person med Downsyndrom eftersom det är ett funktionshinder som tar hårdare än vissa andra psykiska funktionshinder. Det bör personal i affärer tänka på i största allmänhet.

Text - Tillägnas Uppsala domkyrka

Vissa saker kan man inte sätta i ett speciellt fack utan måste antingen sätta dem i två fick eller emellan två vilket gäller Uppsalas fina domkyrka. Om du läser artikeln på Positiva texter så finner du den sanna historien angående notmaterial, då vet du min positiva inställning till kyrkan.
I "Negativa texter" är det dock en mer negativ inställning om bemötande av en kvinna som arbetade i kyrkan. Det är två små bagateller som dock kan nämnas som har med bemötande att göra. Min vän Niklas, som var med mig när jag lämnade in notmaterialet, har då råkat ut för två saker.

Första gången var när Niklas besökte domkyrkan på egen hand. När Niklas tittade runt kom en präst fram till honom och frågade om vad Niklas trodde på. Till en början lät prästen trevlig när han samtalade. Niklas var så ärlig och sa som han kände, att han inte trodde på den kristna tron, att han trodde mer på magi istället.
Det fick prästen att ändra attityd. Man ska inte tro på sådana saker, hade prästen sagt med mindre vänlig samtalston. Niklas gick sedan till receptionen där han berättade om samtalet med prästen. Receptionisten sa att det faktiskt var fel av prästen att fråga om vad han hade för tro. Föresten borde han ha respekterat Niklas tro eftersom han frågade honom om det. Det sägs att prästen fick sluta sitt jobb men det kan vara fel.

Andra gången när det hände en grej var samma dag som jag följde med till kyrkan för att berätta om mitt då fortfarande icke utskrivna notmaterial. Medan Niklas väntade på mig hade han gått runt i domkyrkan. Plötsligt ringde mobiltelefonen, eller vibrerade för att volymen var avstängd. Niklas försökte vara diskret genom att prata tyst så att han inte skulle störa.

- Man far inte prata i mobiltelefon här inne, sa en kvinnlig personal.
Man måste visa respekt för svenska kyrkan.

Hennes sätt att säga till på var väl inte det bästa. Hon var liksom prästen inte arg men hade lite väl störig attityd. Niklas som har lite svårt med störiga attityder tog mer illa upp än vad vissa andra skulle göra vilket gav ännu mer irritation. Även denna gång sa han vad som hade hänt vilket den kvinnliga personalen precis hörde. Då sa hon något vänligare att man får faktiskt inte prata i mobiltelefon i domkyrkan.
När i alla fall jag tänker på situationen känns det visserligen lite överdrivet men ändå var det ju så det kändes. Teorier på varför och hur det gick till kommer nedan:

Kvinnan som hade sagt åt Niklas kanske har svårare med unga människor (ungdomar) på grund av dåliga erfarenheter. Antingen att ungdomar är ett större problem idag än för flera decennier sedan, eller att problemet har funnits längre. Det kan då ha kopplingar till hennes nästan störiga attityd mot Niklas som just är ganska ung.. Att hon lät lite vänligare när hon var i receptionistens närhet kan antingen ha varit för att hon inte ville visa sig som en otrevlig kvinna för hon är väl inte otrevlig egentligen, eller så varieras hennes sätt att tala och hon var trevlig rent allmänt.
Det kan också vara så att hon alltid är lite störig, utan att tänka på det. Att hon är på gränsen till att vara otrevlig i sitt sätt att tala vad gäller tillsägningar kanske är en del av hennes vardag, eller så har hon ingen aning om det. I huvudsak kan hon också vara en väldigt omtänksam människa med många positiva sidor. därför säger jag inte att hon verkligen är otrevlig för det är hon nog inte egentligen. Innerst inne är hon nog en bra kvinna så jag kritiserar inte henne än då.

Jag har själv bevis för hur hon är då Niklas och jag RÅKADE gå genom fel dörr när vi skulle ta plats inför en konsert med gästspelande organisten Sarah Kim. Hon gav upplysningar på att man inte fick gå runt i kyrkan för att konserten skulle börja klockan tre. Visserligen tycker jag att hon istället hade kunnat fråga om vi skulle på konserten, istället för att direkt säga att man inte får vandra i kyrkan, men återigen kan det ha med ovanstående teorier att göra.

Korta texter som handlar om småsaker egentligen - nr 1

När jag följde med min arbetskamrat som skulle köpa sallad i Svavagallerian i Uppsala gick vi in genom ingången till en kiosk för att därigenom ta en genväg till salladsbaren. Den där genvägen hade vi gått ett par gånger i slutet av en vecka utan att det var något fel med det. På måndagen följande vecka gick vi åter den där vägen då vi hörde en person säga:

- Man får inte gå igenom här.

Det var tydligen en kund (förmodligen en vän eller släkting till kassören) som upplyste om detta. Han menade på att man inte fick använda affären som en genväg hela tiden, men ändå hade vi bara gått igenom där ett par gånger tidigare.

- Okej, sa jag men då får vi väl gå tillbaka då.

- Nej det är okej, sa kassören men betonade att vi inte skulle göra om det.

- Tack för upplysningen, så jag och min arbetskamrat instämde.

Strax efter att vi hade gått ut sa jag till min arbetskamrat att det i sådana fall borde stå på en skylt att man inte får gå genom butiken om man inte handlar någonting. Om en upplysning inte skulle finnas vid affären borde det i alla fall finnas en slags upplysningslag som gäller i allmänhet där det bland annat skulle finnas en paragraf vad gäller beträdande i eller genom butiker.

Korta texter som handlar om småsaker egentligen - nr 2

Situationer där folk nästan är otrevliga förekommer titt som tätt. Det kommer man aldrig ifrån. På hösten 2006 när jag och ett par kompisar såg en konsert med musik av Elvis Presley "The night with the king" ville den ena kompisen sitta en stund för att vila eftersom vi inte fick sittplatser på grund av mycket folk. Då var den andra kompisen lite klumpig som råkade blockera gången vilket fick två damer att bli irriterade.

- Tror ni att man kan hoppa över er eller? sa den ena damen med spydig röst.

Ingen av oss sa någonting men vi ordnade i alla fall en öppning åt de två damerna. Att vi råkade blockera gången mellan två bänkar var inte med avsikt utan blev enbart till för att vi på något sätt missförstod varandra. Istället för att säga till på ett nästan otrevligt sätt så skulle damen ha kunnat sagt något i stil med:

- Ursäkta men skulle ni kunna akta er lite så jag kommer fram.

Vad är det som orsakar dåligt bemötande?

Skriverier och mobbingliknande problem på Internet

Text - Egna erfarenheter med diskussioner på Flashback forum

Jag har varit medlem på Flashback forum sedan slutet av januari i år (2011) och har både startat egna trådar och gjort inlägg i andras. Med tanke på hur många medlemmar Flashback har är det ju inte så konstigt att folk har olika åsikter om det man skriver. Dock har jag fått ovanligt mycket negativ respons på ämnen där jag personligen tycker att jag är vettig och rättvis. Nedan beskrivs några exempel samt att jag länkar till de specifika trådarna.

SKA SKRIVA MER

Allmänt vad gäller bemötande: Ibland har personer inom olika serviceyrken varit allmänt otrevliga mot sina kunder, exempelvis när jag har åkt buss, även fast det inte sker så ofta. Vissa chaufförer verkar dock vara sura ofta, exempelvis en kvinnlig chaufför som har varit irriterad eller arg på passagerare vid flera tillfällen, förmodligen den kvinnliga chauffören som jag och min vän åkte med (vilket jag skrivit om ovan).
Vad gäller taxichaufförer har även vissa av dessa visat sidor inför kunder. Även i andra serviceyrken finns det rötägg, alltså människor som inte bör arbeta på den arbetsplats de gör för tillfället och i synnerhet inte arbeta med människor.

Varför uppstår problem som går ut över kunder? Det finns olika orsaker till detta. En orsak är att arbetaren nyligen har haft problem hemma, han/hon kan ha haft otrevliga kunder eller haft andra jobbrelaterade problem.
Vissa arbetare som är inräknade bland "Störande moment" är allmänt irriterade eller irriterade för det allra minsta. Om vi tar exemplet busschaufförer låter vissa nog surare än vad de egentligen är. En orsak kan också vara irritation mot vissa folkgrupper som ungdomar, folk med invandrarbakgrund etcetera. Det finns olika anledningar i alla fall som leder till dåligt bemötande även fast det inte är acceptabelt.

Vad ska man göra åt problemet? Man borde införa straff för personer inom serviceyrken är otrevliga eller på annat sätt kränker kunder. Det skulle då gå till så att om en chaufför exempelvis beter sig otrevligt mot en passagerare en gång ska chauffören få en prick i ett varningsregister. Tio sådana prickar skulle då betyda en prick i brottsregistret. Efter tre prickar i brottsregistret (eller trettio varningar) skulle det bli ett straff för personen i fråga.
Då skulle förhoppningsvis en positiv effekt uppstå vilket innebär att personer inom serviceyrken måste vara vänliga för annars hamnar dom med i brottsregistret eller får sluta sitt jobb omedelbart. Jag njuter av att få säga detta men skulle njuta ännu mer om det gick i uppfyllelse. HA HA HA HA.

Uppdaterad: 2011-09-13

Till Texter